Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vlld-Apel.
Wilde.
305
universiteter, och bar tid efter annan inkallats till
ledamot utaf flera lärda, sä väl iDhemska som
utländska samfund, nemligen af botaniska sällskapet
i Regensburg, af Academia Naturae Curiosorum i
Bonn, af Svenska vetenskaps-akademien,
patriotiska sällskapet och fysikaliska
vetenskapssocieteten i Zurich, af landtbruksakademien och the
Hor-ticultur Society i London. Är 1830 bivistade ban,
på vetenskaps-akademiens vägnar och à dess
bekostnad, naturforskarnes och läkarnes allmänna
sammankomst i Hamburg. Efter honom hafva
tvenne örtslägten, /Fiksh omia glandulosa och
IVtk-stromiu fructtcosa blifvit uppkallade. Rn mängd
Årsberättelser och lärda afhandlingar vittna om
hans outtröttliga flit samt pryda
vetenskaps-akademiens handlingar och landtbruksakademiens
annaler.
Vil<l- t|i«-l, (pyrus malus), träffas icke sällan i
bagar och ängar, men är låg och krumpen i sin
växt. Frukten är till smaken sur och kärf, och
både denna och bladen äro mindre än bos det
planterade äppelträdet. Till slöjdarbeten, särdeles
för svarfvare, gifver vild-apeln ett godt och
tjenligt virke.
IVIIile» Jakob, son af en handlande i Kurland,
föddes derstädes år 1679. Som han redan i unga
åren visade en synnerlig hàg för studier, sà
sändes ban till det ej långt frän hans födelseort be
lägna, då för liden Svenska Riga, hvilken stad
då ägde ett stort rjkte för sina skicklige
skollärare. År 1695 lemnade han Riga; besökte
åtskilliga Tyska akademier och tog magistergraden
i Greifswald. Med hvad flit ban öfvade sig i all
akademisk lärdom synes bland annat deraf, att
ban redan 1701, pä sitt tjugondeförsta ålders år,
kallades till konrektor vid kathedralskolan i Riga,
samt året derpå till lärare i statsvetenskapen,
historien och vältaligbeten vid det Kongl,
gymnasium derstädes. Likväl stannade ban icke länge
vid dessa ringare lärosäten, ty ban fanns snart
skicklig att gagna och pryda ännu högre.
Derföre kallades ban ock 1703 till historiarum
professor vid akademien i Pemau. Han afslog väl
denna kallelse; men nyssnämnda akademi var
alltför ifrig att ändtligen få räkna den unge lärde
mannen bland sina prydnader, hvarföre bon
följande året fann på den utvägen att sätta bonom
oåtspord på förslag till professor i latinska
vältaligbeten och poesien, till hvilket embete han
ock genast af konung Carl XII utnämndes. Han
fortfor derefter uti fem bela år att med beröm
vara akademisk lärare i Pernau, och detta på en
tid då Ryska krigets faror allt närmare botade
landet. Wilde anade icke att Liflands förlust
skulle vara så nära och alt ett så stort nederlag
väntade den segerrike Carl XII, som det vid
Pul-tava, då ban 1709 begärde och erhöll tillstånd
alt för sin hälsas skull företaga en resa till
Aachen. Uoder denna hans frånvaro föllo Ryssarne
id uti Lifland och gjorde sig 1710 till mästare af
Pernau, vid hvilket tillfälle Wilde hade det
missödet att förlora, icke allenast sitt sköna bibliothek,
utan älven eu mängd högst vigliga enskilda do-
kumenter och papper. Han kunde nomera aldrig
återse sin födelsebygd, hvarföre han, i stället för
att begifva sig dit, år 1710 reste till Stockholm,
hvarest ban anmälde sig bos det kongl, rådet till
erhållande af någon lämplig tjenstebefaltning. Detta
var just på den tiden, dä konungen låg i Turkiet,
det ena af rikets landskap eröfrades efter det
andra och ett talrikt antal flyktingar, isynnerhet från
de af Ryssarne intagna Lifland och Finland,
sam-manströmmade till Stockholm. Riket förminskades
och tjenstebefattningarnas antal inskränktes
oupphörligen, pä samma gång som allt fler tjenstemän
genom kriget förlorade sina sysslor. Det kan
således icke väcka särdeles förundran, att till och
med den för lärdom och skicklighet berömde Wilde
icke förrän 1713 kunde ihågkommas, då ban af
regeringen utnämndes till eloquentiæ och poeseos
professor i Greifswald. Som detta emellertid var
att flytta till en temligen osäker ort, fann ban
sig hellre vid att blifva enskild lärare på en
stadigare fot. Han emottog en bofmästaresyssla för
kongl, rådet grefve Gustaf Cronbjelms tvenne
söner, med hvilka han 1714 och de följande åren
gjorde en vidlyftig resa till England, Holland,
Frankrike och Tyskland. Efter hemkomsten
uppvaktade ban konung Carl XII i Lund, hvilken
be-falde honom att göra en dylik utländsk resa med
unge llolsteinske grefven Von der Natt.
Härigenom blef han känd utaf hertigen af Holstein, som
för bonom fattade det förtroende, att ban ville
hafva honom i sin tjenst, äfven sedan Carl XII
blifvit skjuten vid Freilriksball och
omständigheterna i afseende på hertigen belt och hållet
förändrat sig bär i Sverige. Knappt hade hertigen
lemnat Sverige och kommit på Tysk botten, förrän
ban kallade Wilde till sin kabinettssekreterare, och,
då denne undanbad sig den erbjudna syssslan,
såsom mindre öfvad uti diplomatiska värf och mera
böjd för lärda sysselsättningar, förenade hertigen
nyssnämnda befattning med eu akademisk
beställning, samt utnämnde Wilde att tillika vara juris
professor i Kiel, då båda fullmakterna på en gång
tillsändes bonom. Med skyldig vördnad emottog
ban dem; men ville dock först erbjuda Sverige
sin tjenst, då drottning Ulrika Eleonora utnämnde
houoin till riksbisloriegraf, hvarpå ban anhöll hos
hertigen om afsked och reste till Stockholm,
hvarest ban 1719 tillträdde sitt nya embete. Med
hvad heder han sedermera skötte detsamma uti
bela trettiofem år, derom vittna baos många och
med mycken lärdom utarbetade historiska verk.
Nöjd med den för bonom lämpliga befattning ban
sålunda erhållit, undanbad han sig all vidare
befordran, ehuru ban flera gånger uppfördes på förslag
till mera indrägtiga sysslor, såsom att blifva
juris professor i Upsala, Censor librorum, kansliråd
m. m. En nog svag och ostadig bälsa besvärade
bonom länge och lade honom ändtligen 1755 i
grafven. Han ligger begrafven i Stockholms
storkyrka. Uti flera vetenskaper innehade denne
utmärkte man en alldeles ovanlig beläsenhet, och
ehuru han var öfver trettio år gammal, när ban
frän fremmande länder bit inkoui, förvärfvade ban
Del. IV. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
