Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhayn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
298
Wlebel.
Wiainborg,
ling och 4 mil bred, ligger 415 fot högt öfver
hafvet och stöter i norr och öster till Wernamo
socken.
11’iebel, Christian Sigismund, son af en
postmästare i Sachsen vid namn Ernst Michal
Wie-bel, föddes den 1 Aug. 1682 och började redan
vid fjorton ärs ålder 1696 tjenstgöra såsom
beridare nti det kurfurstliga Brandenburgska stallet
i Berlin. Ar 1700 blef ban stallmästare bos
markgrefven Filip af Brandenburg samt befordrades år
1710 till stallmästare och kapten vid arfprinsen
Fredriks af Hessen lifdragonregemente, hvarefter
ban bivistade de uti Nederländerna förefallna
fälttåg och träffningar. Då arfprinsen Fredrik år 1715
kom till Sverige, åtföljde han honom såsom dess
stallmästare och deltog nti 1716 och 1718 årens
fälttåg till Norrige. Utnämndes 1719 till kongl.
Svensk hofstallmästare och nppböjdes såsom sådan
år 1727 uti adligt stånd. Stående uti synnerlig
ynnest hos konung Fredrik I, befordrades ban af
denne 1730 till öfverstallmästare på tlessisk stat
och 1740 till öfverkammarberre. Upphöjdes 1748
till friherre och vid de kongl. Svenska ordnarnas
instiftande samma år blef ban nämnd till riddare
och Kom. af N. O. Han afled d. 13 April 1749
barnlös och begrofs på konung Fredriks bekostnad
i S:t Gertruds kyrka, då vid bans vapens
sönderkrossande ett liktal bölls af C. A. Rosenadier.
Wielunska blodbadet kallas vanligen uti
historien ett af de vildaste uppträden, som tilldrogo
sig under konung Carl X Gustafs blodiga krig uti
Poblen. Det ägde rum i början af år 1650. I
Wielun, en liten stad nära Scblesiska gränsen,
låg den hårdhändte Svenske generalen Wresowitz
med en temligen stark besättning. En hop
Poh-lackar, adelsmän och försupne soldater, rotade
sig bemligen tillsammans, smögo en vinternatt
öfver stadsmurarna, nedhöggo de Svenska vakterna
och öppnade portarna för den öfriga svärmen,
hvilken nu ohejdadt rusade fram öfver gatorna.
Svenskarne, hvilka utan ordning, en och en i
sen-der, skyndade fram från sina qvarter, blefvo lätt
öfvermannade och nedhuggne. Vid dagens inbrott
var staden i Polackarnes våld. Då begynte de
sammBnsvurna undersöka busen, och hvarje
frem-ling, vare sig Tysk eller Svensk, ung eller
gammal, man eller qvinna, krigare eller resande,
alla blefvo utan åtskillnad fasttagne,
missband-lade, plundrade och med rysliga plågor
tvung-ne att framlemna sina undangömda dyrbarbeter,
och slutligen, hvad som var värst, utvräkte
på gatan för den rasande Pohlska pöbeln. Vid
ryktet om det vunna rofvet hade nemligen från
kringliggande byar och städer en stor skara
tillströmmat, en vild svärm, väpnad med yxar, liar,
klubbor och slagor. Af dessa blefvo de arme
främlingarne afk|adde, pryglade, stympade och
slutligen jämmerligen mördade. Liken lemnades
till rof för svinen, hvilka man såg frossande släpa
lösryckta menniskolemmar kring gatorna. Sä
fortgick det i fyra bela dagar. Emellertid visade sig
väl den vilda svärmen både villig och skicklig
alt plundra, men icke sà att strida. Vid öfver-
raskningen hade nemligen Wresowitz med 80
Svei-ske krigare instängt sig på slottet. Detta var i
dåligt tillstånd och Pohlackarne mångfaldiga
gånger starkare till antalet, likväl förmådde de icke
att bemäktiga sig det svaga fästet. Ändtligen
ankom en Svensk undsättning, hvarvid Pohlackarna
genast skyndade undan, somlige för yttermera
säkerbets skull öfver gränsen in i Schlesien,
hvarifrån äfven flera af de plundrande voro komna.
Skummande af hämnd ilade Wresowitz efter. Uan
aktade ej det främmande området, utan bröt in
öfver gränsen, grep en mängd flyende Poblackar
och lät utan barmhertighet nedhugga dem
allesammans i långa rader, hvarefter ban rundtomkring
Wielun uppbrände samtliga slott och byar, hvilka
ägdes af plundringens til |stallare.
Wlealandn, med Blädinge, en socken i Albo
härad af Wexiö län, är belägen 3 mil V.SV. frän
Wexiö och tillhör 2 kl. kons. Jordmånen
utgöres dels af sand, dels af svartmylla. Den nya af
sten byggda kyrkan invigdes 1796, fick orgelverk
1813 och är 46^ alnar lång och 22 bred; tornet
52 alnar bögt. Vid skattehemmanet Skjöflemoen
visas ännu en peslkyrkogård sedan 1810. En
man, som på ett till Carlsbamn väderdrifvet skepp
utan menniskor om bord tagit en kapprock, skall
dä hafva hitfört pestsmittan, hvilken bär rasade
så, att på ett ställe i socknen en bel by utdog
och endast ett litet barn sågs springa mellan
bo-sen. Vid skattehemmanet Spänkult eller
Spànghyl-tan förekomma, enligt Wieselgren, Rucktslenar,
som i Sverige eljest äro sällsynta. På ett berg
med oflerkälla, kalladt Glasberget, ofvanom ett "fly*
eller en igenväxt sjö, kallad Pockets hide, ligger
vid sluttningen af en flalbäll en sten, af nära 3
alnars böjd och 14 alnars omkrets, som, ehuru
den väger 3 à 400 skepp:d, före år 1815 skall
kunnat runkas af ett barn. I närheten derintill
ligger en Bnnan ruckesten, som är 8 alnar i
omkrets och t ^ aln hög. Af dessa stenar tog men
orakler på så sält, alt man satte dem starkt i
rörelse, och drog sedan hastigt handen bort saml
räknade stenens rullningar derefter, tills de
alldeles afstannade. Slöts då räkningen med udda, så
var det ett godt tecken. Wärends arfslag om
qvinnans lika rätt med mannen har här af ålder
varit gällande, men hemmansklyfningen likväl ej
derföre gått längre ned än till fjerdedelar.
Nis|an alla syskon bland allmogens barn, som
hunnit mogen ålder, hafva varit bosatta på fjerdedels
hemman. Frälsehemmanet Skjepshult har fordom
tillhört rikskansleren Er. Sparre, som blef
afrät-tad 1600, men tillhör nu hönder. Härvarande
säterier äro Hullingsved och Hàsthaga, 1 mtl.
hvardera. Sjöar i socknen äro Kölnen, Borrasjo och
Norrasjö. Hemmanens antal uppgår till 33 f mrd
en folkmängd af 1,496 personer på en areal af
30,202 tunnl., hvaraf 1,970 äro sjöar och kärr.
Adr Wexiö.
Wifilsborg. Detta uti våra äldsta fornsagor
stundom förekommande namn är ett af de flera
bevis, som af häfdeforskningen kan anföras på|eo
Svensk utflyttnings en gång för århundraden lill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
