Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
196
Wadstena möte.
Wadström.
som undfått mindre blessyrer, hvilka vid arbete
äro dem hinderliga, eller ock sjukdomsåkommor,
som uppå deras arbetsförmåga kunna hafva men
lig inverkan; äfvensom åt dem, hvilka med
utmärkt välförhållande bivistat krigstillfälligbeter
eller tjenat kongl. maj:t och kronan öfver trettio
års lid. Uti /jerde. klassen är gratialet åtta R:dr
årligen för dem, som äro femtio är gamla och
tjenat i trettio år samt sig derunder väl skickat,
äfvensom för dem, 9001 under en kortare
tjenstetid varit kommenderade i fält, bivistat en eller
flera kampanjer, samt derunder eller vid andra
tillfällen ådagalagt något särdeles välförhållande,
men genom sjukligbet eller andra åkommor äro i
behof af underslöd, hvarvid äfven göres afseende
å dem, soin under tjenstetiden utmärkt sig genom
elt hedrande uppförande. Manskapet vid de
indelta regementerne kunna vid fyllda 25 tjensteår
förafskedas med rättighet, alt 5 år derefter
tillträda underhäll af Wadstena krigsmansbuskassa,
så framt karlen då redan uppnått eller så snart
ban derefter uppnår 50 lefnadsår; men skulle
sålunda antalet af de till underhåll berättigade ökas
till den grad, att nämnda kassas tillgångar icke
medgifva allas pensionerande genast, skall
underhäll derur företrädesvis tilldelas sådant manskap,
som antingen tjenat fulla trettio år eller ock
under krig förvärfvat sig rätt dertill, hvarefter
expeclanter med 25 års tjensleålder må i sin tur
till denna förmån varda förhulpne. Den
under-bällstagare, som för brott eller liderlighet gjort
sig känd, får ej behålla det bonom beviljade
underhåll, hvarföre ock uti det prestbevis, som vid
underhållets uttagande skall företes, karlens frejd
fioga bör uppgifvas. Inga enkor njuta af
krigsmanshuset något underhäll vidare än
begrafnings-hjelp efter sina männer. Af krigsmansbuskassan
användas 700 R:dr årligen, på sätt Kongl. Maj:t
i nåder förordnar, till pensioner åt afskedade
gamla och nödlidande officerare och underofficerare.
Wadstena möte, som hölls om sommaren 1434,
är ganska märkvärdigt, såsom det första tillfälle,
der allmogen, efter ett långvarigt förtryck,
vågade under sin raske anförare Engelbrekt
Engelbrektsson uppträda emot riksens råd och
påtvinga de mäktige herrarne sin vilja. Rådsherrarne
hade varit ned lill Danmark, för alt åstadkomma
en förlikning emellan konung Erik af Pommern och
den upproriska Svenska allmogen, samt voro just
nu församlade i afsigt att närmare öfverlägga
huru delta svära värf skulle tillvägabringas.
Engelbrekt låg då med sin bondbär utanför
Ringstaholm och belägrade detta fasta slott, när ban fick
underrättelse att riksens råd hade församlat sig till
rådplägning i Wadstena, lian red genast med
tusen utvalda bönder dit samt inträdde djerft inför
de församlade rådsherrarne, hvilka icke förmodade
bans närvaro. Biskop Knut Boson i Linköping salt
främst i rådet och förde ordet, emedan erkebiskop
Olof var borta på en resa till påfven i Rom.
Biskop Knut var i hemlighet konung Eriks tillgifne
anhängare samt en fiende till Engelbrekt, och det
märktes genast på bans uppsyn, när denne inträd-
de, att bans ankomst var oläglig. Frimodigt steg
Engelbrekt fram, och talande med oförtäckta ord
oin konungens myckna trolöshet, sade ban, itt
numera icke något annat medel fanns till
fäderneslandets räddning, än att uppsäga bonom all tro
och lydnad. Derpå svarade biskop Knut med ett
långt ordande om undersåters pligter emot sin
öfverhet, hvilken af Gud sänd är, och tillade lill
slut: "Föga hederligt skulle det vara af oss att
nu bryta den trohetsed, vi honom en gång
svurit, och om vi för fridens skull måste tåla mycket
af våra jemlikar, huru mycket mera måste vi icke
dä hafva undseende med en konung, att icke ondt
må botas med bälflen värre och stor ofrid dragas
öfver landet!" Härvid påminle Engelbrekt, horn
många löften och eder konung Erik svurit, dem
han alla brutit. "Tid är," sade han, "att skilja
oss från dessa främmande män, som oskäligen
behandla folk och land. Alltsedan de dagar, då
konung Magnus Ladulås styrde, hafva vi ej baft
konungar, ulan tyranner, och skola vi nu, om
jag får råda, alla tillsainmans underteckna ett
bref till konungen, deruti undsäga bonom all tjenst
och lydnad samt skilja honom från
konungadömet, så framt han icke vill sin ed hålla och lag
styrka." När nu biskop Knut samt de fleste andre
af rådet nekade bärtill, förgick tålamodet
F.ngel-brekt, så att ban sprang fram, fattade biskopen i
kragen saint botade att genast utlemna bonom till
de utanför stående bönderne, der han säkerligen
bade föga godt att vänta sig. Samma vilkor
förelade ban ock de andre biskoparne och verldslige
rådsherrarne, hvilka tvekade att med bonoin göra ett
lill fäderneslandets befrielse. Då föll biskop Knnt
till föga, och hela rädet fogade sig efter
Engelbrekts vilja. Ett uppsägelsebref lill konungen blef
genast skrifvet samt af alla de närvarande
undertecknad! , hvarefter Engelbrekt sjelf affärdade elt
pålitligt bud med detsamma till konung Erik i
Danmark.
Wadstenensis, llirg-erus Petri, föddes år
1520 uti Wadstena stad, af hvilken ban tog sitt
tillnamn. Efter alt hafva väl öfvat sig i lärdom
och kunskaper, lärer ban äfven hafva besökt några
utländska akademier, samt fick vid hemkomsten en
skolsvssla. Af konung Joban III gjorde ban sig
snart känd för ganska lyckliga predikogåfvor,
hvilka ban bade tillfälle att visa under konungens
vistande i Norrköping, och blef derföre genast
utnämnd till dess hofpredikant. År 1590 fick ban
konungens fullmakt på Wreta klosters pastorat.
Att ban varit en på sin tid för lärdom och
synnerlig drift mycket ansedd man, kan man sluta
deraf, att ban förordnades till prost, något som
den tiden var ganska sällsynt och en heder,
hvilken då ännu icke tillföll andra än utmärkt
skicklige prester. Bland andra bevis på den stora ynnest
konung Johan städse hyste för bonom anföres äfven,
att denne gifvit bonom sitt löfte, det bans styfson
skulle få blifva bans efterträdare i pastoratet. På
mötet i Upsala 1593 var han närvarande och
un-derskref beslutet, samt afgick med döden år 1 595-
Wadström, Carl Uernliard, född d. 19 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
