Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
198
Wagenfelt,
Wagner.
med transporter från Götheborg till Marstrand,
Uddevalla och Strömstad, hvarunder den Svenska
eskadern borttog tio Danska fartyg, och för sin
dervid ådagalagda tapperbet uppböjdes han vid
slutet af året i adligt stånd; hvarefter han 1720
erhöll värdighet af kommendör. Denne käcke
sjöman fick under det derpå följande fredslugnet
ändtligen komma till ro efter sina många
mödosamma värf; men erhöll 1738 ett uppdrag, som
icke aflopp lika lyckligt som hans förra företag.
Han skulle nemligen då öfverföra skeppet Sverige
till Konstantinopel, men hvilket under ditresan
alldeles förolyckades. Befordrades 1746 till
scbout-bynacbt och vice amiral, samt utnämndes 1748,
vid Svärds-Ordens instiftande, till riddare af
denna orden. Han afled d. 22 Okt. 1748.
.Brödren ,
Wagenfelt, faUNtaf, började tjenstgöra 1706
såsom underofficer på Götbeborgs-eskadern, och
ingick 1708 såsom volontär i tjenst på ett Engelskt
örlogsskepp, med hvilket ban följande året gjorde
en resa till Indien. Återkom vid 1710 års slut
till fäderneslandet och befordrades 1712 till
underlöjtnant vid amiralitetet, hvarefter ban de
följande åren flera gånger fäktade med särdeles
käckbet emot Danskarne, samt 1714 uppbragte
åtskilliga priser i ßaltena. Året derpå förde ban
en fregatt, med hvilken han kryssade emellan
Stralsund, Gottland och Carlskrona, samt år 1716
en galeja af Götbeborgs-eskadern, med hvilken ban
äfven flera gånger fäktade tappert emot de
Danske. Befordrades 1717 till skeppskapten, och
gjorde följande årets fälttåg till Norrige. Adlades
1719, på samma gång som sin broder, och tog
afsked ur krigstjensten 1722. Han afled den 14
Mars 1724.
Vagnborgar, som fordom nyttjades i fält,
bestodo af ett slags ofantliga fältvagnar, inrättade
med flera särskilda rum, till förvarande af krut,
kulor, lifsmedel och hvad mera, som under ett
fälttåg knnde vara af nöden. De tjente derjemte
nti nödfall till en nödig förskansning för
krigshären uti tillfälliga läger, hvarföre äfven Erik XIV
ville att de skulle förfärdigas sä stora, att ända
till trettiotusen man måtte kunna inneslutas i dem,
om så påfordrades.
Maitner. KI mix, son af en torpare i
Westergötl||and, föddes 1624 och var ända till sitt 18:de
år sysselsatt med åkerbruket, men lät då inskrifva
sig såsom soldat vid Westgötba
infanteriregemente. Delta regemente skulle någon tid derefter
hålla möte vid Borås, och som en transport deraf
till Tyskland befarades, så fann den unge
soldaten, hvilken icke hade någon lust att medfölja
dit, rådligast att undgå detta genom en flykt till
Norrige. Några månader derefter kom ban dock
äter tillbaka till trakten af Götheborg, der han
råkade i sällskap med några kronobåtsmän och lät
af dem öfvertala sig att antaga sjötjenst. Icke
destomindre rymde ban för andra gången inåt
Norrige, och tog der tjenst bos en smed, hos
hvilken ban qvarstannade inpå andra året, då ban
1646 bemligen återvändo till sin födelsebygd, noga
aktande sig alt blifva upptäckt såsom en rymmare
ur kronans tjenst. Om bös|en samma år korn bin
i tjenst hos en kyrkoherde, hvilken bade tvenne
söner, som studerade vid gymnasium i Skara, och
då ban stundom skickades i några ärenden till
desse, fann ban ett så stort bebag i
vetenskaperna, att ban beslöt sjelf börja studera med all ifver.
I denna afsigt tog ban afsked från sin tjenst om
hösten 1648 och vandrade af till Skara, försedd
endast med något mjöl i en påse. Sedan ban
lyckats att få blifva antagen i Skara skola, begynte
ban med att lära sig bokstäfverna och stafningen,
ehuru öfver tjugufyra är gammal. Oaktadt käns
trägna ifver gick studerandet ganska långsamt, och
han måste använda hela tjugo åren för att
genomgå skolan och gymnasium, i synnerhet som ban,
för silt nödtorftiga uppehälle, var nödsakad alt
uppoffra mycken lid lill uppassning åt andra,
äfvensom han förvärfvade sig någon liten inkomst
med förfärdigande af träkärl. Ändtligen kunde
ban är 1668 resa upp lill Upsala och taga
studentexamen, och tvä är derefter, på sitt femtionde
ålders år, blef ban prestvigd. Han anställdes då
såsom adjunkt inom Skara stift, och tjenstgjorde
några år såsom huspresl uti adliga hos, till dess
ban fick fullmakt att vara förste
bataljons-predikant och slutligen regementspastor vid samma
regemente, hvarifrån ban i ungdomen afvikit såsom
soldat. Ändtligen fick ban I6M7 af konung Carl
XI fullmakt att vara kyrkoherde i Algulslorps
pastorat, en af de ansenligaste lägenheterna inom
Skara stift, der ban i ljugofyra år fortfor att
fS-reslå församlingen, berömd för synnerlig drift och
verksamhet, samt högeligen älskad af alla för sitt
milda och kärleksrika väseode. Oaktadt de
mångfaldiga besvärligheter ban i sin ungdom utstått,
kunde han ända till sitt nitliondesjette ålders år
resa emellan kyrkorna i sitt pastorat och med
oförminskad styrka förrätta alla presterliga
befattningar. Han afled 1721, öfver nittioåtta år
gammal. Sedan ban flera år lefvat enkling, friade ban
vid åttio års ålder till en kyrkoherdeenka, som
gaf honom korgen. Hos en kaplansenka rönte ban
samma missöde. Han vände sig då till sia egen
kaplan och begärde få blifva dess måg, och Gck
ändtligen ja. Han gifte sig då 1705 med jungfrn
Catharina Ryblin, som gaf sin bedagade man icke
mindre än nio barn, af hvilka det yngsta blott
var två år gammalt, då fadren låg på bår.
Wagner, Hans, major vid Karelska
dragonregementet, blef för sina mänga krigsbedrifter
upphöjd i adligt stånd 1664 (under N:o 764), och
dellog med mycken tapperhet nti konung Carl X:s
mänga krigståg. Befordrades 1668 titi
öfverstelöjtnant vid dragonerne. Dennes brorsson,
Wagner, Hristofler, ingick 1690 såsom
frivillig vid örlogsflotlan i Carlskrona; m«n
forsedan på köpmansfartyg till Holland, Westindien och
andra aflägsna orter till år 1700, dä ban
återkom till Sverige, och blef arklimästare vid
amira-lilelsslaten i Götheborg. År 1701 beordrades ban
ut på kryssning i Hvila hafvet emot Ryssarne;
men gick sedan i Engelsk sjötjenst, samt bivisU*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
