Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårdkarlar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V rsa.
lsarui.
373
oeb hvitt franskt; dessutom all tobaksrökning,
to-bakstuggning eller snusning för hvar och en, som
ej uppnått 21 års ålder. Ingen under 30 års
ålder tilläts att i stad bålla eget ekipage, eller
hästar och vagn. Hejdukar och löpare afskaffades;
utöfningen af hårfrisörsyrket förbjöds belt och
hållet, såsom blott ledande till en veklig
yppighet. Omsorgen om tarflighets införande sträckte
sig äfven till de döda. Så förbjödos likkistor af
ek eller annat dyrbart trädslag; likaledes alla
präktiga beslag, kostsamma svepningar och hvarje
slags traktering på hegrafningar, vare sig hemma
i huset eller annorstädes. Äfven denna vidlyftiga
förordning råkade dock snart i förgätenhet, och
lika liten verkan hade de sedermera tid efter
annan, ända till början af detta århundrade,
utkommande serskilda öfverflödsförbuden, isynnerhet emot
bruket af kaffe, sidentyger, förgyllningar, viner
m. m., till dess att man ändtligen begynte inse,
huru overksamma alla yppigbets-förordningar alltid
måste blifva, och derföre öfvergifvit all tanka
derpå.
l"r«a. En drottning med detta namn är en af de
första qvinnor, vär äldsta historia omtalar, och
hon synes hafva varit ett ganska ovanligt
fruntimmer, att döma af de få drag sagan om henne
aoför. De besynnerliga öden, för hvilka hon skall
hafva varit utsålt, äro i bög grad romantiska.
Dä Upsala-konungen Adils en gång med sina
härskepp dragit ut på vikingafärd, kom han till
Sachsarnes land, vid norra Tysklands kust, och
landsteg der, för att göra så kalladt strandhugg,
d. v. s. anställa plundring. Landets dåvarande
konung, som för tillfället var frånvarande, hette
Geirthiofer, och bans drottning var Alof den Kika.
Adils och bans folk öfverföllo sjelfva kungsgården,
och togo der ett stort byte, bland annat en
talrik boskapsjord och en mängd trälar, bådo män
och qvinnor, hvilka voro sysselsatta med dess
vårdande. Ibland de tagna fångarna fanns en ung
jungfru af underbar skönhet, hvilken snart ådrog
sig allas uppmärksamhet. Hennes namn var Yrsa.
Hon ådagalade så mycken klokhet och förstånd i
allt hvad hon talade, samt var så kunnig och
skicklig nti mångahanda ämnen, att man tydligen
insåg, det hon icke kunde vara en vanlig trälinna.
Af alla blef hon derföre genast högligen omtyckt,
dock mest af konung Adils sjelf, som äfven snart
höll bröllop med lienne, och gjorde henne till sin
äkta hustru. Yrsa blef således drottning i
Svithiod, och tycktes det alla, alt bon var den
yppersta drottning, som någonsin der funnits. Pä
samma tid som Adils var Upsala konung, fanns
äfven i Leire på Seeland en tapper och krigisk
konung, benämnd Helge. Denne drog en sommar, ej
långt efter Yrsas ankomst, med en så väldig
krigsmakt upp till Svithiod, alt konung Adils icke
hade någon annan utväg, ön att Oykla undan,
hvarpå Helge landsteg med sin bär och plundrade
i landet. Han tog der ett stort byte, och
bemäktigade sig äfven den sköna drottning Yrsa,
hvilken han hemförde med sig till Leire och gjorde till
sia gemol. Uti trenne bela år hade hon sedan
lefvat som bans hustru, och derunder födt bonom
en son, den med tiden så namnkunnige och
mycket prisade Rolf Krake, då en gång den
Sachsiska drottningen Alof ankom till Danmark och
yppade för Helge, att ban var gift med sin egen
dotter. Y’rsa var nemligen född af Alof den
Rika, sedan denna, på ett af Helges vikingatåg i
hans ungdom, blifvit af bonom tillfångatagen och
tvungen att någon tid vara bans frilla. Efter
denna upptäckt, som till och med väckte det
största uppseende uti den gamla bedendomen, kunde
Yrsa icke längre fortfara att vara Helges maka,
utan blef bon dä återsänd till konung Adils i
Upsala, och var sedan bans drottning så länge bon
lefde. Mycket sörjde bon dock öfver att skiljas
ifrån Helge, för hvilken bon alllid byst den
ömmaste tillgifvenhet, hvaremot hennes kärlek till
Adils var ganska ringa, och missämja ofla
uppstod dem emellan. Sedermera omtalas drottning
Yrsa i sagan icke mera, an vid del tillfälle, många
år derefter, då hennes namnkunnige son, den tappre
Rolf Krake, med sina tolf kämpar gjorde sitt
äfventyrliga och mycket prisade besök bos konung
Adils i Upsala, der ban utsattes för så många
försåt. Rolf och bans kämpar emottogos då och
undfägnades på det bästa af Yrsa, som visade stor
glädje öfver att ännu en gång få träffa sin käcke
son, och anställde några pålitliga personer till
hans uppvaktning, men tillika mycket varnade
honom för konung Adils svek. När Adils slutligen
beredde sig att med öppet väld angripa sina
gäster, kom Yrsa ännu en gång till dem. Hon bad
Rolf Krake skyndsamt aflägsna sig från Upsala,
emedan ban annars sannolikt skulle blifva
öfver-mannad af konung Adils, som skickat bud åt alla
håll, för att nppbäda ännu mera folk, och lät hon
derföre framföra till Rolf en präktig hvit häst,
och tolf röda hästar åt hans kämpar. Dessa
hästar voro tagne utur konung Adils eget stall, och
voro ibland de bästa, som der funnos. Vid
afskedet öfverlemnade drottning Y’rsa dessutom åt sin
son ett stort dryckeshorn, uppfylldt med gyllene
ringar och andra kostbarheter, hvilka bon tagit
från Adils, och underst i hornet låg den dyrbara,
vidtberömda ringen Sviagris.
Vüitiie, annex till Gammalstorp, är beläget vid
hafvet, * mil N.N.O. från Sölfvilsborg, i Listers
bärad af Bleking. Vid kyrkobyn är en vall och
ett stenrör, som af allmogen kallas Signilds bur,
och en ek, kallad Habors ek. Socknen innehåller
2!£ beinman med 1,075 inbyggare på en areal af
3,587 tunnland, hvaraf 22 5 äro sjöar och kärr.
ITanm» räknas såsom den åttonde biskopen öfver
Strengnäs stift, hvilket han lärer hafva blifvit
omkring år 1291 genom ordentligt val och med
påfvens samtycke. År 1292 bevistade ban ett möte
i Örebro, der han, tillika med biskop Laurentius
i Linköping, underskref en offentlig handling,
hvaruti stadgades att gården Staf på Färinge skulle för
evärdliga lider tillhöra Upsala domkyrka. Hvad
han för öfrigt uträttat för sitt stift, finnes
ingenstädes antecknadt; dock anses han hafva varit
verksam för uppbyggandet af Strengnäs domkyrka. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
