Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vapen.
Vapen.
eller genom sina rörelser endast botar dermed, så
skulle i förra bandeisen förråden lätt kunna
förstöras eller falla i fiendens bänder, och i den
senare krigsbären, om än segrande, nödgas lemna
alla redan vunna fördelar, för att skydda sina
förråder. Skulle deremot fienden, i betraktande af
de svårigheter som ett anfall emot Wanäg
fästning nödvändigt miste medföra, förutsatt alt
platsen vore starkt befästad, alldeles icke försöka att
bana sig väg dit, så vore detta det »törsta bevis
pà nyttan af denna fästning, som, en gång färdig,
måhända till och ined ofta torde afbålla en fiende
frän försöket att beträda den Svenska jorden,
emedan sjelfva dess anläggning visar, att det
finnes bos nationen en kraftig föresats att försvara
sig i det yttersta. Hela kostnaden för Wanäs
befästning är beräknad till något öfver 3 millioner
H:dr B:ko, hvaruti inbegripas de summor, som
fordras för uppförandet af en bombfast, till fprsvar
inrättad kasern för största delen af
befästnings-styrkan, äfvensom för de afskilda befästningar,
som framför hufvudfästningen och vid tillvägarne
böra uppföras. Sedan ären 1819 och 1820
förberedande undersökningar, röjningar, mätningar
och afvägningar blifvit gjorda, börjades år 1821
de egentliga fästningsarbetena, hvilka sedan dess
ärligen framskridit. Den 24 Juli 1832, då
honung Carl Joban med egen band lade grundstenen
till den stora infartsporten i ringmuren, gaf ban
àt denna befästning namnet Carlsborg, för att
såmedelst bedra sin företrädares konung Carl Xllhs
minne.
Vapen. Svea rikes vapen består numera af en
sköld, fördelad i fyra fält genom ett small
utrun-dadt kors, hvaröfver midtuti ligger en bjertsköld,
som innehåller det furstliga Ponte-Corviska jemte
Wasa-vapnet, såsom den nu regerande konungens
eget sköldemärke; men i den fyrdelda skölden,
hvars samtliga fält äro blå, ligga, i det första
och fjerde, tre kronor af guld, Svea rikes eget
nrgamla vapen, och i det andra och tredje fältet
springer ett förgyld! krönt lejon öfver trenne hvita
strömmar, belecknande dermed Götha rikes lika
nrgamla vapen. Skölden är läck! af en kunglig
krona, omgifven med kedjan af Kongl. Maj:ls
orden och uppburen af tvenne upprällstående lejon,
begge krönta med kunglig krona, begge med
tillbakavända hufvuden, öppna gap, utsträckta tungor
och dubbla upprättslängda svansar. Under
Sveriges medeltid var riksvapnet en tid så beskaffadt,
att konung Erik den Helige deri föreställdes,
hållande i högra banden en fana och i den venstra
en sköld, som omgaf tre kronor. Under
unionstiden förde Danmarks konungar Sveriges vapen i
sitt sigill, så ofta de tillika innehade Sveriges
krona, och satte då Sveriges vapen i andra fältet,
ander det de läto Danska vapnet intaga det
första. Carl Knutsson var den förste, som indelade
Svea rikes vapen i fyra fält, såsom ännu är
brukligt, och satte då Svea rikes vapen i första och
fjerde och Götba-vapoet i andra och tredje;
hvarjemte ban i midten insatte en bjertsköld med båt
uti, som var Bonde-ättens eller bans eget fädarve-
vapen. Störarne nyttjade ännu rikets stora
Kläm-roa med konung Eriks bild uti; men ofta äfven
sina egna sköldemärken (nemligen den äldre Sture
tre svarta sjöblad i gult fäjt, och den yngre
Sturen samma vapen som Natt och Dag-slägten ännu
nyttjar). Biskoparne brukade ej nyttja annat
sköldemärke än biskopsvapnet, men märkeligt är, att
den böginodiga erkebiskopen Joban Bengtsson
Oxenstjerna, som en lid antog namn af
riksföreståndare, lät i sitt insegel sätta sig sjelf med krona
på hufvudet och spira samt riksäple i .händerna
hvilket exempel äfven följdes af bans efterträdare
Jakob Ulfsson. Gustaf \Va?Bs söner nyttjade,
såsom hertigar, i de två öfversta fakten Svea och
Götha vapen; men i de andra fälten sina
hertig-domens vapen. Såsom kronprins, bade Gustaf II
Adolf i de tvenne öfversta fälten af silt sigill
Svea och Götba vapnet, men i de tvenne understa
Finlands, Westmanlands och staden Revels. —
Bruket alt afbilda silt sköldemärke, omgifvet af
en sköld i sina insegel, bar först i början af
trettonde århundradet uppkommit. De àldøta sköldarne
som förekomma på gamla insegel, äro nästan
al-deles trekantiga; men hafva efterhand alltmer
börjat utrundas nedantill, så att de en tid voro
nästan bjertformiga. De voro ock i början mycket
enkla, och man finner på de äldsta Svenska vapen
sällan mer än ett fält, och längre fram sällan mer
än två. Bruket att sammanfoga flera fält är
kommet från utlandet, särdeles från Tyskland, och hafle
i början sitt ursprung deraf, att den, som bade
många anor, ville införa alla deras och sip
mö-derne-slägts sköldemärken i sitt vapen. Före
konung Gustaf I:s tid finner man ej i något Svenskt
adligt vapen mer än fyra fält sammanställda, och
i intet sådant någon bjertsköld. Så nyttjade
bi-skop Otto Olofsson Svinbufvud i Westerås i sitt
insegel sin faders Stjerne-vapen och sin mors
Svin-hufvud-vapen, så att stjernan intog två fält och
svinbufvudet de båda andra. Flera biskopar vid
slutet af påfvetiden plägade ock indela sioa vapen
i fyra fält, sålunda, att stiftets eller deras
domkyrkas signeter intogo två fält, ,och deras ,eget
vapen de båda andra. Först efter Erik XIV:s tid
började bjertsköldar i grefliga och frib^rrliga
vapen blifva allmänna. Vanligen bestodo vira
forfäders sköldemärken af enkla oqh allmänt kända
föromål, såsom (rad, löf, rosor, båtar o. dyl.
Först i senare tider började utländska eller diktade
djur och skepnader, såsom, lejon, gripar och
drakar att användas i vapnen. Vanligen voro dessa
så beskaffade, alt namnet likasom tillkännagafs af
sjelfva vapnet (armes pailanleis), såsom exempelvis
var händelsen bos de gamla slägterna Oxenstjerna,
Stenbock och Sparre. |Hvad vapnets färger
beträffar, bar blått alltid varit Svenskarnes
favorit-färg, likasom rödt Polackens och svart Tyskarnes.
Äfven guld och svart, samt stundom rödt, silfver
eller hvitt och grönt igenflones stundom på de
Svenska vapnen. Bruket att ofvanpå skölden sätta
hjelm och bjelmprydnad, bar sannolikt sitt ursprong
från de gamla riddarspeleo, vid bvi|kas anställande
man med flit sökte att visa sig förfärlig oehder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
