Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårdkarlar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3’.)0 Åke Jakobsson.
sinnat, att ban var Svenske konungens man eller
undersåte. Härtill genmälde den gamle myndige
bonden belt oförfäradt: "Jag vet icke, konung, alt
någon välfägnad fattats hvarken för eder eller
edra män vid det gästabud jag nu gifvit, och
hvad det vidkommer, att j blifvit undfägnade ur
gammal bordredskap, sä är orsaken den, att j sjelf
nu ären gammal, konung Harald deremot är ung
och i sin blomstrande ålder, derföre bar jag låtit
framsätta för bonom de nya kärlen. Hvad du åter
säger, att jag är din man, så vet jag ej om du
icke heldre nu månde vara min man." Detta stolta
svar uppretade Erik Emundsson till den grad, att
ban genast drog sitt svärd och nedhögg Åke. En
stund derefter, då Harald Hårfager skulle stiga till
bast, för alt äfven afresa, och härvid önskade
taga afsked af Äke bonde, kommo några och
berättade bonom, att denne blifvit funnen liggande
mördad vid skogsbrynet. Han uppmanade då
genast sina män, att jemte sig skynda för att
hämnas Åkes död, och de satte då alla af i fullaste
fart utåt den vägen, som Svenske konungen tagit.
Erik Emundsson, hvilken hade ett alltför litet följe
med sig för alt kunna våga en strid mot den
raske och npprelade konung Harald, red undan med
sådan skyndsambet, att denne ej förmådde
upphinna bonom, ehuru han fortsatte förföljandel ända
till den stora skogen, som åtskiljde Wermland och
Göibaland. Derpå vände ban tillbaka, och
Werm-länoingarne, förbittrade öfver Erik Emundssons
förfarande emot Äke bonde, hyllade allmänt den
Norrske konnngen, hvilken nedergjorde alla dem
af konung Eriks män, som han öfverkom. Så
förlorade Sverige för långliga tider, genom ett lågt
nidingsdåd, ett vigtigt landskap.
Åke JahobMOD, af den gamla och högättade
Sparre-slägten, bade vid utländska okademier länge
studerat och blifvit magister artium, samt sedan
nägon tid varit decanus vid domkapitlet i Lund,
dä ban mot slutet af år 1519 enhälligt valdes i
laga ordning till erkebiskop i Lnnd. Konung
Christian II Tyrann förhindrade likväl under fyra års
tid den sålunda valde erkebiskopen att tillträda
förvaltningen af sitt embete; men så snart konung
Fredrik I uppstigit på Danska thronen, erkände
ban genast Äke för sitt rikes laglige erkebiskop,
sedan denne till honom, i stället för till påfven,
för erhållande af pallium eller erkebiskopskåpan,
erlagt 3000 gyllen. Derefter företog han sig
förvaltningen af Lunds stift, hvilket, till följd af
långvariga oroligheter och vanskötsel, råkat nti
ganska stort lägervall. Han gjorde under nio års
lid allt möjligt till det förfallna kyrkoväsendets
upprättande och återställande; men emedan, genom
Lutherska lärans öfverhandtagande, de påfviske
begynte allt mer och mer förlora sitt anseende,
och Äke ansåg sig icke med sin myndighet kunna
förebygga sådant, afsade ban sig frivilligt
erke-biskopsvärdigbeten den 27 Juli 1532, då ban
redan var sjnttio år gammal, förbehållande sig blott,
för sitt nödtorftiga uppehälle, dekanatsembetet i
Lund, samt inkomsterna af S:t Peders och Gosjö
kloster. Derefter lefde ban icke längre än ett
Åker.
år,’ innan döden befriade bonom från alla de
för-tretligheter, som religionsförändringen vållat för
så många öfver bela norden.
Åke Johansson var först någon tid præbenda-
tus i Westerås, blef derefter är 1416 munk och
djekne i Wadstena kloster, der ban tjenade en
ganska lång tid. Härunder gjorde ban många
resor, serdeles till Finland, der ban inrättade
Nå-dendals kloster, öfverallt förvärfvande sig stort
rykte för lärdom och försigtighet. Af
domkapitlet enhälligt väld till biskop i Westerås 1442,
erhöll ban genast påfvens konfirmation, samt
insattes högtidligen i embetet af erkebiskopen
Nicolaus Ragvald| i konung Christo|fers närvaro. Hvad
ban uträttat för sitt stift, finnes icke mycket
omförmält; men för öfrigt var ban en af sin tids
mest inflytelserika personer. Är 1448, på S:t
Paoli dag, bivistade ban i Upsala erkebiskopen
Jöns Bengtsson Oxenstjernas mycket präktiga
invigning, och är 1450 var ban med pä ett möte
i Arboga, der ban, tillika med de öfrige rik*ens
råd, tillstyrkte konung Carl Vill Knutsson att afstå
Norrige åt Danske konungen Christian. Uti
Westerås lät han, på egen bekostnad, ombygga S:t
Olofs kapell. När ban slutligen märkte sig vara
angripen af en dödlig sjukdom, lät ban föra sig
till munkklostret i Wadstena, der ban, efter en
andäktig beredelse, afsomnade den 18 Maj 1453,
och blef i munkarnes chor begrafven.
Åker, ett af de norra häraderna i Nyköpings län,
innefattar 7 socknar, nemligen: Strengnäs, Åker
med Ärja, Lenna, Fogdö, Helgarö, Wansö och
Härad. Detta härad innehåller 2491 hemman, med
en befolkning af 7,493 inbyggare på en areal af
86,833 tunnl., hvaraf 3,675 äro sjöar och kärr.
Åker, med Käfsjö, en socken i Östbo härad af
Jönköpings län, är belägen 5 mil S.S.V. från
Jönköping, och tillhör 3 kl. konsist. Marken är
backig, mager och stenbunden, men saknar ej skog.
På frälsehemmanet S:t Elgebo, vid en å, är
jern-bruket Elghammar (se detta ord) af nuvarande
ägaren år 1840 anlagdt. Sjelfva gården är ock
väl byggd, och ett ståltrådsdrageri, lädergarfveri
m. m. der äfven anlagda. Äfven ett
pappersbruk, Stensö, är här anlagdt 1836. Ett stenkors
med runor, 5 alnar högt, 1 qvarter tjockt, med
tvärkors af 1 alns längd och J alns bredd finnes
opprest nära den nyligen ombyggda kyrkan.
Socknen innehåller 29 £ hemman, med 1,520 inbyggare
pä en areal af 26,221 tunnland, hvaraf 570 äro
sjöar och kärr. Adr. Wernamo.
Åker, Vestra, med Daldy, är en socken,
belägen i Hagunda härad af Upsala län, vid Mälaren,
mil S.S.V. från Upsala, och tillhör 2 kl. patr
Rådande jordmånen är lera, och åkerbruket är
nästan uteslutande näringsfång. Kyrkan är af sten,
och efter brand af åskeld ånyo uppbyggd år 1634.
Socknens pastor utnämnes vexelvis af agame till
Wik i Balingsta och Hammarskog i Dalby. På
socknens kyrkogård finnas minnesvårdar öfver framl
riksståtbàllareri i Norrige, excellensen grefve voo
Essen (död 1824), samt öfver bans son, hvilka
båda voro herrar till Wik. Under Wiks säteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
