Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhayn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Werner.
Wernstedt.
2(51
upphöra. Emellertid hade doktor Werner, hvars
förtjenster ällmänt erkändes, blifvit kallad till
ledamot så väl af kongl. Patriotiska Sällskapet,
som af sällskapet Pro Patria i Stockholm. År
1606] inlemnade ban till Kongl. Maj:t, och
särskildt till herrar bankofullmäktige, ett till sin
verkställbarhet bestyrkt förslag att tillverka ett
sedelmynt, som skulle vara af den beskaffenhet,
att all möjlighet till förfalsking och efterapning
förekoms; men eburu bonom derföre tillades en
liten belöning af 500 R:dr, gjordes likväl icke
något vidare afseende på detta förslag, hvilket
aldrig kom till något utförande. Då den nya
fattigvården år 1808 inrättades, antogs doktor
Werner till fattigläkare inom andra och tredje
di-strikterna i Stockholm, och hugnades samma år
med assessors namn, heder och värdighet. Någon
tid derefter uppdrogs bonom tillsynen såsom
sjuk-hosläkare vid ett af kustarméens sjukbus i
Stockholm, och vid Mariebergs sjukbus, samt slutligen
läkarevården vid de förenade örlogs- och arméens
flottor i Bottniska viken. Efter krigets slut
begynte ban sysselsätta sig med bråckbands
förfärdigande, och sedan han bestyrkt deras godbet och
användbarhet, erhöll han collegii medici tillstånd
samt privilegium, att för allmänbeten bålla sådana
af alla slag tillhanda. Förordnades år 1811 att
vara sundbets-kollegii ombudsman, med lön på
stat. R. af W. 0. 1816. Afled den 15
December 1817.
Werner, Henrik Wilhelm Ludvig, son af
en bandiande i Brunswig, föddes den 26 Sept.
1788- Ingick 1804 såsom elev vid
medico-kirur-giska institutet i sin fädernestad, samt blef året
derpå extra underkirurg vid Kliniska lasarettet,
hvilken tjenst ban förrättade till år 1806, då ban
antogs till underkirurg vid Preussiska arméen, och
placerades till tjenstgöring vid det ambulatoriska
hospitalet. Efter bataljen vid Jena samma år, blef
han, onder reträtten, tillika med hospitalet, fången
vid Nordhausen och förd till Hanower, hvarest
han måste göra tjenst på militär-sjukbuset, till
dess han 1807 efterhand anställdes såsom biträde
vid ambulatoriska sjukbusen i Magdeburg,
Wol-fenbüttel och Brunswig till våren 1808, då bonom
beviljades afsked såsom Fransk underläkare.
Sedan, efter fredsslutet, det nya konungariket
West-phalen blifvit organiseradt, hvaruti äfven bans
födelseort införlifvades, och ban, såsom varande i
konskriptionsåren, nödgades enrollera sig i
egenskap af soldat, men ej bade lust att tjena sitt
fäderneslands förtryckare, fattade han det beslut
att lemna detsamma, och begaf sig 1808, ej utan
många faror, genom Danmark och Norrige lill
Sverige. Här erhöll ban genast anställning såsom extra
underläkare vid vestra arméens sjukbus, och blef
1809 ordinarie underläkare vid Calmare regemente.
Efter att hafva varit med på flera
kommenderin-gar, äfvensom i affären vid Umeå, begaf han sig
1812, för att fortsätta sina studier, till
Stockholm, hvarvid regementets officerskorps bekostade
resan; men måste följande året oförmodadt afbryta
sina stadier, för att med regementet afgå till
Pommern. Bivistade slagen vid Grossbeeren,
De-newitz och Leipzig samt belägringen för
Glück-stadt. Afgick år 1814 med en kommendering till
Nederländerna, bcb sedan till Norrige, der bao var
närvarande vid flera affärer, och isynnerhet vid
Rakkestad utmärkte sig genom ett tappert
förhållande. Fienden hade derstädes nedrifvit bron
öfver elfven, och på högra stranden uppkastat ett
batteri. Den Svenske kommenderande generalen
ville att en bro skulle slås öfver strömmen, midt
för fiendtliga batteriet; men härtill fordrades några
personer, som kunde simma, och som Werner var
skicklig i denna konst, kastade ban sig, midt
under fiendens eld, i elfven, tillika med någre
officerare, hvarefter en flottbro byggdes, så att
Svenskarne inom en baif timma kunde gå öfver
samt göra sig till mästare så väl af andra
stranden, som af det fiendtliga batteriet. För sitt vid
detta tillfälle ådagalagda mod, anmäldes ban af
vederbörande till erhållande af tapperhetsmedaljen
i guld, som dock ej bekoms, hvaremot ban 1827
utnämndes till R. af W. O. Ar 1816 tog ban
afsked från Calmare regemente, och ingick som
bataljons-läkare vid andra
lifgrenadier-regementet, der han, efter att 1820 hafva tagit kirurgie
magisterexamen, sedermera blef regementsläkare.
Känd såsom en skicklig och driftig läkare, bade
ban alltid en ganska stor praktik, samt fick
äfven flera gånger särskilda offentliga uppdrag, bland
annat att biträda vid utrotandet af veneriska
smittan inom Östergötblands län. Ilan afled d. 27
Aug. 1849.
Wernstedt, Christoffer von, son af Melchior
Gabrielsson von Wernstedt till Treblitz, skref sig
sjelf herre till Utål, Harbrobolm och Rydingeholm ,
samt inkom från Tyskland 1580 till Sverige, der
ban blef gift .med Lucretia, en oäkta dotter till
hertig Magnus af Östergöthland. Utnämndes 1600
till befallningsman på Upsala slott, och blef
följande året tillika häradshöfding i Sollentuna härad.
Ar 1617 bade ban i uppdrag att såsom Svenska
regeringens kommissarie nppbära Elfsborgs lösea,
och förordnades 1620 till ståthållare öfver
drottning Maria Eleonoras lifgeding, Gefleborgs län med
Gefle stad och bela Gestrikland. Samtidigt
härmed utnämndes ban till ståthållare öfver
Wester-Norrland och Österbotten. Härtill lades följande
året bela Helsingland, Medelpad, Ångermanland och
Weslerbotten, hvarjemte ban skulle föra befälet
öfver Uleåborgs och Kajaneborgs fästningar. Han
afled d. 9 Febr. 1627. Sonen,
Wernstedt, Melchior, född i Juni månad år
1600, introducerades 1625 på riddarhuset såsom
Svensk adelsman, och förordnades 1635 till
landshöfding öfver östra delen af Norrland samt
ståthållare på Uleåborgs och Kajaneborgs fästningar,
hvilket embete ban förestod till år 1641. Ilan
dog d. 21 Febr. 1655. Dennes son,
Wernstedt, Christoffer lllelchiorssou, född
d. 9 Jan. 1632, var major vid Uplands regemente,
då ban 1674 förordnades till kommendant i Malmö.
Utnämndes 1675 lill öfverste-löjtnant och
kommendant på Ny-Elfsborg; men fick mot slutet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
