Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första stora lockouten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 133 —
platsen. I sällskap med Ställberg begav han sig till
fabriken en afton, då arbetarne skulle återvända till sina
hem. Arbetarne myllrade som en svart massa ut ur
fabriken, berättar han i ett resebrev till facktidningen. Vi
kommo mitt in i högen, där vi slogo oss i språk med de
närmaste omkring oss. Men då vi talat om vilka vi voro
och vilket ärende vi hade, tog förskräckelsen ut sin rätt,
och vi stodo snart ensamma. Detta berodde på, som det
förklarades efteråt, att man kunde se oss från kontoret.
Förtroendemannen nödgades alltså resa från den goda
staden med oförrättat ärende. Den 17 juni var han
åter där, denna gång för att »slå det stora slaget».
Ställberg hade nämligen lyckats komma i kontakt med
arbetarne och t. o. m. hållit möte med dem. En del hade
därvid antecknat sig för medlemskap i den planerade
fackföreningen. Den skildring, förtroendemannen
lämnat från detta sitt besök i Vänersborg, förtjänar att
ordagrant återgivas.
»Mötet var» —• skriver han — »annonserat till kl. 8
på kvällen. Vi trodde att lokalen skulle vara full, då vi
vid den tiden infunno oss, men endast ett par
tändsticks-arbetare hade infunnit sig. Vi hade ju tid att vänta —
och verkligen, efter ett par timmars tid hade vi glädjen
att se icke mindre än 11 stycken av fabrikens 500 arbetare,
mest kvinnor. Jag tror det var 4 manliga som vågat sig
dit. Men det är att märka, att ingen av dem, som
förut tecknat sig som medlemmar, hade vågat ’kuppen’
att vara närvarande. De voro dock icke helt frånvarande
— minst ett hundratal smög omkring ’knutarne’ nedanför.
S(tällberg) och jag gingo ner för att tala om för dem att
det inte var farligt att gå upp till mötet — men, herre
du store, vad de sprungo, då de fingo syn på oss, åt
alla möjliga väderstreck, utan minsta sammanhållning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
