Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I storstrejkens tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 163 —
med förbundsstyrelsen med anledning av fredsslutet i
Vänersborg efter den 15 månader långa konflikten med
direktör Carlsson och Svenska arbetsgivareföreningen.
En sådan kom också till stånd. Förbundsstyrelsen
klandrades för »det Vänersborgsavdelningen icke fått hava ett
ord med i laget vid uppgörelsen». Det hjälpte inte,
att styrelsen hänvisade till, att »en avdelningsmedlem
varit med om underhandlingen vid slutuppgörelsen och
underskrivit underhandlingsprotokollet». Ifrågavarande
medlem hade »inte haft rättighet» att underskriva
protokollet, »och det sämsta i
uppgörelsen var, att strejkbrytarne
fingo stanna kvar; detta var
förbundsstyrelsens skuld». Slutet
blev ■— att kongressen
»godkände förbundsstyrelsens åtgöranden
i frågan».
Detta referat av det officiella,
kongressprotokollet bör kanske
kompletteras med ett fragment
ur en mindre allvarlig skildring
av vad sig vid detta tillfälle
tilldrog. En av kongressdeltag-
arne, som kallade sig Di abo lo, publicerade i
facktidningen något, som han rubricerade »Kongressprat eller
en stund med en kongressmänniska». Hans fingerade
interlokutör spörjer:
— Hur var det t. ex. med yttrandefriheten?
— Den var oinskränkt, ehuru jag nödgas påstå, att
alla yttranden ej voro det. För övrigt tog
yttrandefriheten lika oinskränkt tiden i anspråk som
verksamhetsberättelsen kom att göra det.
— Ja, det var väl nödvändigt, efter allt det som nu
A. E. Gundersen.
Nuvarande förtroendemannen for
Norsk Skotøjarbeiderforbund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
