Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framgångar börjades genom den verkligen betydelsefulla,
att få en kondition som informator hos Ihre,
hvarigenom han blef så till sägandes införd direkte
i både snillets och den verldsliga höghetens krets.
Sedan han tagit magistergraden och blifvit
prestvigd, kom han till Stockholm, der han, sannolikt
till följd af de bekantskaper han gjort i Ihres hus,
vid endast 25 års ålder, kallades till hofpredikant
hos enkedrottningen, och blef derigenom känd af
Gustaf III. Denne skarpsynte domare af all
förtjenst insåg snart den unge mannens ovanliga
anlag och brukbarhet till mångfalldiga värf, samt
utnämnde honom år 1783 till kyrkoherde i
Alsheda. Redan detta var mycket, men dock blott
en obetydlig befordran mot dem, som väntade
honom, ty redan 1786 blef han domprost, och 1787
biskop i Wexiö, hvarjemte han kallades till
konungens bigtfader och till föredragande af
eklesiastikärenderna. Hans förvaltning af detta uppdrag
anses som ett mönster af ordning, reda,
bestämdhet och klar uppfattning, och de arbeten, han
öfver denna administrationsgren sammanskrifvit,
såsom en oundgänglig vägledning derigenom. Sedan
han emottagit den döende monarkens sista suck,
kände Wallqvist, att hans lyckas sol äfven gått
ned. Man kunde väl icke afhända honom sitt
stift, der han fortfor att utveckla den verksamhet
och embetsmannaskicklighet, som i allting utmärkte
honom; men han begagnades ej mer i statens värf.
Solen tycktes väl åter gå upp för honom vid
1800 års riksdag; men det var endast för att
nedgå för attlid. Det stolta och högdragna sätt,
hvarmed han behandlade sina underlydande, retade
ståndets förbittring, och föranledde ett häftigt
uppträde, hvarvid man till och med hotade att kasta
ut honom. Förtrytelsen häröfver verkade en
slagattack, som samma eftermiddag slutade hans lif.
Wallrawe, Georg, son af tullförvaltaren i
Kalmar, Reinhold Wallrawe, började sin tjenstgöring
såsom kammarskrifvare vid drottning Hedvig
Eleonoras lifgeding, och var sedan ett par år anställd
i kongl. räknekammaren, der han arbetade på 1644
års generalbok. Var derefter i sju år
kammarskrifvare i statskontoret, och befordrades 1671 till
kamrerare vid stora sjötullen. Året derpå blef han
kammarförvandt i statskontoret, och 1675
kamrerare i kammarkollegii militiekontor. I denna
beställning adlad 1689, då han skref sig herre till
Löfstad. Befordrades sedermera till
statskommissarie, samt 1710 till kammarråd, och 1712 till
krigsråd. Hans adliga ätt utgick redan med
sonen, majoren Jakob Wallrawe, som år 1709
åtföljde öfverste Gyllenkrooks korps till Moldau,
och tillfångatogs vid Carnowits, men rymde straxt
derpå från Ryssarne, samt kom hem till Sverige,
och några år derefter afled barnlös.
Wallrawe, Herman, den föregåendes broder,
blef 1671 i sin faders ställe tullförvaltare vid stora
sjötullen i Kalmar. År 1679 säges han hafva
råkat i manskada på en handelsman i nämnda stad;
men huru denna sak slutligen bilades, finnes ej
uppgifvet. Utnämndes 1680 till landträntmästare
i Stockholms och Upsala län, hvilken befattning
han innehade ända till år 1712, då han tog
afsked. Upphöjdes 1720 i adligt stånd, och afled
d. 27 Fehr. 1730. Hans son,
Wallrawe, Jakob, föddes 1688, och
anställdes först, efter slutade studier vid Upsala
akademi, såsom auskultant i kammar-kollegium.
Befordrades sedan till kanslist i reduktions- och
liqvidations-kommissionen. År 1718 gjorde han en
resa till Tyskland, hvarifrån han efter någon tid
återkom, samt berättas då länge med ifver hafva
sysselsatt sig med en forvagns-inrättning inom
Sverige. Sedermera hade han den olyckan, att
under en duell dödligen såra en löjtnant Pihlman,
hvarföre han måste fly ur riket. Han började då
genast studera medicinen med den flit, att han
1725 i Tyskland promoverades till medicine
doktor. Straxt derpå begynte han med samma
eftertryck vinnlägga sig om lagfarenheten, hvaruti han
likaledes förvärfvade sig så utmärkta insigter, att,
då han slutligen hemkommit till fäderneslandet,
honom tillades assessors karakter. Efter professor
Malmström befordrades han 1728 till juris Romani
professor i Upsala, och förestod denna syssla med
särdeles beröm, tills han d. 15 Febr. 1739,
genom en olycklig händelse om aftonen i mörkret,
drunknade i Upsala å. Han var en på sin tid
ganska utmärkt man af mångsidiga och djupa
kunskaper.
Wallsjö, annex till Sandsjö, är beläget 6 mil
S.O. från Jönköping. Största gården i socknen är
Eksjö Hofgård med Rumnahult, 3 1/4 mtl., med 9
underliggande torp. Socknen innehåller 18
hemman, med 555 inbyggare på en areal af 6,897
tunnl., hvaraf 730 äro sjöar och kärr.
Wallstena, annex till Källunge, är beläget i
Gottlands norra fögderi, 2 mil Ö. om Wisby.
Socknen är ej synnerligt fruktbar, men hvilar till
en del på kalksten, som gifver godt tillfälle till
stenbrott. En större slättmark öster om kyrkan
är utmärkt af en mängd runda stensättningar från
forntidens kummelålder, och har i en sednare tid
varit begagnad som exercisplats för en del af
beväringen. Socknen innehåller 12 3/4 hemman, med
348 inbyggare på en areal af 5,392 tunnl., hvaraf
230 äro sjöar och kärr.
Wallström, Erik, som med skäl räknas till
en af förra århundradets ryktbaraste andlige
talare, föddes 1720 i staden Gefle, der fadren,
Thomas Wallström, var stadssekreterare. Sedan
han genomgått Gefle skola och gymnasium, blef
han 1736 student i Upsala, samt 1743
promoverad till filosofie magister, hvarefter han med
mycken utmärkelse orerade på Svensk vers i Gefle
gymnasium. Prestvigd samma år, tjenstgjorde han
först vid en landsförsamling såsom adjunkt; men
kallades sedan 1746 till aftonsångspredikant vid
domkyrkan i Upsala. Derstädes blef han vidare
1748 hospitalspredikant och syssloman, samt 1752
tillika extra ordinarie predikant vid kongl.
lifregementet till häst. På prestmötet i Upsala 1753
höll han en mycket berömd latinsk oration. Året
derpå utnämndes han till kyrkoherde i
Norrköping, och fick straxt derefter titel af prost. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
