Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Valfader.
Valkyrior.
207
i Westergötland, ander inbördes kriget emellan
konung Waldemar i Sverige och bans broder,
hertig Magnus.
Valfader (Myth.). Ett af Odens förnämsta och
mest brukliga tillnamn, deraf alt en del af
käm-parne pä valplatsen tillhörde honom.
Walfrid kallas en krislen lärare, som var den
helige Sigfrids medarbetare vid kristendomens
predikande i Småland och Götha rike. Han lärer dock
icke hafva varit af ett så fridsamt och stilla
sinnelag, som bans värdige medbröder, utan sökte
på ett pockande sätt tvinga hedningarne att
afsvärja sin förra tro, förbannade deras lära och
fördömde de gamle gudarne med deras
offerguds-tjenst, såsom en afskyvärd djefvulens styggelse.
Detla förfarande uppretade hedningarne emot
bonom, och beredde slutligen äfven bans undergång.
En gång då ban predikade för folket på ett
ställe, der det fanns en i trakten såsom mycket
helig ansedd Thorsbild, råkade han i den
obetänksamma heligbetsifver, att ban rusade upp och med
egen hand nedslog den vördade afgudabilden.
Menigheten, förbittrad öfver delta helgerån, stormade
då allmänt till och dräpte WTalfrid, som såmedelst
blef en martyr för sitt fanatiska nit.
Waigflter, hvars egentliga namn lärer hafva
varit Gole Tofeasaon, uppgifves såsom den förste,
hvilken innehaft det stora jarlembetet i Sverige.
Han bekände sig till bedendomen, och tros hafva
tillträdt silt embete under de första ären sedan
konung Olof Skötkonung antagit kristna läran.
Som konungens omvändelse till kristendomen
väckte mycket missnöje bos alla de gamle
gudarnes bekännare, tros Olof Skötkonung tned flit,
för alt så mycket mer smickra sine hedniske
undersåter, hafva satt en hedning till sin jarl. Denne
var äfven ander bela sin lefnad en afsvuren fiende
till kristendomen, och en sä ifrig afgudadyrkare,
att ban, med anledning deraf, af de kristne
spefullt benämndes Walt/oler Hundheden. Hvad ban
för öfrigt uträttat, har ej blifvit närmare
omförmält af häfden, med undantag af bans förfarande
emot sin son Tofve, under kriget mot Knot den
store i Danmark. Tofvo bade egenmäktigt
frigif-vit några i striden tillfångatagne Danske män.
Bäröfver förbittrades högeligen Norrske konungen
Olof, ibland hvars män Tofve hade varit, och
denne förklarade, att Tofve aldrig skulle återvinna
hans vänskap, såvida han icke lyckades att föra
sin gamle fader, Walgöter Jarl, till konungen,
som sade sig vilja omvända honom till
krislen-domen. Då Tofve kom till sin fader och gjorde
framställning till bonom bärom, blef gubben så
vred, att ban genast kastade sin son uti elt bärdt
fängelse, derföre att denne icke allenast sjelf
antagit den kristna tron, ulan äfven vågade föreslå
fadren densammas anl8gande. Tofve var
ståndaktig och led tåligt denna förföljelse, tilldess att
bans vänner, deraf många redan i Westergötland
varande kristne, ändtligen lyckades blidka den
gamle hedningen. Han blef dä omsider frigifven,
och slutligen säges Walgöter äfven hafva blifvit
öfvertalad att sjelf åtfölja sin son pä ett besök
till den kristne Norrske konungen, som då
uppehöll sig på Sarpsborg. Det låg Olof Haraldsson
högst om hjertat att vinna för sin sak en så
mäktig kristendomens motståndare, som Walgöter,
och ban bemödade sig äfven mycket att lyckas
härutinnan; men den för sina fäders tro nitälskande
jarlen ville icke höra sanningens röst, utan
återvände lika hedniskt sinnad som förut De
sanningar ban på denna färd fatt böra, och den fromme
konungens ifriga böner till himlen för den
förhärdade hedningens omvändelse, bade dock icke varit
alldeles förgäfves. Walgöter insjuknade under
hemvägen på Eda skog. Det var hans belsot, och
ban insåg snart sjelf att ban stod grafven nära.
Då begynte han fä andra tankar om kristna
läran, och snart börde bans son Tofve med glad
tillfredsställelse sin döende fader åkalla Jesu namn,
hvarföre ban genast återvände till Sarpsborg, för
alt bedja Norske konungen besöka den ny
omvände, hvilken var stadd i stort samvetsqval, förrän
ban kunde vinna den saliggörande döpelsens
delaktighet. Med glädje skyndade Olof llaraldsson
då titi den sjukes tröst, och lät ikläda bonom
den hvita dopskruden, hvarefter ban döptes af en
biskop, och afsomnade sedan roligt.
Döpelseskru-den blef således lians svepning, och detta kallades
att dö i "Hvita Vadnm." Walgöters död inträffade
de första åren af konung Anund Jakobs regering,
och var ban då kommen till en ganska bög àldcr.
Walliall (Mylb.). Sä kallades med elt
gemensamt namn alla Åsars gemensamma gudaboningar,
hvarföre ock Åsarne benämndes Walhalls gudar.
Men i en annan mening taget, var Walliall eller
W7alhalla det sköna palats, tillhörigt Odén,
hvarest halfva antalet af de på slagfältet fallne hjel—
tarne, hvilka efter döden kallades Einberiar, skulle
församlas och bespisas med fläsk af galten
Sehrim-mer, samt undfägnas med mjöd, hemtadt af geten
Heidrun. Allt hvad de nordiske bjeltarne på
jorden värderade såsom ljuft, angenämt, roligt och
glädjande, funno de i Walhal|, ehoru vida
berr-ligare och i rikare mått än hvad jorden kan skänka.
Brage spelade der på sin gyllene barpa, och sjöng
förevigade hjertans lof, under det ott sköna
Val-kvrior kredensade det kraftiga skummande
himla-mjödet. Äfven strid och alla manliga
täflingsle-kar var det god tillgång på, och var denna strid
roande, icke farlig, ilhy att de hjeltar, soin föllo
under dagens lopp, sutto äter helbregda och glada
till bords bos Oden i Walball.
Val kin la-* laget började 1790 ars fälttåg, då
en del af Svenska och Finska bären försökte att
under konung Gustaf III:s eget anförande intränga
öfver gränsen in uti Ryska Finland. Konungen
ådagalade uli detla slag ganska mycket mod, och
fick äfven en bäst skjuten uuder sig. Ryssarne
blefvo på flera punkter slagne, och ledo ett
betydligt nederlag; men några egentliga fördelar
medförde dock icke denna seger för Svenskarne,
hvilka, efler en slraxt derpå liden förlust vid
Anjala, måste åter draga sig tillbaka inom sin egen
gräns.
Valkyrior (Mylb.). Sköna, tjusande mor af in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
