Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gick den första vintern till ända. Snön
smälte bort, kälen gick ur jorden, vattnet började
rinna som forsar i dikena, och ån brusade som
en älf i vårflödet.
Stark och kry som aldrig, gick Anders Johan
vid plogen och lät fåra efter fåra glida upp i sina
fäders jord. Aldrig kände han sig så nöjd, som
när våren kom, och utarbetet började. Då tänkte
han på, hur många som gått där före honom, och
med sitt arbete skapat allt det goda, som nu var
hans. Då var det honom en lust att anstränga sin
starka, tunga kropp, och han tog upp kampen med
sina steniga tegar, vräkte hela lass af sten på
dikesrenarna, därifrån de sedan fördes bort och lades
till stenhögarna, som reste sig rundt om på gärdena,
högre och högre. Ju högre dessa stenrös blefvo,
desto större blef, tyckte Anders Johan, hans egen
heder. Och med lust tänkte han, att på Furumon
ville han lefva och dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
