- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Fjerde delen. T - Ö /
289

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhayn ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Weyoant.

WI.

289

Råg upphör att löna odlingsmödan ofvanför 66°.
Hampa slutar att växa vid samma latitud. Hafra
mognar sällan nordligare än 64°. Fruktträdgårdar
upphöra emellan 64° och 65°. Lin lyckas ännu
i Ångermanland, men förfryser vanligen i
Wester-hotten. Kålen knyter icke alla år hufvud
ofvanför 64°. Humle vexer intill 62°. Hvete upphör
att med fördel odlas innan man uppnått 62°.
Tobak lyckas sällan norr om Gefle. Eken slutar att
vexa vild derstädes; men förekommer planterad
ännu vid Sundsvall. Intill 63° vexa körsbär, al
och lönn. Intill 62" förekomma ask och pil,
intill 61° alm och lind. Bokskog vexer icke vild
i Sverige ofvanföre 5<°, dock träffas enskilda
träd deraf ännu på ett eller annat ställe i
Westergötland. I Skåne komma mullbärsträdet, äkta
kastanjen och valoötsträdet ännu fort.
Vindruf-van mognar i drifbänkaf intill 60°. Granen
upphör att vexa 3,200 fot nedanom gränsen för deo
eviga snön. Sik och harr saknas i vattnen
belägna vid denna böjd. Blåbären komina ej väl
fort. Högre går ej björnen. Kärren antaga ett
högst ödsligt utseende. Kornet har upphört att
mogna; men små gårdar, hvilkas invånare lefva
af fiske och boskapsskötsel, finnas ända till 2,600
fot nära snögränsen. Tallen upphör 2,800 fot,
och björken 2,000 fot nedom den eviga snön.
Rödingen är den sista fisk, som trifves i så bugt
belägna insjöar. Ännu 400 fot högre upp gå buskar,
svartaktigt ris af dvergbjörken; hjortron mogna
der, men ej högre. Filfrasen besöker ännu dessa
höga trakter. Ännu i Jämtland är klimatet så
fientligt mot all odling, att folket nödgas släpa ihop
på norra sidan af deras små åkertegar stora högar
af ris, för att, i fall vinden om sommaraftnarna
i Augusti månad går på nordligt eller
nordvestlig| med klar bimmel, då kunna antända det mot
natten, för alt dymedelst skydda säden mot frost.
Klimatet i sistnämnda landskap är äfven stundom
lika strängt som omkring Torneå, eburu Jämtland
är beläget trenne grader sydligare; men det
ligger tusen fot öfver hafvet, saml nära intill
fjél-len, hvilket ar mera än tillräckligt att frambringa
en sådan vèrkan. Ofta nog är det der så kallt,
alt de smärre insjöarna förblifva isbclagda under
bela sommaren, eller att sommarvärmen icke
förslår till sädens mognande, utan folket nödgas
af-berga benne belt grön, för att icke låta henne
begrafvas under snön. Sådana år kallas derföre
grönår.

Weyaaut, Ludvig, en född Svensk, men som
för det jnesta lärer hafva uppehållit sig
utrikes, uppgifves hafva varit en ganska god så väl
porträttmålare, som historiemålare. Han
studerade konstan nti Italien, och uppehöll sig
derstädes en ganska lång tid. Mot slutet af sin
lefnad vistades ban omkring åren 1680—1690 vid
det nolstein-Gottorpska hofvet. Hans taflor
utmärka sig isynnerhet genom en i bög grad skön
och särdeles naturlig kolorit.

WI. Så kallades i fordna tider elt heligt, till
någon gudsdyrkan egnadt ställe, merändels en luud
och en källa, hvarest offer förrättades, och som

derföre ansågos allmänt fridlysta. Något tempel
behöfde icke alltid finnas pä ett dylikt ställe,
ehuru sådant likväl ofta nog egde rum. Deo, som
våldförde en dylik fridlyst ort, afskyddes på det
högsta, och kunde saklöst fällas af en hvar. Han
benämndes Waryr i Weum, rånaren i beigedomen.
Emedan tingen vanligtvis höllos på den till
offer-gudstjensten helgade platsen, ansågs äfven den mark,
der de försiggingo, föf fridlyst; men då någon
gång ett ting kom i fråga att hållas på någon
ort, der icke elt vanligt ofTerställe fanns,
inhägnades för tillfället en särskiljd, fridlyst plats,
hvilken då äfven fick namn af Wi, och som omgafs
med en enkom stängsel af störar och band, kallad
Webönd, inom hvilken tinget hölls och lagliga
domslut kunde fällas. Denna stängsel kunde icke
rubbas eller förstöras, utan att inhägnadens
egenskap af fridlyst ställe i och med detsamma
upphörde. Derföre anföra sagorna äfven på ett ställe,
hurusom en vigtig tvistefråga vid elt ting icke
kom att afgöras, emedan en person, som ville
lägga hinder derför, under sjelfva rådplägningen
sönderhögg Webönden, och derigenom upplöste
bela linget, enär den plats, på hvilken detsamma
varit församlad, genom denna våldsverkan upphörde
att vara vederbörligen fridlyst.

WI, Kurra, med Tirserum, en socken i Ydre
härad af Linköpings län, är belägen 8^- mil S.S.V.
från Linköping, och tillbör 2 kl. konsist, et patr.
Socknen är 2 mil lång och 1 | mil i sin största
bredd. Namnet Wi har fordom betydt offer- eller
afgudabus, och ett sådant bar under bedendomen
här utan tvifvel varit anlagdt. Den nuvarande
kyrkan är invigd 1775, och är 50 alnar lång och
22 | alnar bred. Den är belägen vid södra ändan
af sjön Sommen, och är försedd med ett
graf-chor, som kallas Ridderborgska grafven. Två
tredjedelar af socknen, som ligga omkring Sommen,
kunna anses för slättbygd; men den öfriga
tredjedelen åt söder bar betydlig skog, vidlyftiga
ut-egor och goda betesmarker. Jordmånen är till en
större del svartmylla, och till en mindre del
sandjord. Boskapsskötseln är bär det väsendtligaste
näringsfånget. Åkerbruk, fiske samt beck- och
tjärtillverkniug äro binäringar. Säterier i
socknen äro: Rtbbinijslwl, 2 beniman frälse, beläget vid
Sömmens sydöstra ända, och fideikommiss inom
Ridderborgska slägten; Scana, 2 hemman frälse;
och Siöoik, 1 hemman frälse. Boställen äro:
Norr-hnmra, t b. kyrkoherde-boställe, med Kämpekulla
eller Knrremåla, 1 b. preslegårds-stom; samt
So-lebo, 1 b. mönsterskrifvare-boställe. Några
ättekullar finnas vid prestgården. Ribbingshofs egare
innehar patronaträtt allernatift med församlingens
på det sätt, att ban den ena gången kallar
pastor, och församlingen, efter konsistorii
upprättade förslag, den andra. I socknen finnas 33 ^
hemman, med 955 inbyggare på en areal af
24,255 tunnl., hvaraf 4,980 äro sjöar och kärr.
AdrT Linköping och Kisa.

Wi, »»dra, med Djursdala, en socken i Sevedes
härad af Kalmar län, är belägen I mil N.N.V. från
Wimmerty, och tillbör 1 kl. konsist. Socknen är
Det. IV. 37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 20:15:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/4/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free