Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Unionsregenlerne.
Inni.
167
Småland, studerade uti Wexiö och derefter i
Wittenberg med den utmärkelse, att kyrkomötet i
Upsala 1593 tilldelade honom ett stipendium, för att
ännu en gång företaga en utrikes resa. Vid
hemkomsten utnämndes han till rektor vid skolan i
Wexiö, hvilket kan fortfor att vara till år 16!>3,
då han blef domprost dersammanstädes. Slutligen
erhöll han 1607 konung Carl IX:s fullmakt att
vara verklig superintendent i Kalmar. Han blef
således den förste superintendent i riket, hvilken
hade lika makt och myndighet som en biskop.
Medan Kalmar 1611 och den följande tiden var i
Danskarnes bänder,’ flyktade han från staden och
uppehöll sig pä landsbygden, der han höll flitiga
visilationer och för öfrigt skötte silt kall med
mycken ifver. Under konung Gustaf II Adolfs
kröning (617 sjuknade han i Stockholm, och dog
kort derefter.
Itiionsregenterne. Så hafva uti våra häfder
de utländske regenter blifvit benämnde, hvilka
styrde under den tid, som Kalmare-unionen ännu
ägde bestånd, åtminstone till namnet. Desse voro
drottning Margaretha samt konungarne Erik XIII
af Pommern, Christoffer af Bäjern, Christian af
Oldenburg, Johan II eller Hans, och Christian
Tyrann, hvaremot de Svenske Carl VIII Knutsson och
Sturarne icke vanligen räknas till unionsregenterne,
ehnru de äfven styrde på samma tid, men endast
öfver Sverige. Desse unionsregenler hafva blifvit
ganska olika bedömde af Danske och Svenske
häfdatecknare. Då Danskarne i allmänhet prisa dem
och kalla dem goda regenter, klandras de deremot
gemenligen högst bittert af Sveriges
historieskrifvare, bvilka för det mesta i dem se endast
förtryckare, plundrare och tyranner. Detta sednare
omdöme har förmodligen haft sin grund uti det
inhördes bat, som under Kalmare-unionens tid och
länge derefter ständigt lågade emellan Danskar och
Svenskar, samt hvilket förledde dem, som då
skrefvo vår historia, till en ofta nog alltför stor
partiskhet. Flere af unionsregenterne förtjena
inga-landa det hätska klander, hvarmed de sålunda
blifvit öfverhopade. Drottning Margaretha förde en
klok och kraftfull regering, hvarunder landet fick
njuta ett lugn och en ordning, som, i jemförelse
med den nästföregående tidens oroligheler och
faror, hade bort med tacksamhet och erkänsla
värderas. Den dålige och obetänksamme F.rik af
Pommern förtjenade allt det klander, han fått
uppbära; men hans efterträdare Christoffer af Bäjern
har deremot icko begått någon enda handling i
Sverige, hvarföre han med rättvisa och billighet
kan fördömmas. Christian af Oldenburg,
saktmodig och mild till sinnes, förde några år en lugn
och berömlig regering. Alt han sedan bekrigade
sina, såsom han med allt skäl ansåg, upproriske
Svenske undersåter, kan af en oväldig
historieskrifvare icke mera klandras, än hvarje annat krig,
och hans son, den milde och gode Johan 11
begick, under den korta tid han styrde bär i landet
såsom konung, ingen gerning, som billigtvis kan
kallas olaglig, våldsam eller orättvis. Christian
ll:s tyranni var rysligt; men hade en icke oför-
klarlig grund i de mäktige Svenske herrarnes
tygellösa öfvermod och egna brottsliga beteenden.
Den styffaderliga band, hvarmed unionsregenterne
tycktes styra Sverige, och den afsigtsmässiga
försummelse, af Sveriges sanna intressen, som
syntes stämpla de flesta af deras styrelseåtgärder,
torde snarare böra anses såsom elt uttryck af
andan utaf den tid, hvari de lefde, än såsom elt
beräknadt system, bygdt på förstörandet af
Sveriges välstånd. De mäktige herrarnes beständiga
stämplingar på denna lid gjorde det äfven
omöjligt äfven för den bästa och ine9t välsinnade
konung att föra en stilla och för landet nyttig
regering.
Unnaryd, annex till Stengärdshult, är beläget
4 mil S.V från Jönköing. Marken är dels ojemn
och stenbunden, dels uppfylld af kärr och mossar.
Socknen ligger vid Nissaån; och vid
gäslgifvare-gården Unnaryd, J mil från sockenkyrkan är
tingställe och marknadsplats, der marknader ärligen
hållas i Februari och September. Inotn socknen
ligger Stora Gjökhutln säteri samt Stufvert/ils såg
och mjölqvarn. Socknen innehåller 15 £ mtl. med
en folkmängd af 680 personer på en areal af
18,213 tunnl., hvaraf 780 äro sjöar och kärr.
Unnaryd, med Jälluntofla, en socken i Westbo
härad af Jönköpings län, är belägen vester o ni
sjön Bolmen, II J mil S S.V. från Jönköping och
tillhör 2 kl. konsist. Socknen är bergaktig och
uppfylld af insjöar; skog finnes somligstädes.
Folket skildras säsom stilla och hushållsamt, odlar
numera råg, som bär väl trifves, i stället för det
fordna hafresädet, och har äfven, till följd af sitt
presterskaps nitälskan, börjat minska sin
bränvins-förtäring. En folkskola af egen beskaffenhet, den
s. k. f.ftideslrömska, är bär inrättad. En af
socknens kyrkoherdar, C. Lindeström, har nemligen
donerat sin egendom till en fond, hvaraf räntan
skall användas till underhåll för fattiga, men
kunniga personer, som, intagna å denna fattigvård,
undervisa socknens barn. Fonden utgjorde vid
testators död (1826) 9,386 R:dr 14 sk. b:ko. Till
följe af denna anordning hafva de fattigare
barnen allt fritt, då de bevista undervisningen.
Domkapitlet har väl hos Kongl. Maj:t förordat en
ändring i testamentet, för att i stället bekomma en
vexelundervisnings-skola med kunnigare lärare än
Unnaryds fattighjon kunna påräknas vara; men
Kongl. Maj:t har dertill vägrat bifall, dock under
medgifvande, alt inga andra fattighjon måtte bär
intagas, än de, som ägde bevis om skicklighet och
god frejd. — Socknen exporterar bjelkar, bräder
och ladugårdsprodukter. Kyrkan är nybyggd, 68
alnar lång och med orgel af 15 stämmor. I
socknen funnos, år 1844, 233 hemmansbrukare; 4
säterier, mestadels tillhöriga bönder, äro bär
belägne. Socknen innehåller 46 ;j hemman med 1,596
inbyggare på en areal af 34,923 tunnland, hvaraf
7,580 äro sjöar och kärr. Adr. Qvarsebo.
Unui, erkebiskop i Bremen och Hamburg, räknas
äfven bland de lärare, hvilka vårdade sig om
kristendomens införande i norden. Han var den femte
erkebiskopen efter Ansgarius, och den ende af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
