Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Upphörd, Upphftrdaman.
Uppresningar.
169
Iao nordens riken ägde rum. Näskonung var
lagman i Tiundaland 1224, och Laurents år 1231.
AiIs Sixtensson Sparre till Tofta var riddare,
riksråd och Tiuodalands lagman på konung Erik Läspes
tid och hade dennes syster, Märtha, till äkta. Pehr
Andersson till Mobammar, Brabeättens stamfader,
var riksråd och lagman i Tiundaland vid år 1250.
Israel Andersson till Wik kallas Tiunda lagman vid
år 1295 och dog 1204. Birger Pehrsson till
Finsta, af Brabeätten, var riddare, konung Birgers
råd och Tiunda lagman vid år 1295; kallas
lagman i öfra Sverige samt lagman i Upländerna ären
1303 och 1315; vid Nyköpings belägring, då
konung Birger efter brodermordet blef utdrifven,
anförde berr Birger Uplands krigsfolk; afträdde
från lagmansbefattningen frivilligt år 1316 och dog
1327. Filip Ingevaldsson nämnes’ lagman i
Upländerna vid år 1317. Israel Birgersson till Finsta,
af Braheätten, var riddare och konung Magnus
Erikssons råd samt lagman i Upländerna är 1341.
Sedermera förmenas ban, enligt några gamla,
ehuru icke fullt tillförlitliga uppgifter, hafva varit
i fråga att blifva väld till konung i Sverige af
de med konung Magnus missnöjde berraroe.
Stupade i en strid mot hedningarne i Lifl]and år 1363.
Magnus Gregerssbn Lama till Arnö och Grönsö,
den yngre af samma namn, var väpnare, riksråd
och lagman af Uplandom år 135S, och lefde ännu
1371, då han äfven innehade samma embete,
ehuru under tiden, eller omkring år 1362, riddaren
och riksmarsken Carl Ulfsson Sparre till Tofta
kallas lagman i Upland. Knut Carlsson Sparre,
riddare och konung Albrekts råd, blef Uplands
lagman 1385 och dog 1390. Thure Bengtsson Bjelke.
till Ekholmen, Öreby och Wik, riddare och
riksråd, var lagman i Upland ären 1399, 1409 och
1413. Niklas Gustafsson af Russvik, som förde
en båt med tvenne stjernor i sitt vapen, riddare
och riksråd, var lagman i Upland 1423 och
näm-oes i samma egenskap ännu år 1438. Efter
honom kom riddaren och riksrådet Thure Stensson
Bjelke lill Kråkerum, hvilken dock icke länge
lärer hafva otöfvat denna befattning, ty redan år
1440 nämnes den namnkunnige riksmarsken Bengt
Jönsson Oxenstjerna till Salestad såsom Uplands
lagman. Knut Stensson Bjelke till Ekholmen,
kallad den blinde, var lagman i Upland år 1451, då
ban dog. Efter honom kom riddaren och
riksrådet Gustaf Carlsson, som förde ett gumshufvud i
sitt vapen; han utöfvade befattningen länge, och
afled ej förrän år 1475. Hvem som efterträdde
honom är ej med visshet kändt, men år 1491 var
Greger Malsson Lilje till Tyresjö, riddare och
riksråd, Uplands lagman; han dog år 1493. Knut
Eskilssou Banér till Wenngarn, Skedenäs och Lindö,
riddare och riksråd, kallas lagman i Upland vid
àr 1503, men benämnes år 1509 öfverlagman i
Upland. Riddaren och riksrådet Erik Trolle till
Ekholmen och Lagnö förordnades 1521 till
Uplands Lagman.
1’ppbttrd, Uppbördsman. Hvar som svikligen
drager under sig kronans ingäld, stånde dubbel
ljufsrätt. Tillgriper någon, vare sig kronans, stä-
ders, menigheters eller enskiltes medel, dem ban
i och för embete eller tjenst till förvarande,
förvaltning eller redovisning emottagit, och dem
förskingrar, miste embetet, förklares ovärdig att i
rikets tjenst vidare nyttjas, och straffes med
fängelse och tjenligt arbete i 1 à 2 år, då det
tillgripna är under, eller till 1000 daler; öfver
1000 — 3000 daler, med arbete å fästning i 2 à
5 år; öfver 3000—6000 daler, i 5 à 8 år;
öfver 6000—18,000 daler, i 8 à 11 år; öfver
18,000—60,000 daler, i 11 à 14 år; öfver
60,000 daler, i 14 à 16 år. Rymmer någon med
uppbörd eller andra sådane medel, straffes ban,
då han ertappas, med 5 års fästningsarbete
utöfver hvad ofvan sagdt är. Hvad tillgripet är, skall
återgäldas med 6 procents ränta. Yppas brist
deri, äger den, från hvilken tillgreppet skett,
sedan den brottslige straffet undergått, samma rätt
till hans person, som lagen i allmänhet tillägger
fordringsägare, i anseende till deras gäldenärer.
Fästningsarbetet beräknas efter det tillgripnas
huf-vudstol, utan att ränta derå kommer i fråga. Den
förman, som sjelf eller genom andra, direkt eller
indirekt, begärt eller till låns fått några medel
af dess underhafvande uppbördsmän och redogörare,
bör de lånta penningarne återgälda och vara dess
embete förlustig, fast ock ingen skada skett; men
om skada sker, tillika vara ovärdig att någonsin
få tjena kronan. Samma lag vare ock de
förmän, hvilka tillåtit andra att penningar utur
publika kassor till låns taga, hvilket dock ej
gäller för sådana kassor, som till utlåningar äro
berättigade.
Upperyd, ett jernbruk i Skålleruds socken, bar
5 härdar och 2,800 skepp:d priv. årligt smide af
dels eget, dels köpt tackjern. Ilammarskatten
utgår med 28 skepp:d. Manufakturbamrar finnas
äfven vid verket. Bruket skeppar på Götheborg.
Äges af C. Silfversparre och medintressenter.
Disponent är frib. H. R. St. Cyr. Smidesstämpeln är
ett V med en punkt inuti.
Upphürad, annex till Rommeled, är beläget 2J
mil S. från Wenersborg, I ^ mil från Lilla Edet.
Jordmånen är dels lera dels sand, och god tillgång
är på skog. Socknen båller 91)5 inbyggare och
23^-beinman på en areal af 8,586 tunnland, hvaraf
1,020 äro sjöar och kärr.
Uppresningar. De upproriska rörelser, hvilka
folket tid efter annan företagit emot landets
regenter, och hvartill icke räknas de många
inbördes pariislrider, hvaruti olika motkonungar
kämpat med hvarandra om väldet, uppgå till ett
temligen betydligt antal. Den första uppresning våra
häfder veta omförmäla, var trälen Tunnes
långvariga fejd emot konung Eigil Tunnadolgr, hvilken
först med utländskt bistånd förmådde qväfva detta
uppror. — Hedningarnes allmänna uppror under
ßlotsven emot konung Inge den Äldre var
beden-domens sista förtviflade kamp emot den
öfverhandtagande kristendomen, hvilken dock efter trenne år
gick segrande ur striden. — Den upproriske
Folkungen Knut Johansson Långes fejd emot konung
Erik Läspe är hufvudsakligen att betrakta såsom
Di4 IV. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
