Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderhviddinge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sillfvllabor|;.
Söndag.
857
adelsbref blifvit uppbränd!, och introducerades 1682
på riddarhuset.
Söl Tv i tubor g« en gammal stad i Blekinge och
fordom den förnämsta derstädes, bar fått sitt namn
af byn Solve enligt Sjöborg, men sannolikare efter
den borg, som der blifvit uppbyggd af
sjökonungen Sölve. De lemningar deraf, som ännu finnas
i behåll, visa att fästet varit betydligt, anlagdt
på en holme, och ganska läst. Der har bland
annal funnits ett rundt och djupt torn, i hvars
bollen man träffat några jernkanoner med lös
krutkammare, hvari skottet kunde inläggas och
krulkammaren tillåsas medan skottet lossades.
Tiden för dess och stadens anläggning är obekant,
men hänföres af åtskilliga till omkring år 500,
då konung Sivart grundlagt densamma. Får man tro
sagan, alt Longoharderne här haft sitt hemvist
och härifrån utvandrat till södra Europa, så skulle
dess ålder vara ännu betydligare. Berättelsen
bärom torde dock få hänvisas till diktens område.
De första privilegier, som man vet blifvit utgifna
för staden, äro af konung Christo|fer år 1445,
hvari ban likväl omtalar de friheter, hans
företrädare redan beviljat släden. De förnyades sedan
flera gånger af bans efterträdare. Här var säte
för höfdingen i länet, hvilket bar stadens namn
och hvarmed fortfors ända tills dess landet
afträddes till Sverige. Det skall ba bestått af
Medel-stads, Listers och Bräkne härader. Staden
förekommer ofla i historien, men mest genom sina
missöden. Sålunda intogs den år 1359 af
Waldemar, uppbrändes af Carl Knulsson 1452, af
Berndt von Melen 1523 och 2 år senare af
Norrby, hvilken bär en tid bade sitt säte, tills ban
fördrefs derifrån 1526 af Danskarne med
Smålänningarnes tillhjelp. En Weiner Passberg, som
1564 var befälhafvare på slottet, satte eld
derpå d. 6 Dec., då han erfor Svenskarnes
framryckande. När desse anländt, funno de inlet
motstånd och ödelade dä hvad som var öfrigt af
släden. Harald Ilildetand skall ba bott bär och Tuneld
säger, att. staden då "var i stort välstånd." Den
innehades under medeltiden i förläning af
åtskillige, och deribland af Ivar Axelsson Tott och
Päf-vel Laxinan. Sedan Carlsbamn och Carlskrona
blifvit anlagda, bar staden mycket förlorat af sin
fordna betydenhet, och är numera en af de ringare
bland femte klassens städer. Härtill torde väl,
ntoin den ofvannämnda anledningen, ba bidragit
de svära eldsvådor som hemsökt staden, nemligen
natten emellan d. 20 och 21 Aug. 1790 och d. 4
Juni 1801, då förstörelsen just träffade de
ansenligaste busen. Likväl synes, att döma efter
folkmängdens tillväxt, slädens rörelse och välstånd
vara i tilllagande. Invånarnes antal var 1838
endast 1,072, men bade 1842 ökats till 1,317. I
landsbofdinge-embetets sista berättelse säges:
"Stadens fördelaktiga läge intill Skånska gränsen ger
tillfälle till liflig omsättning af
landlmanna-pro-dukter. Hufvudsakliga handeln är dock exporten
på Stockholm af bränvin, hvilken, i förening med
de för allmogen ruinerande bränvinskontrakter,
som i denna berättelse blifvit omnämnda, kanske
hufvudsakligast bidragit till den ökade välmåga nn
inom Sölvesborg finnes." Staden bade sistnämnda
året 20 bandiande, hvilka äfven fraktade varor på
utrikes orter. Husen och tomternas antal är 151
och sladsjorden 1,075 tunnt., alltsammans
uppskattadt till 222,25? B:dr.
Sölvitsborgs landsförsamling. hvaraf en
liten del ligger i Willands harad i Christianslads
län, består af 10^ mtl., enligt sliftsmatrikeln,
men enligt Forssell af 9 { , uppskattade till 70,575
R:dr, med en folkmängd af 565 personer och en
areal af 4,767 tunnl., hvaraf endast 15 äro sjöar
eller kärr (Sjöborg uppgifver folkmängden lill
inemot 800, hvilket dock torde vara ett misstag).
1 socknen ligger WalUjø sätesgård. — Staden med
landsförsamlingen utgör ett reg. pastorat af 3
klassen.
Sölvitsborgs hälsobrunn ligger nära staden,
har en vacker belägenhet, ett ändamålsenligt
badhus och vidsträckta promenader.
Söla;e uppgifves i Norska urkunder hafva varit en
son af Harald Ilildetand orh läder till den Helge,
som var ibland de första, hvilka nedsatte sig på
Island.
Sölje jernbruk i Stafnäs socken i Wermland,
smider af köpt tackjern vid 2 härdar 1,333 skepp:d
6 lisp:d stångjern, hvarför i hammarskatt betalas
13 skepp:d 6 lisp:d. Här finnas äfven
manufaktur-smides-verksläder. Afsättningsort är Götheborg.
Bruksstämpel AL. Ägare llr J. N. Nordström.
Sölve, en tapper och tilltagsen sjökonung frän
Niardö i Norrige, hvilken påstods leda sina anor
ända från den fahelaklige konung Nore, företog
sig först ett härtåg till Jutland, der ban
bemäktigade sig en del af landet, hvaraf han fick
benämningen Sölve Jute. Sedan härjade ban uti
Svithiod, der han en natt belt oförmodadt
öfver-föll Sveakonungen Osten pä Lofön, omringade bans
gård med sina män, och brände bonom inne med
allt sitt hoffolk. Derefter drog han till Sigtuna
och fordrade, att Svearne skulle erkänna bonom
för sin konung. Svearne nekade härtill, och sökte
värja landet inot den fremmande inkräktaren; men
efter en hårdnackad strid, som, enligt sagans
uppgift, räckte elfva hela dagar, behöll Sölve
slutligen öfverhanden, och var sedan en lång tid
konung öfver Svea välde, till dess slutligen Svearne
sveko bonom och gåfvo bonom sin bane.
Söna. i gamla Svenskan detsamma som neka,
bestrida. Skrifves äfven Suna, Synia och Sunæ. Det
beter i Westgöthalagen: "Tha ma Præster banom
lianista syniä" (då må presten förneka bonom
nattvarden).
Söndag. Denna dag, såsom den första i veckan,
heligbölls redan af apostlarne, och i anseende
dertill alt Frälsaren på den dagen uppstått ifrån de
döda, ansågo de försle kristne anständigast att p&
den fira sin veckosabbat, till erinran af Jesu
uppståndelse. Af vördnad för detta bruk, hafva våra
evangeliska förfäder till helge- och hvilodag
utvalt söndagen. Anledningen till vissa söndagars
betecknande med Latinska namn, såsom
septuage-siina, sexagesima, quinquagesima och quadragesima,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
