Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8
TaubenfeH.
Tuvaai.
man, civila tjensteman och militär äfven den
presterliga banan. Utnämnd 1780 till ordinarie
hofpredikant med säte och stämma i hofkonsistorium,
redan innan han blifvit prestvigd, blef ban kort
derefter öfverhofpredikant och konungens biktfader,
samt 1781 tillika kyrkoherde på Lofön, saml
pastor primarius i Stockholm och præses i
stadskonsistorium, i hvilka egenskaper ban derå gånger
predikade med allmänt bifall. Sedan konungen
förordnat, att i anseende till den vidsträcktare vard
om alla hospilaler och barnbus i riket, som i
senare tider blifvit seralimer-ordens-kapitlet
uppdragen, ordenspredikants-embetet skulle
förvandlas till ett bi>kops-embete, med ett visst
uppseende öfver de prestmän, som hade alt vårda
bo-spilalerna, utnämndes Taube 1783 till den förste
ordensbiskop Vid samma tid förordnades han till
den ånge kronprinsens informator i tbeologien.
Är 1784 beordrades ban att möta Gustaf III i
Rom, der ban påskdagen högtidligen meddelade
konungen nattvarden, för hvilket ändamål ban
medfört en dyrbar kalk från Upsala domkyrka. Efter
återkomsten från Italien, insjuknade ban och afled
d. 28 Maj 1785.
Taaibenfelt, (»ustaf, son af befallningsmannen
på Waxholm oih justitie-borgmästaren i
Stockholm, lians Nilsson, blef efter idkade studier och
utrikes resor 1040 kanslist vid fredsverket i
Tyskland och 1647 legations-sekreterare. I denna
beställning adlad 16 48, då ban skref sig herre till
Näs. Kick 16S0 fullmakt att vara kongl,
sekreterare, samt blef 1659 tillika assistenceråd och
conseiller i Skåne. Utnämndes 1665 till
landsdomare i Bohuslän, äfvensom till häradshöfding i
Wadsbo härad Blef 1668 hofråd och 1671
häradshöfding i Rasbo och Olands bärad. Han dog
1674, och ätten utslocknade med hans son,
häradshöfdingen II i»ii» Hasper Ti»ii hon feil, som
afled två år derefter.
Tau|iailel» Cieitrg CliriilolTer von, slutligen
öfverste för ett dragonregemente, var ibland
Gustaf II Adolfs mest begagnade officerare; alltid
utmärkt för den oförvägnaste t.ipperhet och den
största skicklighet. Knappt finnes under Tyska
kriget någon utmärktare bragd, i hvilken icke den
käcke Taupadel hade mer eller mindre del. Också
blef bans regemenle på det sista året konungen
lefde icke mindre än trenne särskilda gånger i
grund förstördt, men hvarje gång strönim.ide snart
nya hjeltar till Taupadels kända banér och inom
några dagar säg han åter sin trupp fulltalig. Det
var i Finnarnes leder, under den lappre Torsten
Stålhandske, som Taupadel bildade sig till hjelte.
Bland de många tillfällen, vid hvilka han utmärkte
sig, på ett lysande sätt, var isynnerhet en skarp
gkärmvIs|ing utanför Nürnberg. Gustaf Adolf gaf
honom i uppdrag alt öfverraska och bortföra
eller åtminstone uppbränna en viglig fiendtlig
transport, samt lemnade honom rättighet alt till
företaget utvälja hvilka trupper han sjelf önskade. I
spetsen för sitt eget och tvenne andra
regementen skyndade Taupadel då till bestämd ort.
Förrådet samlades nemligen i Freystädtlein och ett
par tösen man voro redan från Altenburg ditsända
för att skydda den dyrbara transporten Taupadel
ankom under nattens mörker, öfverraskade och
tillfångatog den yttre vakten, sprängde porten och
rusade med sina dragoner in i staden, hvarest den
yrvakna besättningen blef nedhuggen eller
förjagad. Nu uppsökte Taupadel allt hvad som i bast
kunde medföras och dref på sådant sätt tillhopa
900 boskapskreatur och 300 hästar. Dessutom
funnos der tusen vagnar, lastade med bröd. Af
brist på dragare och särdeles på tid, måste dessa
qvarlemna!, men staden antändes och uppgick i
lågor, jemte det stora förrådet. Efter Gustaf
Adolfs död följde Taupadel hertig Bernhard af
Sachsen-Weimar, dà denne ingick i Frankrikes
tjenst.
Tnurn eller TMrn, äfven SOdertMrn •
benämndes af gammalt den bergiga delen af
Södermanland, som sträckte sig upp till Stockholms stad
och hvarpå sedermera Södermalm blifvit byggd.
Stundom gafs samma benämning åt hela nordöstra
delen af nämnda landskap. Egentliga roten till
denna benämning har länge varit omtvistad, men
sannolikast är den att finna uti det Lappska ordet
Tnuri, sorn betyder llörn.
Tnvait, JoIikb Henrik, född d. 31 Juli 1763,
härstammade från en gammal, ursprungligen Finsk
ält, som redan i början af fjortonde seklet var
känd, och sedan under tidernas längd räknat flera
utmärkta medlemmar. Redan vid fjorton års
ålder kunde han med nytta användas vid
rekognosceringsverket, hvarvid ban sysselsattes till 1779,
då han fick åtfölja sin chef på en utländsk resa
genom Ryssland, Kurland, Polen och Tyskland till
Frankrike, hvarunder han befordrades till fänrik
vid Savolax regemente. Utnämndes 1780 till
underlöjtnant vid regementet Royal Suedois i
Strassburg; men då detla medförde en allt för dryg
kostnad, upphörde han ined denna tjenst och
hem-reste, hvarefter han 1782 utnämndes till
konungens ridpage. År 1785 flyttades ban till
adju-tantsbeställningen vid Mörnerska husar-regementet
och befordrades 1786 (ill löjtnant, samt följande
året, ehuru dà ännu icke 24 år gammal, till
kapten vid Nylands infanteri. Redan fore krigets
utbrott 1788 användes han att samla underrättelser
om fiendernes styrka och ställning; derefter, vid
krigsrörelsernas början, var ban en ibland de
förste, som, i spetsen för sitt kompani, bland
förtrupperna inträngde och fattade poslo i fiendernes land.
För sin härvid visade lapperhel, belönades han med
Svärdsorden och utnämning till konungens
stabsadjutant. Derefter beordrad mot Norrige,
användes ban alt rekognoscera Norska gränsen i
Wermland och anlägga skansar till dess försvar,
hvarefter ban utnämndes till brigad-major vid
Dal-frikorpsen. Anställd 1789 säsoin brigad-ma jor vid
Dal- och llelsinge regementers vargering, åtföljde
han derpå denna korps till Finland, der han
följande året, för sin ådagalagda tapperhet, på
valplatsen vid Pardakoski, af konungen utnämndes till
öfverstlöjtnant och cbef för Dalregementets
vBr-gering. Efter förnyade bragder, blef ban 1791 öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
