Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Winter.
Virænlus.
317
bans son. Den förre upphöjde honom 1658 uti
adligt stånd, då han skref sig till Lundagård och
Werpinge. Dä uti konung Carl Xl:s tid
akademien i Lund år 1668 inrättades, åtog sig biskop
Winstrup, ehuru redan till hög ålder kommen, att
dervid biträda såsom tbeologie professor. Man bar
velat finna ett bevis på hans högmod uti bans
beteende vid konung Carl X:s begrafning, då ban
ifrigt yrkade att blifva ansedd såsom den förnämste
bland rikets alla biskopar, näst erkebiskopen i
Upsala, på den grund, att Lunds biskopsstol i
fordna tider varit säte för erkebiskopar och
nordens primater. Han gaf vid nämnde tillfälle äfven
icke vika för biskopen i Linköping, som förrättade
begrafningsakten, förrän han erhållit ett offentligt
intyg, att sådant endast skedde på den grund, att
denne då vikarierade för den frånvarande
erkebiskopen. Ilan afled den 28 December 1679, utan
manliga arfvingar. Flera arbeten vittna om bi
skop Winstrups flit och grundliga lärdom: såsom:
Libri epiijrammatum; Epistola de putchriludme
Christi; Pandectarum sacrarum cotteetn; disputationer;
orationer; likpredikningar på Danska och Svenska,
m m.
Winter, Johan Henrik, af en gammal adlig
ätt från Hessen, ingick 1698 såsom volontär vid
öfverse Tiesenbausens regemente till häst; men
blef redan 1700, vid krigets utbrott med
Hyssarne, af desse tillfångatagen Sedan ban 1703,
efter många äfventyr och farligbeter, lyckats rädda
sig med flykten ur denna fångenskap, anställdes
ban året derpå såsom förare vid grefve Måns
Stenbocks dragoner, med hvilka ban deltog uti slaget
vid Frauenstadt, hvarest han illa sårades i låret och
benet. Kort derefter befordrad till sergeant, erhöll
han ytterligare en blessyr vid angreppet på Reusk
Lemberg. Bivistade 1706 Grodnos belägring, samt
brukades vid åtskilliga andra krigsförrältningar,
hvarunder ban ånyo illa sårades i hufvudet och
venstra armen. Dä befordrad till adjutant, blef
ban 1707 löjtnant vid ett Tyskt regemente, med
hvilket ban afgick till Wiborg, der han någon tid
användes såsom translator för Ryska språket vid
åtskilliga underhandlingar med Ryssarne. År 1708
bivistade han fälttåget i Ingermanland, då han vid
flera tillfällen visade prof på stor tapperhet,
isynnerhet vid öfvergången af Uoden Newa, der han med
endast 120 man tillbakadref en ansenlig fiendtlig
styrka. Till belöning härför utnämndes ban
genast till kapten, i hvilken egenskap ban 1710
transporterades till Östgötha regemente. Med
utmärkt mannamod deltog han derpå uti slaget vid
Helsingborg sistnämnda år, och uti fälttåget i
Norrige det följande året. Bivistade derefter
slaget vid Gadebusch 1712, samt året derpå bela
Holsteinska kampanjen och belägringen af
Tönnin-gen. Vid kapitulationen af sistnämnda fästning,
lyckades ban att undkomma, förklädd till bonde,
och genom hela fiendtliga arméen tränga fram ända
till Hamburg, hvarifrån ban gick öfver till Sverige.
Under Norska fälttåget 1718 gjorde ban
inajors-tjensten vid belägringen af Fredrikshall. År 1719
upphöjdes ban i adligt stånd, med bibehållande af
sitt förra namn. näns sednare öden äro icke
kända; man vet endast, att han lärer hafva
aflidit på 1740-talet.
Wiuäs, beläget i Norra Tjast, var ett
friherreskap, som år 1561 stiftades till förman för den
yngre slägten Grip, men hvars ärftliga egenskap
upphörde, då den utnämnde friherren Birger
Nilsson Grips son, Mauritz Grip, afled utan manliga
arfvingar år 1592. Se för öfrigt Ed i Tjust.
Vipan. Om denna lilla oskyldiga fågel går
mångenstädes bland allmogen på landsbygden en
ganska gammal, ända ifrån den katbolska tiden sig
härledande, besynnerlig sägen. Hon säges
nemligen hafva varit bland de fåglar, som vid Christi
korsfästelse slagit fram öfver Golgatha och manat
ondt öfver den oskyldigt lidande, hvarföre bon
blifvit förbannad och dömd att alltid uppehålla sig
bland kärr och moras. Tillika berättas det om
henne, att hon fordom varit en tjenstemö hos
Jungfru Maria, men en gång stulit hennes
silfver-sax, hvarföre hon, då hon dertill förnekade sin
brottslighet, förskapades till en fågel, och
dömdes att i all sin tid fara omkring på ödsliga
tuf-vor, städse ropande, såsom bekännelse af sitt fel,
"tyvit, tyvit, eller "stulit, stulit," samt bära
stjert-fjädrar, klufna i likhet med en sax.
Wira, ett bruk i Kulla socken af Stockholms län,
har fordom varit betydligare, men äger ännu godt
manufaktursmide af liar, yxor, knifvar och dylikt.
Bruket har god tillgång på vatten från flera
ofvan-liggande sjöar, men är för öfrigt i förfallet skick.
Dervarande smeder befunno sig fordom i bättre
vilkor än nu, och tvenne sådane, med namnet
Battram, säges hafva uppfunnit det nu så allmänt
bekanta Wira-spelet. Bland fornsefler vid bruket
qvarstår ännu "gesälldansen," som dock numera
endast hvart annat eller tredje år plägar inträffa,
och tillgår pä det sätt, alt den unge lärlingen,
som nu är utlärd till gesäll, utsmyckas med en
mängd blommor, som bruksflickorna tvenne dagar
före högtidligheten skicka till honom, hvarefter
ban gär från det ena stället till det andra inom
orten, för att bjuda till dansen, samt dervid alltid
kan påräkna traktering, åtminstone af en kopp
kaffe, sä att ban slutligen pä aftonen, utom all
annan välfägnad, kan antagas hafva förtärt minst
30 koppar kaffe. Deremot är det gesällens
skyldighet att från Stockholm anskaffa en tunna öl
till förtäring vid dansen, som fortfar så länge
något öl ännu finnes qvar. Brännvin och bröd
bestås deremot af hans mästare, och denna dans
räcker stundom i flera dagar. — Julen firas
äfven med dansar, som äro af trenne slag,
nemligen: barndansen, till hvilken barnen skjuta
tillsamman och bjuda fäder och mödrar;
gummdan-sen, hvartill gummorna "sala ihop" och bjuda
gub-barne och barnen, samt slntligen gvbbdansen,
hvartill gubbarne inbjuda gummorna och barnen. Äges
af lagman Boström.
Viræuiun, Samuel, son af kyrkoherden i
Wir-serum uti Småland, Daniel Petrus Lönebergius,
föddes år 1647. Sedan ban genomgått Kalmare
skola och Linköpings gymnasium, reste han 1667
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
