Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ukrän - Uladislaus Sigismund - Ulf - Ulf eller Ulfo - Ulf af Trälgu - Ulf Tyrneson - Ulf Sulujarl - Ulf Carlsson Ulf - Ulf, Filip Ulfsson - Ulf Gudmarsson - Ulf, Stefan Ulfsson - Ulf, Arendt Bengtsson - Ulf, Bengt Arendtsson - Ulf, Johan Arendtsson - Ulf eller Ulpho - Ulf, Johan Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behof, och lifsmedlen stego till ett alldeles
oerhördt pris. De kossacker, som i början sällat sig
till konungen, öfvergåfvo honom efter hand
allmänt, och slutligen inträffade det förfärliga
nederlaget vid Poltava, som gjorde ett ömkligt slut
på detta Svenskarnes äfventyrliga tåg till det
aflägsna Ukrän.
Uladislaus Sigismund, äldste sonen af konungen
i Sverige och Polen, Sigismund, med dennes första
gemål Anna af Österrike, och någon tid Sveriges
erkände kronprins, föddes i Krakau d. 5 Juni 1595.
Uteslöts, jemte sin fader, från Svenska thronen på
riksdagen i Linköping 1600. Efter konung
Sigismunds död, valdes han d. 13 Nov. 1632 till
konung i Polen, och kröntes i Warschau d. 6 Febr.
1633. Redan under sin faders tid hade han
utvecklat stora fältherretalanger, och på sjelfva sin
kröningsdag fick han tillfälle att utmärka sig
genom en lysande bedrift, ty czaren Michael
Romanow, som velat begagna thronledigheten i Polen
att återeröfra Smolensk, fann helt hastigt sin här
derstädes af den nye Polske konungen så
fullkomligt inspärrad, att han snart måste vara glad att
få sluta freden i Wiasma 1634, då han till de
förra afträdelserna af Smolensk och Sewerin måste
lägga Tschernigow och dessutom lofva sitt biträde
mot Turkarne, hvilka äfven brutit freden.
Sultanen, förskräckt öfver denna sakernas vändning,
förklarade nu att kriget blifvit börjadt mot hans
vilja. Efter det Stuhmsdorfska stilleståndets slut
hade Uladislaus gerna velat förnya kriget emot
Sverige; men då Polska ständerne vägrade
penningebidrag dertill, åtnöjde han sig med ett
ärofullt 26-årigt stillestånd, hvarigenom hela
Preussiska kustlandet återgafs till Polen. Olyckligtvis
förmådde icke denne siste hjeltekonung af
Wasarnes ätt styra den inhemska aristokratiens vilda
tygellöshet, och de bästa anstalter, han vidtog för
sitt rike, blefvo fruktlösa. Så misslyckades helt
och hållet den religionsförening, som han åsyftade
emellan katholiker och protestanter, och hans
företag att upprätta en stående armée, för hvilken
han ädelmodigt ville uppoffra hälften af sina
inkomster, hindrades genom Polska adelns
misstroende. Också oroades hans sista regeringsår
genom uppresningar bland kossackerne, som dittills
varit Polens starkaste förmur mot Ryssland och
Turkiet. Konungens vidskeplige rådsherrar ville
med våld tvinga dem att, i stället för den
Grekiska, antaga den katholska religionen, och
enskilde Polske adelsmän utöfvade emot dem de mest
himmelsskriande oförrätter, uppbrände deras
egendomar och dödade deras barn. De stolte vildarne
grepo då till vapen, och blefvo sedan ett rysligt
plågoris för Polen, så väl under Uladislai, som
hans efterträdares tid. Konung Uladislaus dog d.
20 Maj 1648 uti staden Merecz i Lithauen. Han
hade med tvenne gemåler, Cecilia Renata af
Österrike och Lovisa Maria Gonzaga af Mantua, endast
haft en ende son, Kasimir Sigismund, hvilken dödt
ett år före honom, blott sju år gammal.
Ulf. En stor mängd mer eller mindre
märkvärdiga personer med detta namn förekommer uti vår
äldre historia, samt äfven i medeltiden och senare
tider.
Ulf eller Ulfo var 1200 lagman öfver Tio
härader i Småland.
Ulf af Trälgu nämnes bland de äldste lagmän i
Westergöthland.
Ulf Tyrneson uppräknas äfven bland Westgötha
lagmän, utan att något närmare blifvit om honom
antecknadt.
Ulf Sulujarl, Styrbjörns morbroder och
fosterfader, säges äfven hafva varit en berömd skald.
Ulf Carlsson Ulf, äfven kallad Näskonung,
nämnes bland riksens råd redan 1261, och blef 1276
den förste drots i Sverige. Följande året
nedgjorde han med endast 200 ryttare en Dansk här,
som infallit i Finveden i Småland, och tog
anförarne till fånga. Han dog 1285, sedan han på
Alsnö underskrifvit konung Magni stadgar; hans
dotter Ingeborg blef, genom sitt andra gifte med
Ambjörn Sixtensson, en stammoder för Sparrar och
Oxenstjernor.
Ulf, Filip Ulfsson, som förde i vapnet en
tillbakaseende ulf, var riddare och riksråd 1297 samt
lefde ännu år 1322.
Ulf Gudmarsson till Ulfåsa, riddare och
riksråd redan 1328, sedan lagman i Nerike 1341,
var gift med den heliga Brigitta, dog d. 12 Febr.
1344.
Ulf, Stefan Ulfsson, till Stenstad och Lagnö,
var 1450 riksråd, då han förordnades till lagman
i Westmanland och Dalarna, samt lefde ännu år
1473.
Ulf, Arendt Bengtsson, som skref sig till
Nynäs, var riddare och riksråd 1453, samt 1457
tillika med Olof Drake befälhafvande på
Stockholms slott, hvilket de en hel månad försvarade
för konung Carl Knutssons räkning emot de
upproriske herrarne, hvilka ansatte det med en hård
belägring. Dennes son,
Ulf, Bengt Arendtsson, som skref sig till
Ekolsund och förde i vapnet en tillbakaseende ulf,
var först väpnare, riksråd 1501 samt 1520
befallningshafvande på Stockholms slott; han lefde
ännu 1523. Dennes broder,
Ulf, Johan Arendtsson, till Sjöholm, var
väpnare och riksråd 1501, samt blef 1510 lagman i
Södermanland, hvilket embete han innehade ännu
1520. Han dog före år 1528 eller samma år.
Ulf eller Ulpho, en Bernhardinermunk, säges
hafva förvaltat abbotsdömet i Warnhems kloster med
så stort beröm, att han 1253 pröfvades värdig
att väljas till biskop i Skara, hvilket val äfven
genast erhöll påfvens stadfästelse. Sitt
biskopsembete säges han uti 13 år hafva skött med så
allmänt loford och till hvar mans nöje, att då han
1266 afled, han under allas tårar begrofs med
stor ståt, bland sina förra ordensbröder i
Warnhems klosterkyrka och blef länge mycket saknad.
Ulf, Johan Eriksson, till Horsnäs, af den
gamla adliga ätten, var den förste deraf, som
introducerades på Svenska riddarhuset, hvilket skedde
redan år 1625. Hans öfriga öden äro nu mera
alldeles okända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
