Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wallin, Johan Olof, föddes i Stora Tuna i
Dalarna d. 15 Okt 1779. Hans fader, dåvarande
underofficeraren vid Dalregementet, sedermera
löjtnanten J. A. Wallin, förmådde blott med
svårighet bestrida de kostnader, sonens underhåll vid
gymnasium och sedermera vid akademien
erfordrade. Ynglingens anlag röjde sig också
visserligen som goda, men icke som utomordentliga, och
han hade redan uppnått 26 år innan han ens
bestämt sig till något visst lefnadsyrke, än mindre
utmärkt sig genom särdeles snillegåfvor. Då
framträdde han på en gång såsom fulländad skald, och
erhöll den 20 December 1805 Svenska
akademiens stora pris för sitt poem Uppfostraren, tillika
med tvenne andra för öfversättningar från
Latinske skalder. Hvarken före eller efter honom har
en sådan utmärkelse tillfallit någon Svensk poet.
Vid de följande årens täflingar var han nästan en
sjelfskrifven pristagare, och ar 1808 tilldömdes
honom det största pris akademien någonsin
bortgifvit, eller 200 dukater för en sång öfver
Gustaf III:s samma år aftäckta staty. Akademien
invalde honom följande året till en bland sine
ledamöter, och dermed oppbörde egentligen hans
verksamhet såsom verldslig skald, i hvilken
egenskap han visserligen har både medtäflare och
mästare, men endast för att användas i en annan
väg, der han har inga sådana, der han står ej
blott oöfverträffad, men oupphunnen: den andeliga
sången. Först sedan Wallin blifvit så
fördelaktigt känd, som han blef det år 1805, förmåddes
han af några vänners råd att välja det presterliga
kallet, och anställdes vid krigs-akademien på
Carlberg som theologie adjunkt, hvarpå tre år
sednare följde lektors-befattningen och
kyrkoherdebeställningen i Solna, samt theologie
doktorshatten. År 1811 utsågs han till ledamot i den
kommitté, som skulle utarbeta en ny psalmbok. Detta
värf uppdrogs slutligen åt honom allena, och det
är omöjligt att bättre verkställa ett uppdrag, ty
det arbete, han frambragte, har odeladt erkännts
för ett mästerstycke, troligen den yppersta
sångbok någon kristen församling äger. Såsom andelig
talare var Wallin icke mindre utmärkt, och redan
från hans första uppträdande som sådan år 1806,
var han säker att finna kyrkan fylld af åhörare
hvarje gång han visade sig på predikstolen, ett
förhållande, som fortfor ända intill hans död.
Framför allt är han beundransvärd för sina tal vid
vissa tillfälligheter, vid aflidna personers grafvar,
vid invigning af kyrkor och begrafningsplatser och
andra dylika förrättningar, som hans kall
medförde. Man har derföre med skäl gifvit honom
tillnamnet: Davidsharpan i Norden. År 1812 blef
han kyrkoherde i Adolf Fredriks församling i
Stockholm, och 1816 domprost i Westerås. Innan han
ännu hunnit tillträda sistnämnda embete, kallade
honom Storkyrko-församlingen i Stockholm till sin
pastor, en befattning, som han i sjelfva verket
innehade intill sin död; ty ehuru han år 1837
genom Svenska presterskapets enhälliga val,
hvilket regeringen bekräftade, upphöjdes på
erkebiskopsstolen, tillträdde han likväl aldrig inkomsterna
och bostället, utan förblef kyrkoherde i
Storkyrkan, bestridde der alla med platsen förenade
åligganden, och predikade såsom vanligt. Först det
följande året skulle företrädarens enkas nådår
upphöra; men dessförinnan hade döden redan kallat
Wallin från skådeplatsen. Under en resa till
Upsala angreps han af opasslighet, som oförmodadt
bortryckte honom d. 30 Juni 1839, i dess 60:de
års ålder. Hans begrafning på Nya kyrkogården i
Stockholm var en verkligt nationel sorgefest, ty
liktåget bestod af hela Stockholms befolkning. —
Tillika med erkebiskops-fullmakten, hade Wallin
erhållit serafimer-riddare-diplomet.
Wallius, Laurentius Olai, son af en bonde
vid namn Olof Svensson i Walla by uti Nerike,
föddes den 24 Augusti 1588. Studerade i
Örebro skola och vid Strengnäs gymnasium, samt
blef sedan student i Upsala. Antagen till
informator för tvenne unge adelsmän, fick han tillfälle
att med dem göra utrikes resor och besöka flera
främmande akademier, der han med ifver fortsatte
sina studier. Blef filosofie magister i Wittenberg,
och år 1619 theologie doktor i Tübingen. Efter
sin första hemkomst prestvigdes han, var någon
tid rektor vid Strengnäs skola, och kallades
derifrån till kongl. hofpredikant. Sedan han gjort
sin tredje utrikes resa, utnämndes han 1619 till
pastor primarius i Stockholm; men då han, utan
att afvakta enkedrottningens bifall, emottog
denna kallelse, upptogs detta ganska onådigt, så att
till och med hoffiskalen anbefallles att anklaga
honom derför. En förklaring, som han med
anledning häraf afgaf, samt hvilken på sina ställen
var nog fri och i starka uttryck författad, ansågs
äfven med mycken onåd. Han hotades med att
mista både sysslan och presterliga embetet. Allt
slutade likväl dermed, att han gjorde
enkedrottningen afbön, hvarefter han fick tillstånd att
tillträda den erbjudna sysslan. Konung Gustaf II
Adolf, som värderade doktor Wallii grundliga
lärdom, förordnade honom 1621 till förste theologie
professor i Upsala, samt tillika till kyrkoherde vid
begge församlingarna derstädes, en utmärkelse, som
icke före honom vederfarits någon. Uti sexton
hela år förestod han med synnerlig drift och
skicklighet dessa befattningar, samt åtnjöt ett ganska
stort anseende. Då den svåra pesten på hans tid
härjade i Upsala, blef han nästan den ende prest,
som återstod vid församlingarna derstädes, emedan
de fleste andre bortrycktes af farsoten. Emellan
honom och professor Lenæus uppkom sedan en
häftig träta, som varade ganska länge, och
hvilken icke bilades förr, än konung Gustaf Adolf
genom en sträng och allvarsam befallning ändtligen
tystade de båda stridande. År 1637 erhöll han,
uppå presterskapets nästan enhälliga kallelse,
fullmakt att vara biskop öfver Strengnäs stift; men
innan han kunde ditflytta insjuknade han och afled
d. 23 Juni 1638. Doktor Wallius var en
grundlärd både filosof och theolog, samt tillika en
skicklig poet. Knappt har någon professor uti
sjuttonde seklet skrifvit och arbetat mera till den
akademiska ungdomens uppbyggelse än han, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
