Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vlfljordst Iden.
^Vikbolandet.
301
gar ban på insjöarna i Schweitz eller Italien.
Hans föda beslår hufvudsakligen i blötdjur,
musslor, snäckor, maskar och småfiskar, hvilka ban
med pilens fart jagar och griper ander vattnet.
Hans kött är tranigt och osmakligt, oaktadt han
plägar vara mycket fet.
Yi?jordstiden, plägar stundom det tidehvarf
benämnas, dä folket här i Sverige begynte
begrafvas med cbristliga ceremonier i vigd jord, uti
kyrkogårdar, kyrkor eller kloster. Wigjordstiden
anses hafva tagit sin början omkring SteDkils tid,
då den förut varande så kallade Högåldern
temligen allmänt begynte att uppböra öfver större
delen af landet.
Viglynnins, (af vig, strid, dråp), kallades i fordna
tider det offentliga tillkännagifvande en dråpare
alltid skulle sjelf göra, genast sedan ban blifvit
någon annans baneman. Det borde nemligen till
den tidens öppna, högsinta tänkesätt, att den, som
gifvit en annan dess bane, sjelf skulle göra
dråpet kunnigt, annars var det ett "skamligt dråp",
som vanfrejdade mannen. Han borde derföre från
det ställe der dråpet skett, genast gå till
närmaste gård och der gifva detsamma öppet tillkänna,
så framt derstädes icke händelsevis voro några af
den dräpnes närmaste slägtingar och vänner inne;
i sådant fall kunde ban gå den gården förbi och
taga vägen till den närmast derintill varande
gården. Funne han äfven der för sig fränder af den
döde, då ägde ban att gä till den tredje gården;
men der skulle han ovillkorligen lysa dråpet, hvilka
män än derinne voro. Han skulle dervid uppgifva
sitt rätla namn och bostad, och icke, såsom lagen
uttrycker sig, svikligen kalla sig hvarken Björn
eller Ulf, med mindre hans namn verkligen så vore.
Han borde dessutom gifva fullständiga
underrättelser om sin person, samt äfven säga, hvar ban
den sista natten hade legat. Denna viglysning
fortfor ännu långt in uti det kristna tidehvarfvet,
till och med efter sedan all sjelfhämnd blifvit
uttryckligen förbjuden.
T’igrid (myth.). En ofantlig slätt, hundrade mil
åt hvarje sida, som Eddan säger. Der skulle
A-sarnes sista strid förefalla, då Surturs kämpar
kommo ridande från cldriket Muspelhem.
IVij, ett jernbruk i Ockelbo socken af Gefle län.
Se: Ockelbo-eei ken.
lVih eller OUhyttan, ett jernbruk i Garpenbergs
socken, bar t härd och 450 skepp:d privil. årligt
smide af eget tackjern, hvarföre bammartkatt
utgår med 4 skepp:d 10 lispund. Skeppar på
Stockholm Ägare var år 1645 E. v. Stockenstrom
och medintressenter. Smidesstämpeln är G. D. inom
en dubbel cirkel. (Jfr. Garpenberg).
tlih, ett säteri om 3 mtl. i Balingsta socken af
Upland, skall fordom hafva tillhört lagmannen i
Tiohundra bärad Israel och bans dotter
Rambur-gis; stenhuset vid gården byggdes af den
sistnämnda i en besynnerlig stil med 11 våningar,
hvarigenom det liknade ett torn och ansågs en tid
såsom’ ett röfvarnäste; Knut Nilsson försvarade
sig har mer än ett års tid mot konung Gustaf I,
som belägrade fästet. Gården kom sedan i
fältherren grefve Gustaf Horns ägo och stod då i
mänga år öde och utan tak, titi dess bans enkefru
Sigrid Bjelke lät rifva ner 4 våningar, så alt
blott 7 stodo qvar och inrättades till boningsrum;
år 1744 ägdes det af frih. C. G. Liewen, kom
sedan till De Geerska slägten, samt tillföll
slutligen genom gifte med en fröken De Geer
riksmarskalken grefve H. U. v. Essen såsom fideikommiss
och bar sedan den tiden förblifvit inom frih.
Es-senska slägten. Ägarne till Wik och Hammarskog
alternera oin patronaträtten till Åker och Dalby.
Wika» med Hosjö kapell, en socken i
Kopparbergs fögderi af Fablu län, är beläget 1] mil
S.S.O. från Fahlun och tillhör 2 kl. konsist.
Marken är mera bergaktig än jemn; jordmånen är pä
höjderna grusartad och består i de lägre trakterna
af lera och sand. Pä skog är tillräcklig tillgång.
Kalfbäcksgrufvorna och Bololfsbo grufva äro
numera ödelagda; men vid Skinnarängs- och
Kråk-näs-fälten uppfordrades år 1839 2,898 skepp:d
jerninalm. Sjöar finnas här flera, bland dem
märkas Hunn, som utgör nästan bela socknens vestra
gräns; Wiksjon, som genom ett sund är förenad
ined Hunn; Lungvatlnet och Fisklusen, som genom
smärre aar utfalla i Runn, samt UäUsjön, som
genom en liten à utfaller i Wiksjöo. Vid stranden
af Wiksjön är kyrkan belägen och uppförd af
slen. 1 socknen ligger egendomen Rankhi/ltan (se
detta ord) samt Hayelsnds, med vacker åbyggnad,
äfvensom Slaberg, med qvarn, såg, kopparbylta,
och tröskmachin. Pà egendomen Diskar/cel i denna
socken har skalden G. Stjernhjelm blifvit född.
Hemmanen i pastoratet äro till antalet 51
hvaribland 20 g- frälse, -J- krono och 30 skatte.
Folkmängden (Hosjö inberäknadt) utgör 1,684 personer
pà en areal af 44,920 tunnl., hvaraf 8,500 äro
sjöar och kärr.
Yikakoa. Sä kallades den Svenska missionens i
Amerika hufvudkyrka, hvilken låg en half mil
ifrån nuvarande staden Philadelphia och hvilken
hade till annexer tvenne mindre kyrkor Kingsessing
och Uppermerian. Ännu år 1700 räknade denna
Svenska församling omkring 1,200 personer; men
efterhand aftog modersmålets bruk derstädes allt
mer och mer, hvarjemte församlingsmedlemmarne
delade sig i skilda partier såsom Hernbutare och
Methodister. Efter medlet af 1700-talet hölls
nästan aldrig Svensk gudstjenst uti Vikakoa, om icke
undantagsvis då någon gång resande landsmän
vistades der.
Wikbolaudet. Med detta namn betecknas den
halfö inom Ostergötbland, sotn omgifves af hafvet
samt halsvikarna Bråviken och Slätbaken. Detta
distrikt utgör en jemn och fruktbar sädesbygd,
samt innefattar Lösings, Östkinds och Bankekinds
härader. De båda sistnämnda häraderna utgöra
ett eget prosteri, kalladt Wikbolands eller
öil-och Björkekinds kontrakt, soin innehåller 8
pasto-rater, nemligen Östra Stenby, Östra Husby, ila—
radsbammar och Jonsberg, östra Ny och Rönö,
Kuddby, Å, Täby och Konungssund. Fyra af
dessa pastoratcr äro konsistoriell och de 4 öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
