Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
334
Volteinst.
Voiilnt.
betsgåfvor. Drottning Lovisa Ulrika börde alltid
med stort välbehag honom predika, och eo gång
yttrade hon, med anledning af eo utaf honom
hållen predikan: "Vore jag en rik drottning,
belönade jag predikanten med tCOO K:dr." En tredje
broder,
Volteinst, Jolian Albrekt, som slutligen var
landshöfding i Upsala län, upphöjdes 1778 till
friherre; men dog utan söner d. 1 April 1798, och
slöt således sjelf sin friberrliga ätt.
Wouib, med Weberöd, eo socken i Färs bärad
af Malmö län, är beläget mil O.S.O. från Lund,
och tillbör 3 kl. konsist. Socknen bar mager och
sandig åker, godt höbol och förträfflig torfjord,
men är besvärad af flygsand. En ansenlig sjö,
kallad Wombsjön, är här belägen. Socknen
innehåller 4 * hemman, med 630 inbyggare pä eo
areal af 7,244 tunnland, hvaraf 1,168 äro sjöar
och kärr. Af alla byar i södra Skåne ligger den,
hvaraf socknen består, mest enstaka, omgifven af
ofantliga flygsandsfält, hvilka dock nu till större
delen genom ägarens, friherre (I. Ramels à
Öfvedskloster försorg börja att förvandlas i
furuplanteringar. Ärligen planteras omkring 60 à 70
tunnland. Äkern består bufvusakligast af sand.
Hö-fångsten är bögst betydlig från de mader, som vid
åarna och sjöarna finnas. Kyrkan, som ligger pä
en böjd, är liten, men af god gammal stil, och
kommer att utbyta sin nuvarande klockstapel mot
ett torn af sten. Ett rymligt fattigbus och en
bättre skolbyggnad bar under sednare ären af
socknens ägare blifvit uppförd. Wombsboarne
hafva, till följe af sitt isolerade låge, bibehållit gamla
ohyfsade vanor, för hvilka de äfven af sina
grann-boar beskyllas. Nästan hvarje mansperson får ett
tillnamn, stundom efter modren, t. ex. Pehr
Bol-lesson, Nils Christinesson, stundom ett förnamn
efter hustrun, såsom Boel Nils Andersson, Bolla
Anders Bengtsson. Klädedrägten är i det närmaste
lik den i Weberöd och Efverlöf, dock vanligen
mindre omsorgsfull. Deras gillen hafva varit
synnerligen stormande. Dock börja oseder mer och
mer afläggas. Välståndet är i tilltagande, hvartill
friherre Ramel synnerligen bidrager, hvaribland må
nämnas, att ban, ntom det han för årliga
fattigförsörjningen lemnar, för att betrygga sina
under-hafvandes ålderdom, för hvarje åbo och husman
inom socknen, såväl som på bela sitt gods,
insätter i häradets af honom hufvudsakligen stiftade
och vidmakthållna sparbank medel, öfver hvilka de
sjelfve, under vissa vilkor, få full dispositionsrätt,
till ett belopp af omkring 1100 R:dr banko
årligen. Invånarne äro kände som dugtige arbetare,
när det gäller. Vid domstolar sker sällan tilltal
för gröfre brott, och under förlidet år (1850) bar
intet oäkta barn blifvit födt. I Helge-sjön bar man
trott ett sjörå vid namn Helge vara rådande;
denne skall mutas med brännvin (en värderad vara),
om fisket skall lyckas, hvarvid brännvin uti ett
mindre käril sättes vid stranden, och hvarefter
Helge detsamma förtär (de som Gska hafva
vanligen en gammal brännvinsälskare till biträde). Om
en kyrkoherde, Johannes Rafn el. Corvinus (1650),
berättas många sägner. Bland andra följaode: Eo
prinsessa i England var besatt med djefvulen; di
flera försök förgäfves blifvit gjorda för att
utdrifva honom, talade han genom henne, sägandet
sig ej vara rädd, utom för Rafn i Skåne. Räf»,
hvilken blef efterskickad, utdref efter något
motstånd den onde anden. Då konungen derföre
erbjöd honom skänker, ville Rafn ej emottaga dem,
utan begärde endast så mycket bly, som knnde
behöfvas att täcka Guds bus i Womb. Delta ville
konnngen låta transportera till Skåne, men Rafn
förklarade sådant vara onödigt, blyet blef endast
framskaffadt till stranden, och den onde anden
måste framföra det till Womb, tillika med
kyrkoherden derstädes. Adr. Lund och Öfveds-kloster.
Vomius, Isak, bördig från Holland, spelar en ej
så ringa rol i drottning Christinas märkvärdiga
lefnad. Han var en man, utmärkt för kunskaper,
fördelaktigt känd genom flera djupsinniga skrifter
i språk, historia och filosofi. Om hans egenskaper
för öfrigt talas ej det bästa. Hans öfvertygelse
var en besynnerlig blandning af otro och öfvertro.
För kristendomens läror, och för hvarje religioo
i allmänhet, visade han ett förakt, som allmàot
ådrog honom beskyllningen för gudlöshet.
Deremot omfattade ban med mycken lättro allehanda
besynnerliga och underbara läror, så att konung
Jakob I i England med skäl knnde en gång yttra
om bonom: "det är en besynnerlig man, denne
Vos-sius; han tror på allting, utom på bibeln."
Derjemte beskylldes ban för skryt, trätgirighet och
en egennytta, som för sitt tillfredsställande icke
skydde hvad medel som helst. Man påstod, att
ban oädelt och till egen peoningevinst begagnade
Christinas förtroende. Några hafva väl sökt
försvara honom, men saken har ett ganska tvetydigt
utseende. Alla deremot erkänna bans stora
benägenhet att sysselsätta sig med lättfärdiga
författare, och i sina skrifter gerna inblanda tvetydigt
kram. Han kom 1649, på Christinas kallelse, till
Stockholm, och steg snart högt i ynnest. Han
medförde sin egen och sin ryktbare faders dyrbara
boksamlingar, och sålde den sednare till
drottningen för 20,000 gyllen, samt med vilkor, att ban
fortfarande skulle få hafva tillsynen öfver
densamma, och derföre i årlig lön åtnjuta rum och mat
pä slottet, samt 5,000 gyllen. Är 1650
skickades han till Paris att för drottningens räkning
anskaffa dyrbarare böcker. Ilär inköpte ban
PeU-vii boksamling för 40,000 livrés, samt ur
Slaia-rins bibliothek åtskilliga arbeten för 10,000 francs.
En trovärdig person berättar den ändå nästan
otro-ligare saken, att Vossias på samma gång ät
dronningen inköpte tvenne handskrifter, den ena eo
Babylonisk krönika, enda exemplaret som fanns )
verlden, den andra en sällsynt kyrkohistoria, båda
tillsammans för 160,000 ecus. Många anklaga
Vossias att hafva i denna handel förfarit
bedrägligt och egennyttigt, eller åtminstone obetäoksarot,
helst man påstår, att den märkvärdiga krönikan
varit understucken. Dessa orimliga oppköp voro
dock ingalunda de enda, som Vossius uppgjorde
för Christinas räkning. Vid hans återkomst till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
