Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åreberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utje.
Oland.
415
Öije, annex till Malung, är beläget i Vestra
Dalarnas fögderi, 17£ mil N.V. från Fahlun.
Kapellet är uppbyggdt vid norra ändan af Öijesjön,
2 mil norr ut från moderkyrkan. Adr. Gagnef.
ökna, annex till Alsheda, är beläget i östra
Härad, 4 mil S.O. från Fikesjö. Marken är
öfverallt bergaktig. I socknen ligger det s. k.
Crone-berget, hvilket innehåller den guldmalm, som man
vid Ädelfors bearbetat. Kyrkan ligger bögt, och
är omgifven af löfskog, äfven af bok. Lektor
P. Dablstedt var bär född. Allmogen säljer
bräder till Döderhultsvik och kol till Pauliström,
Ädelfors och Kibbe. Socknen innehåller 30 J bemman,
med 1,240 inbyggare på en areal af 22,703
tunnland, hvaraf 550 äro sjöar och kärr.
Ökna, beläget vid sjön Floden i Floda socken af
Oppunda bärad i Södermanland, är ett af de
vackraste herresäten i detta landskap. Redan år 1427
omnämnes uti ett gammalt qvittobref till socknens
kyrka en Lauréus Ödbinsson och lngevallir i
Ök-nom. F.gendomen grundlades dock egentligen i
början af 1500-talet utaf riksrådet Anders
Larsson Lillje, samt ärldes af sonen Knut Andersson
Lillje, guvernör öfver Södermanland och
ståthållare på Stockholms slott (död 1596). Sedan
öfvergick den till hans son Knut Lillje, Svea rikes
råd, hvars dotter Märtha blef gift med Henrik
Månesköld, hvilken varit ägare af godset, omkriug
år 1632. Deras dotter, Elisabeth Månesköld,
innehade detsamma troligen till sin död, d. 28 Okt.
1659. Derefter egdes Ökna af Magnus och Hans
Henrik Ulfsparre, hvilka försålde hvar sin bälft
deruti, åren 1689 och 1690, till kongl. rådet grefve
Jakob Spens, hvars son, öfverjägmästaren grefve
Carl Gustaf Spens, skänkte det såsom morgongåfva
ät sin fru, grefvinnan Beata Jacquette Ribbing.
Hon afsade sig sin morgongåfvorält till formän
för sina styfsöner, Carl Gabriel, Axel och Fredrik
Gstaf Spens, af hvilka den sistnämnde, sedermera
landshöfding, inlöste sina bröders lotter år 1755.
Derefter såldes godset år 1774 till kammarherren
baron Carl Gustaf Wattrangb, hvilken omkring år
1803 afstod det åt sin son, d. v. kaptenen,
sedermera hofmarskalken baron P. G. Wattrangh.
Vid dennes död år 1827 ärfdes det af
hofmarskalken grefve Nils Bonde, som, medelst köp,
afstod egendomen åt sin son, hofmarskalken grefve
Gustaf Ulf Bonde. Han sålde den år 1842 till
dess nuvarande ägare, kammarherren friherre Carl
Åkerhielm. Den i våra äldre häfder rykbare
Daljunkaren eller falske Sturen tjente härstädes såsom
stalldräng hos riksrådet Knut Andersson Lillje, men
blef bortkörd för stöld. Ökna säteri utgöres af
11* förrn, mtl., med 413 tunnl. bördig åker, 713
tunnl. äng, 1,232 tunnl. beteshagar, samt 3,345
lunnl. växtlig skog. Taxeringsvärdet uppgår till
nära 50,000 R:dr banko. Flyglarna till den
nuvarande åbyggnaden uppfördes af grefve Carl
Gustaf Spens, och hufvudbyggnaden af hans son,
Fredrik Gostaf, emellan 1750—1760. Ladugården
och största delen af öfriga ulbns hafva tillkommit
under nuvaraude ägaren. Han har tillika betyd-
ligen förskönat egendomen, och infört ett nppå
senare tiders erfarenhet grundadt jordbruk.
Öland, beläget i Östersjön, ar skildt från fasta
landet genom Kalmar sund, som emellan Kalmar
stad och färjestaden på Öland är J mil bredt,
men smalast mellan Refsudden på Smålandssidan,
2 mil norr om Kalmar stad och Stora Rörs
färjeplats på Öland, der sundets bredd endast utgör
§■ mil. Ön båller 14 mil i längd mellan den
nordligaste och sydligaste udden. Största bredden, ifrån
Mörbylånga skans till Brunneby strand, är l^mil,
och minsta bredden, från Lofta strand i Persnäs
socken till östra sjöbugten, | mil. Öns areal
åtgör 12 qvadratmil. Landet är i allmänhet
vackert och fruktbart. Det indelas i Norra och
Södra Mötet eller Delen. Norra Delen har skog och
ymnigt stenbrott. Södra Delen är slätare och
mera bebyggd, samt eger bördiga åkrar och ängar
jemte godt mulbete-, der drifves derföre
fördelaktigt åkerbruk och boskapsskötsel; deremot saknar
denna del nästan belt och hållet ved till bränsle
och bosbyggnad. Hela landet består af en
öfver-gångskalkklippa. På större eller mindre djup
möter derföre kalkbällen, som ofta är betäckt med
så ringa jord, att den nästan är blottad i dagen.
Parallelt med vestra stranden slutar den i en på
Derå ställen brant klippvägg, mellan hvilken och
vestra sjöstranden en lägländt och bördig trakt
möter. Ifrån vestra kalkbergsbranten, som på
landets språk kallas Vestra Landtborgen, afsluttar
landet åt öster, tills en landtäs, kallad Östra
Landtborgen, möter och sträcker sig parallelt med östra
stranden. Den del af landet som inneslutes af
begge landtborgarna är det s. k. Midtlandet, på
hvilket flere byar äro anlagda, hvilkas egor på några
ställen äro bevuxna med smärre löfskog.
Somlig-städes eger dock denna trakt en så tunn
mullbe-täckning å kalkhällen, att den är till odling
oduglig och endast tjenlig till ett svagt bete. Sådana
ofruktbara trakter af Öland kallas öns Allvar,
hvilken endast utgör en stor allmänning för kreaturen.
De trakter som gränsa mot östra Landtborgen äro
mycket sidländta och utgöra nästan
sammanhängande mossar och myror, hvarå likväl merendels
det bördiga mullager fattas, som så ymnigt
ersätter odlingsmödan pä andra orter. I allmänhet
utgöres öns jordmån af örjord, sandjord och lera.
På de ställen der örjordcn är blandad med
tillräcklig mylla och eger tillräckligt djup, utgör den
en god bottenjord. Den upptager största arean af
ön och är utbredd öfver bela ytan mellan begge
Landtborgame. Näst örjorden är sandjorden
allmännast och anses som den sämsta af öns
jordarter, emedan den, som vanligt, är mycket lös
och saknar nog djup mallblandning. Deremot
intager lera, eller snarare svag lermärgel, större
delen af landsträckan mellan vestra
Landtborgs-åsen och sundet, samt följer moss- och
myrsträckan vid östra Landtborgen. Denna jordart anses
med skäl vara Ölands starkaste matjord. Trenne
smärre insjöar, llornsviken, Wedby och Wedborns
Träsk, finnas på ön och lemna vanligt insjöfiske.
Landet har i allmänhet godt förråd på smör, ho»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
