Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulfhjelm, Ambjörn - Ulfilas - Ulfrid - Ulfsax - Ulfsparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i adligt stånd, då han skref sig till Seglinge,
Tyslinge, Nederängen och Norrby. År 1716 fick
han på begäran afsked, då hans hedrande bana,
obekant af hvad anledning, afbröts, ehuru han
lefde lång tid derefter, och ej dog förr än år 1751.
Ulfilas. De stora förtjenster biskop Ulfilas inlagt
om Göthernes omvändande till kristendomen och
hans bibelöfversättning, ett af forntidens
herrligaste minnesmärken, hafva länge varit allmänt kända;
men i afseende på hans lefnadsomständigheter har
allt hittills rådt mycken dunkelhet och osäkerhet.
Till och med om sjelfva hans namn hafva länge
skiljaktiga meningar sökt göra sig gällande. Så
har man skrifvit det än Wulfilas, än till och med
Hulfilas. Att han var af Göthisk härkomst synes
tämligen obestridligt, åtminstone att han blifvit
född bland Götherne, ehuru nyare forskare antaga
att hans förfäder varit ibland de kristne fångar,
hvilka Götherna, under kejsarne Valeriani och
Galieni tid omkring år 258, vid deras då gjorda
infall i Asien, bortförde från Kappadocien. Han
föddes år 318, och var således sju år gammal då
det stora allmänna kyrkomötet i Nicæa hölls. Vid
denna tid bodde Götherne på norra sidan om
Donau i de Daciska provinserna, och stodo än i
vänskaplig, än i fientlig förbindelse med kejsar
Constantin. En gammal urkund upplyser att Ulfilas
år 348, vid 30 års ålder, skall hafva, såsom ett
sändebud från de Göthiske furstarne, ankommit till
kejsaren i Konstantinopel, uti hvilken stad han
trädde i förbindelse med de Arianske kristne.
Vid samma tillfälle invigdes han till Göthernes
biskop, hvarefter han på ett segrande sätt och med
den lyckligaste framgång arbetade på
kristendomens utspridande bland sina ännu ganska råe
landsmän. Uti sju hela år lefde han sålunda såsom
biskop bland Götherne på norra sidan om Donau,
till dess en uppkommen förföljelse nödgade
honom att afbryta sin nyttiga verksamhet der och
öfvergifva det folk, hvars herde han var. Först
sedan ett stort antal troende kristna fått såsom
martyrer med sitt blod besegla sin fromma tro,
beslöt Ulfilas sig att fly och söka skydd inom det
Romerska väldet. Med ett betydligt antal
liktänkande Göther drog han då bort, och blef
välvilligt emottagen af kejsar Constantius, hvilken
bevisade honom stor ära, samt tilldelade honom och
hans medföljande Göther boningsplatser emellan
södra delen af floden Donau och berget Hämus.
Detta tilldrog sig år 356 efter de äldsta
uppgifter, ehuru några gamla författare utsätta tiden
härför till år 369. Del land, der Götherne då
nedsatte, sig, kallades Mesien, hvaraf de sedermera
blifvit benämnde Meso-Göther och deras tungomål
Meso-Göthiska, annars kallas de äfven ofta de
Mindre Götherne (Gothi minores) till åtskilnad från den
öfriga stora Göthiska stammen. Ulfilas var
närvarande vid det stora kyrkomötet i
Konstantinopel år 360 samt underskref der, tillika med de
öfrige biskoparne, den Arianska bekännelsen.
Sedan Ulfilas uti fyratio år förvaltat sitt
biskopsembete bland Götherne, nemligen sju år norr om
Donau och sedan uti trettiotre år inom det
Romerska riket söder om Donau, kallades han år
388 på kejsarens befallning till Konstantinopel, för
att deltaga i en kyrkoförsamling; men kort efter
ankomsten dit afled han och blef med många
ärebetygelser begrafven. Han var då sjuttio år
gammal. Biskop Ulfilas införde skrifkonsten bland sina
Göther, och uppfann det s. k. Ulfilanska Alfabetet.
Härtill använde han förnämligast de större
Grekiska bokstäfverna äfvensom några Latinska; men
upptog äfven fyra runor, samt bildade några
fullkomligt nya skriftecken. För att sprida kristna
läran bland sina landsmän, öfversatte han bibeln på
deras språk. Man har länge trott, att hans
öfversättning endast omfattat de fyra evangelierna;
men senare noggranna forskningar hafva nästan
satt utom allt tvifvel, att han ju öfversatt hela
den heliga skrift, med undantag måhända endast
af konungaböckerna. Hans litterära verksamhet
lärer dock icke hafva inskränkt sig endast till detta
arbete. Gamla uppgifter intyga, att Ulfilas
författat flera egna afhandlingar på Göthiska
språket. Om hans öfriga verksamhet är endast det
kändt, att han på flera ställen inrättade skolor,
hvaruti undervisning meddelades i den heliga skrift.
Hans bibelöfversättning är äfven i det hänseende
särdeles märklig, att den bildar det äldsta
Göthiska språkmonument, mera än fyrahundra år äldre,
än de aldra äldsta i behåll varande Forn-Hög-Tyska,
Forn-Låg-Tyska, Anglo-Sachiska och Isländska
urkunder. Så länge biskop Ulfilas lefde var han
både af Göther och Romare högt vördad, såsom
en helig och rättskaffens lärare. Sedermera hafva
häfderna uti nära femtonhundra år städse nämnt
hans namn med vördnad och högaktning.
Ulfrid, en af de kristne lärare, hvilka hitkommo
i sällskap med den helige Sigfrid, säges hafva
blifvit mördad och huggen i stycken af de
uppretade hedningarne, då han, upptänd af ett
öfverdådigt religionsnit, i den församlade allmogens
närvaro dristade sig att någonstädes sönderslå ett
mycket vördadt beläte af guden Thor.
Ulfsax. Denna adliga ätt anses af somliga
härstamma från den bekante Gunnar Gröpe, hvilken
uti Olof Skötkonungs tid begick det trefaldiga
mordet på den helige Sigfrids systersöner vid
Wexiö. Ej så särdeles många af denna ätt
hafva dock förvärfvat ett namn i häfderna. En Jöns
Pedersson Ulfsax till Häringe, son af Peder
Lindormsson Ulfsax till Offeby, var en ibland
de herrar, som på herredagen i Wadstena 1521
valde Gustaf Eriksson Wasa till riksföreståndare.
Samme Jöns Pedersson anförde sedan en afdelning
af den Svenska krigshär, som företog belägringen
af Stockholms stad. En Jöns Nilsson Ulfsax
blef 1568 ståthållare öfver hela Småland, och
nämnes ännu 1590 såsom befallningsman på
Kronoberg. Slutligen blef en Gunnar Ulfsax till
Skäggeby, som då var kapten, introducerad på det
Svenska riddarhuset.
Ulfsparre. Denna gamla Svenska adliga ätt
anses härstamma från Wärend i Småland och räkna
till stamfader den bekante Gunnar Gröpe, hvilken
omkring år 1020 mördade den helige Sigfrids
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
