Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårdkarlar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
398 Ångermanland.
Ångermanland.
artadt vackra landskapet i Norrland, är beläget
mellan 62 gr. 15 min. och 64 gr. 30 min.
nordlig latitud. Dess största bredd trän öster till
vester är omkring 30 mil, och hela arealen ulgör
t57 qvadratmil. Landet är öfverallt uppfylldt af
berg, och genom dem indeladt i större och
mindre dalar, mestadels i rigtningen från nordvest till
sydost, såsom vanligt i Norrland. Störst bland
vattendragen är Ångerman-elfven, samt dernäst
Indals-elfven och Ljongan, båda härstammande från
Jemtland, och vigtiga för flottning af trädvaror;
men icke segelbara. Vid stränderna af dessa
elfver, jemte sjöarna och hafskusten, har landet först
blifvit odladt. Jordmånen är der lera och mylla,
jemte sand och mojord; men i höglandet rader
mestadels röd och hvit sand, samt sandmylla. Den
odlade och odlingsbara marken kring elfvarna och
utmed hafsstranden är i allmänhet ganska bördig,
så att säden endast till följd af tidigare
nattfroster, eller s. k. jernnätter, bär stundom felslår.
Sädana nattfroster pläga dock inträffa olika för
olika trakter af landet, och mest blottställda äro
fjällsocknarna, hvilka dessutom hafva den svagaste
jordmånen. Efter gammalt bruk sås i denna ort
mest korn, så potates, råg, grå-ärter, hafra, lin,
rotfrukter och hampa. Afkastningen, med afdrag
»f utsädet, beräknas i vanliga år till 5:te och 6:te
kornet af korn och ärter, 8:de à 9:de af råg, 7:de
af hafra, och 8:de å I0:de af potates. Lin odlas
ock öfverallt i länet, utöfver dess eget behof.
Råg odlas mest på svedjeland. För hvetesådd äro
ortens somrar för korta. Klimatet har, under
fortfarande sänkning och uttappning af sjöar och kärr,
likasom ock den skogsminskning, sotn fortsatta
odlingar, jemte en på vissa ställen bögt drifven
brädsågning medfört, på sednare ären märkbart
förändrat sig; men denna förändring synes mindre
hafva kommit sommaren till godo, an de öfriga
årstiderna, bland hvilka höst och vår förlängt sig
på vinterns bekostnad, äfvensom vintrarna blifvit
mildare. I medelmåttiga år svarar dock
sädespro-duktionen mot landets behof, och lemnar i goda
öfverskott till afsalu och till besparingar för de
är, dä missväxt inträffar. Ortens hästar äro i
allmänhet goda och starka, och
ladugärdsafkast-ningen är i det hela tillräcklig för landets behof,
samt lemnar äfven, hufvudsakligen frän
fjällbygden, der betet är ymnigt och godt, ett betydligt
öfverskott till afsättning på andra orter. Likväl
äro i kustlandet och landskapets mest bebodda
trakter betesmarkerna ofta så otillräckliga, att
boskapen måste öfver sommaren föras till s. k.
fäbodar, stundom på flera mils afstånd, hvarifrån,
tid efter annan, afkastningen i smör och ost
hemtas. Mycken tidspillan tillskyndas härigenom
hem-mansåboerne, som derjemte under sommaren lida
af mjölkbrist, och tillika oftast nödgas i
fäbodarna qvarlemna den gödsel-tillgång, som eljest
kunnat komma jordbruket till godo. Vid sådant
förhållande kan någon stallfodring öfver sommaren
icke ens komma i fråga. Denna betesmarkernas
inskränkthet har ock vållat, att de anstalter, inan
här vidtagit till fårafveln* oppbjelpande, icke haft
önskad framgång, helst fårkreaturen, om de skola
begagna fjälltrakternas bete, svårligen kuDna
fredas från skadedjur. Likväl motsvarar fårens
afkastning af ull i det närmaste landets behof. —
Skogen, som mest består af gran, tall och björk,
är, eburu vårdslösad och medtagen genom
öfverdrifven brädsågning och bjelkbuggning, dock ännn
i allmänhet tillräcklig, fastän här och der pà
bygden eller vid hafs- och elfkusternas socknar
finnas, der tillgången är så ringa, att ved och
timmer måste annorstädes anskaffas. I
fjälltrakten, der skogstillgängen är ymnigast, är ock
jordmånen så mager, att träden behöfva en
åter-växttid af 250 till 300 år. — Egen malm brytes
ej i denna ort; men likväl sysselsatte
bergsrörelsen i Ångermanland, jemte det till samma län
hörande Medelpad, år 1842 5 masugnar, 82 härdar,
28 spikbammare, 12 knipp- och räckbammare,
samt 6 ässjor för hvarjehanda svartsmide. Länets
enda grufva ar belägen pä den lilla ön 1’lfon.
Kland de betydligare bruken märka vi: HiörM,
Forsse, Gideå, (iraninge, Sollefted, Westand,
Soi-gdrd, Gdhlsjo och GaUslrom. Dessutom finnes bar
äfven ett glasbruk, Snndo, och ett pappersbrak,
ISge.de, jemte flera tullmjölqvarnar, salusägar och
tegelbruk. Blott ett enda säteri, Holm, finnes i
denna provins. Ortens förnämsta binäring är
linneväfnaden, som isynnerhet i Ångermanlands norra
fögderi behandlas med utmärkt omsorg, och
anses öfverhufvud inbringa omkring 180,000 R:dr
årligen. Deremot idkas yllevafnad blott till
husbehof. Hvarjehanda vinterslöjd, såsom
förfärdigande af större och mindre trädkärl, trädskedar,
stolar o. dyl- idkas ock till afsalu af en mindre
del jordbrukare; hvarjemte äfven allmogen eger
till sjöfart nägra få fartyg, hvarmed bräder, ved
och landtinannavaror pä Hernösand och Stockholm
utskeppas. Strömmingsfisket fortfar också att for
kustboerne vara en vigtig binäring; men deremot
har laxfisket i elfvarna sedan fordna tider behdligt
aftagit. Jagt och djurfång äro endast i
fjällsocknarna ännu af någon betydenhet. Den allmännaste
binäringen är likväl landthandeln, som numera idkas
icke blott af hemmansägare, ulan äfven af torpare
och drängar, och hvarvid vanligen så tillgår, att
landthandlaren, vid marknader och deremellan i
säljarens hemvist, verkställer uppköp af ortens
produkter (eller ock äfven från närbelägna socknar
utom länet), sällan mot kontant betalning, men
ined löfte om sådan efter skedd försäljning; samt,
då denna ej utfaller efter önskan, stundom, för
att bli af med varan, eller måhända äfven af
stegrad vinningslystnad, ser sig nödsakad eller låter
förleda sig att, i stället för penningar, taga
brännvin, likörer och lyxartiklar; hvarefter vid ban»
hemkomst säljaren måste nöja sig med deo
betalning, som kan fås. Verkningarna af denna handel
anses derföre pä flerfaldigt sätt vara ofördelaktig».
så väl för enskilde, som för orten i allmänhet
Likväl berömmes folket i allmänhet såsom
välvillig1-förståndigt och arbetsamt, om ock har och der
genom de täta bandelsresorna, serdeles bland
ungdomen, någon yppighet och flärd synes hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
