Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 11/4 1752 föreslog senior juniorum Åkerman att
nationen borde delas[1] i flera, enär inspektor ej kunde
medhinna alla sina åligganden. Presterskapets riksdagsmän från
Skåne understödde saken hos kansleren. Deremot afstyrktes
framställningen af konsistorium, inspektor och prokansler.
Egentliga orsaken till förslaget hade varit det split, som
uppkommit år 1749, då genom ett kongl. bref nationens kurator
adj. Rubenius blifvit afsatt, derför att han ansetts vilja göra
konditionerna i Skåne till monopol för skåningarne. Sinnena
hade häraf kommit i så stark jäsning, att inspektor prof.
Harmens, Rubenii vedersakare, en gång lät till konsistorii
protokoll anteckna att han uteblifvit från en session,
»derföre att han icke fördristat sig att gå ut och ställa sig i
äfventyr, sedan det blifvit mörkt, för den allmänna
osäkerhet, som varit i 6 veckors tid»[2].
Både disputationer och orationer pågå efter gammal
ritual. Bland de senare märkas tvenne på svenska, den ena
år 1760 om »Skånska samhällets tillstånd ifrån dess första
inrättning till sednare tiderna» af magister Barohn samt den
andra år 1767 »Om Curatorerna uti Skånska nationen» af
G. F. Corylander. Äfven magister Wetterholtz hade sysslat
med nationens historia. Då han år 1768 blef notarie, yttras
nemligen i protokollet att nationen eger i honom »sin
hederlige häfdatecknare». Men ingenting anföres närmare om
arten af hans författarskap. Beklagligen äro alla dessa
anteckningar, hvilka utan tvifvel innehållit värdefulla drag ur
nationens lif, såvidt kändt är icke förvarade åt efterverlden.
Under sin långa inspektorstid fick Harmens ofta genom
honorarier röna bevis på landsmännens välvilja. År 1743
erhöll han sålunda 2,000 daler kopparmynt, hvaraf 103 daler
s:mt »i hvita pengar», inlagda i en dertill köpt ny
silkenäsduk och de 563 daler 21 1/3 öre s:mt i små
bankotransportsedlar, förvarade i en af sidentyg inbunden liten bok.
Hvarje gång det blef inspektors tur att bekläda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
