Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårdkarlar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
360
Uürins.
VKringar.
inbördes försvar, och Wärendsbonden slöt änna
anda in pä 1670-talet s. k. "bondefreder,"
socknevis, d. v. s. slägt vis, och bäradsvis, med
ir.byg-garne på andra sidan gränsen; oberoende af det
allmänna krigstillståndet folken och staterna
emellan. Såsom gränsland mot Danmark, var Wärend
också alltid i första band utsatt för fiendens
härjningar, och knappt finnes i bela landet någon gård,
som ej mångfaldiga gånger blifvit bränd och
sköf-iad under dessa fienders täta besök. Folket
erinrar sig också ännu med rysning, huru det såg ut
"i gamla tider," när "Juten" eller Dansken gick i
landet; huru man då sökte värja sig medelst
bråtar och förhuggningar, huru man genom fälld
skog, kolmilor o. dyl. sökte gömma stigen, som
ledde fram till gårdarna, och huru den glesa
gräns-befolkningen måste fly från bus och bem, drifva
sin boskap inåt skogen, och i jordkulor och
klipphålor dölja sina qvinnor och sina af hunger
qvi-dande baro. Stundom bemannade sig dock bär äfven
sjelfva qvinnorna, såsom man finner af Blendas
exempel (se detta ord). Men äfven oberoeude af
de båda rikenas strid, var denna af djupa skogar
omgifna riksgräns ett ständigt tillhåll för oro och
väld. Alla rånare och fredlöse i de öfra
häraderna sökte sig af gammalt hit, för att bär från
sina bergskulor eller s. k. "snapphane-bålor" föra
ett fribytarelif, plundra vägfarande, bränna gårdar,
och ostraffadt begå en mängd våldsambeter. Men
förhållandena hafva här, såsom annorstädes,
omsider ändrat sig, och med undantag af de
nederste gränshyggarne, de s. k. "knifva-herrarne," bar
Wärendsallmogen numera upphört att gå beväpnad.
Ronden sår no i fred sitt korn, utan fruktan för
"Juten" och ingen snapphane-rote vandrar numera
i de uthuggna skogarna. Den gamla vildbeten har
till en stor del försvunnit, men ined den äfven
mycket af den gamla egendomligheten,
högstämd-beten och den fordna poetiska verldsåskädningen.
Wärend* tiäruils rätt kallades fordom de
serskilda företrädesrättigheter, hvilka fråo urminnes
tider varit tillerkända qvinnorna uti Konga,
Kinnevalds, Albo, Uppviddioge och Norrviddinge
härader uti Småland, till en belöning, såsom det
allmänt uppgifves, för den dråpliga tapperhet dessa
häraders qvinnor i fordomtima visat, under den
ryktbara Blendas anförande, och del nederlag de
tillfogat en fiendtlig Dansk krigsbär. Dessa
företrädesrättigheter bestodo dels uti ratten för alla
döttrar att ärfva lika lott med bröderne efter
föräldrarne, en förmån, som endast tillkom dem bland
bela Svenska allmogen, ända till dess i våra
dagar lagen om den lika arfsrätten för alla utfärdades;
dels uti rättigheten att, dä de gifte sig, fira sina
bröllop med trummor och krigsmusik, samt att på
denna sin hedersdag bära kring lifvet ett präktigt
stridsbälte af rödt siden eller kläde med
guldfran-sar omkring. Detta sednare lärer ännu
understundom begagnas, och kallas "fälttecknet;" meo den
gamla krigsmusikeo vid bröllopshögtidligbeterna
afskaffades redan i konung Carl XI:s tid, när den
nya kyrkolagen utgafs till allmän efterföljd.
Wäring, med Lockelorp, eo socken i Wadsbo
bärad af Mariestads län, är belägeo t j- mil N.O.
från Sköfde, och tillbör 2 kl. konsist. Markeo är
i allmänhet jemn, och rådande jordmånen stark
och bördig lera. Kyrkan är nybyggd 1811. Byar
i socknen äro: Stora Waring, om 10 hemman,
åker, äng och skog; Lilla Hanny, om 3 hemman;
Dankälla by, 3J hemman; samt Hayestads by, 2
mtl. säteri, militärboställe. Ett fynd af
guldringar, 2 stora och 9 smärre, om tillsammans 13t
lods myntvigt, gjordes bär år 1738, och blef
inlöst till krooao. På en böjd, kallad Kortbacken,
vid liankålla by, synas lemningar efter 3
domaresäten, ej långt från hvarandra. Pä llagestads egor
finnas äfven lemningar efter ett urgammalt slott,
kalladt Bjastad, som fordom synes varit ganska
fast; men är nu öfvervuxet med ung granskog,
och kallas Bjattads Backe. 1 närheten deiomkring
synas flera ättehögar, af hvilka den märkligaste
kallas Konungs Kulle. Socknen innehåller 2 4
hemman, med 786 inbyggare på en areal af ö,3K9
tunnl., hvaraf 420 äro sjöar och kärr.
Täriugur. På eo tid, då söderö var förslappad
af veklighet, men ännu den gamla kraften
oförminskad fanns qvar bland Nordens söner, utgjorde
en skara utvalde nordbor en lysande, maktig och
i högsta grad inflytelserik trupp, hvilken såsom en
ständig lifvakt vistades uti Constantinopels
präktiga bof, alltid omgifvande den Grekiske kejsarens
person. Desse voro de onder flera århundradena
tid mycket fruktade och mycket berömde
"Väringarne." Deras benämning ledes enklast och
naturligast från det forn-Skandinaviska, i våra gamla
landsskapslagar ofta förekommande ordet Væna,
värja, värna, eller ock fråo Varda, vårda, bevaka,
från hvilket ord, efter ett annat uttal, Carda,
förmodligen äfven härleddes det Gardingi, hvarmed
uti de gamla Spanska Westgötbiska lagarna
konungens lifdrabanter betecknas, samt hvilket år
ursprunget till ordet Garde. Vår lärde Ihre, i sitt
glossarium, söker deremot Väringa-nainnets
ursprung i det Anglo-Sacbsiska Vtere, detsamma som
Allemannernes Vara, förbund, fördrag, och dessutom
finnas flerfaldiga andra gissningar om benämningens
härkomst. Af Grekerne kallades de ßarangir eller
Varanger. Desse Väringar säga oss Byzantinska
skriftställare redan från tolfte århundradet sedan
långliga tiden hafva varit i krigstjenst bos de
Öst-romerske kejsarne, och af ålder blifvit begagnade
till vakt vid det kejserliga palatset. Fråo lioode,
eller åtminstone från elfte århundradet bar at dem
förnämligast varit anförtrodd vården om kejsarens
person, dess skatter och dess troo. Till detta
anseende framför alla andra folk kommo de geoom sin
bergfasta, bepröfvade trohet, sin jättelika växt, och
sitt stora krigiska mod. Mångfaldiga bedrifter sf
dem omtalas af krönikorna. Alexius Komnenos,
Grekisk stor-fåltberre, reste sig år 1081 upp emot
då regerande kejsaren Nicepboros Botaniates, vann
bela bären på sin sida, utropades af denna till
kejsare, och ryckte i spetsen för tropperna fram för
murarna af Constantinopel. Utan en svår,
långvarig belägring, kunde ban likväl icke
bemäktiga sig denna starka, välbefästade stad. lian uo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
