Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tViobum.
IVIndom.
311
för tvenne sina anförvandter, hvilka likaledes
nyligen ankommit från Sverige, och ernade att på
utrikes orter fullkomna sina studier. I deras
sällskap fortsattes sedan resan vidare. Efter att hafva
nppehållit sig ett år i Strasbung, reste de till
Paris, samt åtföljde derifrån rikskansleren till
Leyden, hvarefter åtskilliga orter och
universiteter i Nederländerna besöktes. Slutligen vände de
åter till Frankrike, för att på det noggrannaste
taga kännedom om detta lands ekonomi och
politiska författningar. Efter en tids vistande
derstädes, företogs hemresan, hvarunder England och
Danmark besöktes. Sedan Winblad återkommit till
fäderneslandet, blef ban 1640 af Oxenstjerna
antagen uti kongl, kansliet såsom rikskanslerens egen
handsekreterare, och förordnades sedermera af
drottning Christina 1644 till referendarie, samt
1648 till kongl, sekreterare i kansliet.
Upphöjdes 1649 nti adligt stånd, då han skref sig herre
till Risberga och Skemla. Åf konung Carl X
Gustaf åtnjöt ban ett ganska stort förtroende, och
åtföljde en tid denne konung på dess resor, vid
flera tillfällen af honom använd till vigtiga
förrättningars utförande; men slutligen nödgade
bonom hans svaga hälsa att göra anhållan om att
få tjenstgöra hemma vid kansliet, hvilket äfven
beviljades. Han var en i alla afseenden skicklig
och förtjenstfull tjensteman, ehuru kroppslig
svaghet och en tidig död hindrade honom att komma
näirot serdeles långt pä tjenstemannabanan.
Försedd med djupa kunskaper och mycken erfarenhet,
uppfyllde han ständigt med outtröttligt nit och
oskrymtad trohet sina pligter mot konung och
fädernesland. Utom sina andra insigter, hade ban
en särdeles färdighet i latinska, tyska, holländska
och franska språken. Han säges hafva varit
ansedd af de stora, vördad af de ringare och älskad
af alla. Ilan afled redan i sin bästa ålder, år
1659.
Wlnboin, .löders, son af kronolänsmannen Måns
Andersson i Westergötl]|and, föddes år 1687. l)å
ban reste till akademien, upptog ban namn efter
sin morfader, Jon Wibom, hvilken äfven var
länsman, och kallade sig efter ett litet beniinan,
Win-botorpet, hvarpå han bodde. Af naturen qvick
och liflig, visade den unge Anders från första
början mycken båg för boken, hvarföre fadren
beslöt att hälla honom till studier. Ifrån Skara
skola flyttades ban till gymnasium, der han snart
utmärkte sig genom sitt brinnande begär alt lära
allt mer och mer. Ehuru ban efter fadrens död
råkade uti den största fattigdom, föresatte ban
sig icke destomindre att ingalunda låta detta
afbryta de kära studierna, och stod redan i beråd
att afgå till Lunds akademi, då en betsig feber,
förenad med svär sinnesoro, angrep bonom och
lade binder i vägen för den tillämnade resan.
Kroppen blef väl snart någorlunda återställd; men
själen fortfor ännu länge att plågas af ängslan,
hvarföre tvenne bela är förgingo, innan han kunde
företBga sig något egentligt arbete. Under denna
tid läste ban blott i bibeln och några andliga
skrifter, samt sökte emellanåt tröst för sia oro
h09 några ömsinte prester i födelsebygden. Då
slutligen modren i sin stora torftigbet icke längre
kunde försörja honom, nödgades ban taga
kondition på landet, der ban väl några gånger
predikade, men för öfrigt slog resan till akademien
och alla studier belt och hållet ur hågen. Sedan
det någon tid så fortgått, hände det sig att en
hans ungdomsvän, som hemkommit från Lund,
öfvertalade honom att följa med sig upp till
Upsala. Dit afreste ban dä 1710, och återvann
snart der fullkomligen sin hälsa, sä att ban
ånyo med allvar och muntert sinne kunde börja
sina förut så bögt älskade, men nu på några
är försummade studier. För nödig utkomst skull
måste ban likväl straxt dela sin tid med
andra. Ar 1713 utgaf ban sin första
disputation; men i anseende till sin tryckande
fattigdom förmådde ban icke fullfölja sitt uppsåt att
ta«a den Glosofiska graden. Likafullt blef ban
1722 förordnad till docens i filosofiska fakulteten,
på grund af sin allmänt kända skicklighet, och
året derpå adjunkt i samma faknltet, hvarefter ban
någon tid föreläste moralen för ett ganska stort
antal åhörare. Att legitimera sig i denna syssla,
presiderade ban 1724; men aret derpå föll ban
äter i sin förra sinnesoro, hvarföre ban reste till
Stockholm, der hjn uti fem bela år uppehöll sig
bos sina anhöriga och vänner, under mycket
bekymmer om sin själs tillstånd. Genom dåvarande
akademie-kanslerens, riksrådet grefve Cronbjelms
ynnest fick ban emellertid bibehålla både syssla
och lön. Ändtligen återvann ban själslugn, sä att
han om våren 1730 kunde vända tillbaka till
Upsala och återtaga sin förra befattning.
Befordrades året derpå till log. & metaph. professor, och
1735 till theologie professor, hvarjemte ban 1737
blef pastor i Gamla Upsala. Såsom
riksdagsfullmäktig vid 1741 och 1743 årens riksdagar deltog
ban uti Uera vigtiga förhandlingar, och var
dessutom flera gånger på förslag till biskop. Afled
till följd af en förkylning d. 22 Oklober 1745.
Professor Winbom var en i flera afseenden
märkvärdig man: en på en gång grundlärd filosof och
ömsint tbeolog, af naturen utrustad ined
förträffliga egenskaper, samt ett rätt christligt sinnelag.
Om hans hetsiga lynne någon gång förledde
bonom till öfvenlningar, var ban genast färdig att
erkänna sitt fel. Lätt rördes ban till ömhet för
de olycklige; men lasten fann alltid i bonom en
afsagd fiende. Snikenhet hatade han af hjertat,
och från högfärd var han så långt skild, att ban
till och med, vid sin öfverdrifvet ringa tanke om
sin egen person, ofta gjorde sig sjelf orätt.
Derföre ville ban ock icke emottaga biskopsembetet,
utan afsade sig förslaget, äfven sista gången, då
han redan erhållit konungens löfte att blifva
utnämnd. Tbeologi och moral voro bans käraste
studier, med hvilka ban äfven ifrigt sysselsatte sig;
men oaktadt de grundligaste insigter härutinnan,
tyckte han sig dock alltid ingenting veta Hans ifver
att samla böcker var nästan lika stor med bans
lärgirighet, och han hade till slut ett gaoska
vackert bibliothek, isynnerhet i theologiska vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
