Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svart.
Svarteborg.
795
» och bigtfader till är 1556, dä ban förordnades till
biskop i Westerås. Han berömmes för en
särdeles lärdom och arbetsambet, samt bar författat
i? icke allenast psalmen N:o 312 i 1695 års psalm-
bok, hvilken utmärker sig sä väl genom sin
mystiskt poetiska anda, som genom den egenheten i
m tekniken, att den är det första Svenska poem man
1 känner, i hvilken skalden genom strofernas bcgyn -
nelseboksläfver gifvit sig tillkänna, utan äfven
medelst betydliga prosaiska arbeten. Det allmännast
bekanta bland dessa är hans "Historia om
Westerås stifts biskopar", ett i anseende till arbetets
fullständigbet och noggrannhet dyrbart verk, samt
äfven till stilen af ett inera vårdadt skick, än
öfriga den tidens analistiska arbeten. I stilistiskt
afseende förtjenar likväl hans "Äre-Predikning
öfver konung Gustaf 1" mera uppmärksamhet.
Dessutom har ban äfven, enligt Messenii berättelse,
skrifvit sin älskade konungs- "Lefvernes- och
Regerings-historia" både pä rim och prosa. Poemet,
hvilket Spegel säger hafva varit tryckt, finnes
veterligen nu icke inera; men den prosaiska
krönikan finnes ännu, fastän blott i åtskilliga
sinsemellan mycket olika afskrifter, hvilka alla dock deri
öfverensstämma, alt de sluta med prins Eriks
födelse 1533. Biskop Petrus Svart var icke länge
styresman i Westerås. Ilan afled der 1 562.
Svart, Sven, till Sundby, Gladö orh Fogelbro,
en son Bf amiralitets-kaptenen Sven Pedersson Svart,
föddes d. 13 Jan. 1606. Efter idkade studier
ingick ban i krigstjenst, och blef fänrik 162i.
Introducerades på riddarhuset 1627. Utnämndes 1634
till kapten vid artilleriet, men blef sedan, 1646,
assessor i Åbo hofrätt. Förordnades 1674 till
häradshöfding i Pijkis uli Finland. Alled d. 27 Jan.
1688. Ätten utdog med bans son,
landtjägmä-staren Jakob Svart år 1701.
Svarta Jungfrun kallades ett af de mänga
plågoredskap, hvilka förut bär i Sverige begagnades vid
den tortyr, som användes för alt förmå anklagade
att bekänna sanningen, men hvilka af konung
Gustaf 111 afskaffades under början af bans regering.
Svartalfer (mylb.). Prosaiska Eddan indelar
al-ferne i tvenne klasser, ljusalfer, hvilka voro
"skönare än solen" och bodde i den högre himmelen
Vidblain, i en trakt kallad Alfhem, eller
Ljusalf-bem, samt svartalfer, de der bodde i Svartalfhem,
under jorden. Desse senare voro, enligt Eddan,
"svartare än beck." De förorsakade menniskorna
mycken olyika och skada, då ljusalferne deremot
beredde dem glädje, frid och tröst; ty likasom
ljus- och svartalfer voro olika lill utseendet, så
voro de ock lill sitt skaplynne. De förre
utsändes af gndar och nornor till att skydda eller
varna jordens invånare, de senare deremot funno sin
glädje i alt göra ondt.
Svarta pesten benämndes pä somliga ställen i
nordlanden den annars under namn af Digerdöden
allmänt bekanta förfärliga farsot, som är 1350
härjade i Sverige och Norrige, samt hortryckte
nära två tredjedelar af dessa länders folkmängd.
(Se: Pn/ertioden )
Svuriarp» eller Svårtorns moderförsamling med
annexet Lekeryd, ett reg. pastorat af t kl. i
Jönköpings län, Wexiö stift, Tveta härad och
kontrakt, 1 £ mil från Jönköping, består af 44
hemman, uppskattade till 133,800 R:dr, med en
folkmängd af 958 personer och en areal af 14,673
tunnl., hvaraf 1,470 äro sjöar och kärr.
Jordmanen är en bördig sandmylla, på mänga ställen
blandad med lera. I vanliga år kan säd aflåtas.
Huti/varna-än eller Storån genomQyter socknen.
Inom densamma ligga sjöarna Ylen och Ramsjon.
Kyrkan är af sten, och biskop Brask invigde
henne 1527 åt den helige Laurentius, till minne af
hvilket helgon elt balsler är uppsatt på taket.
Hon utvidgades 1702. Pesten bortryckte i denna
socken 17 10—17 12 af 1,200 personer 414. Detta
ar enligt Wieselgrens uppgift. Socknen skulle då
ha haft en betydligt större folkmäogd än nu,
hvilken ban för är 1843 uppger till 1,007 personer.
— I socknen ligger Rainsjuholnis säteri,
AdlerbelIlska slägtens fideikommiss. Adr. Jonköping.
Svartbrttiler kallades i Sverige för sin svarta
drägt de lill Dominikaner-orden börande munkar,
hvilka äfven benämndes Predikomunkar och
Manæ-l/roder, samt i allmänhet åtnjöto ett stort
anseende för sina kunskaper. Svartmunkekloslret i
Stockholm, hvaraf Svartmangatan ännu i sitt namn
bevarar minnet, stiftades af konung Magnus Smek
1336, då ban, sedan hans bröllop och kröning
lyckligen försiggått, lät uppbygga ett kloster åt
Svartbi öderne, som dock förut lära baft något
näste i Stockholm. Dessutom bade Svartbröderne
kloster pä flera andra ställen i riket.
Svarteborg, en socken i Bohuslän och annex till
Fors, innefattar jemte den dermed förenade Tose
socken norra hälften af Tunge härad med
tillsammans 66 formed), mtl. Jordmånen är mest
lermylla, mo- och sandjord. Större delen af
socknen är skoglös och en af de fulaste i länet. Haf—
ra och kom ulgöra hufvudsädet. Boställen i
socknen äro Skarfcum med Sioaetani/en , majorsboställe,
I | mtl ; Bräcke, kaplcnsboställe, 1 J mtl.;
Ilc-slersater, |j mil., f. d. löjlnanHboställe, in. fl.
Kyrkan ligger på en böjd utmed landsvägen och
skall vara uppförd pä ruinerna af en forntida borg,
samt anses ännu någon gäng såsom offerkyrka, i
hvilken man låter bedja för de sjuka i
angränsande socknar. År 1727 blef den målad af Scbönfelt,
och bar en altartafla omgifven af symboliska
bilder och prydd med Fredrik I:s namnscbifler.
Några kalholska antiqvileler förvaras här, såsom elt
5 alnar långt krucifix af träd och ett dylikt af
ben, som slår på altaret. En folksägen förmäler,
att der kyrkan står fordom varit en borg, soin
efter en mägtig och stridsam höfding vid namn
Råne, som bott bär, benämndes Raneborg. Denne
fick ett giftermålsanbud af sin stolta granne,
drottningen pä Hudt i Tanum, som beundrade bans
tap-perhet. Bane gaf ja, inen då drottningen med sitt
följe ankom till sin brudgums borg, hade han
ångrat förbindelsen och ridit ut på jagt. Förbittrad
deröfver, lät drottningen sitt folk genast storma
och uppbränna borgen och yttrade, då bon red
ifrån dess svarta, rykande ruiner: "Hittills bar du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
