Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom honom på, att något kunde blifva annorlunda,
än det var.
Så gick år efter år, och Anders Johan räknade
dem icke längre. De kommo ett efter ett och
för-svunno bakom honom. Han märkte icke, att det
var något, han förlorade, och att åldern ryckte
honom allt närmare. Därtill var han ännu för ung,
yngre än någonsin.
Andra undrade i stället, att allt fick gå så länge,
som det gick. Ty när Elsa flyttade öfver till Anders
Johans, strax sedan hustrun dött, väntade alla, att
när sorgeåret var till ända, skulle bröllopet stå.
Detta hade varit det naturliga och det riktiga. När
så icke skedde ens efter det andra året, menade
folk, att Anders Johan sörjde sin döda hustru för
länge. Men när det tredje året hade gått, och
ingen förändring hördes af, då kunde ingen fatta,
hvad som kom åt två unga människor, hvilka så
förtroligt förts tillsammans och ändå icke syntes
vilja tänka på äktenskap. Både i kyrkbyn och
gårdarna socknen rundt talades mycket om detta.
De enda, som ingenting hörde eller visste om
hvad folk talade, voro Anders Johan och Elsa själfva.
De blefvo bättre vänner med hvart år, som gick,
och intet dem emellan förändrades. 1 allt, som
de företogo, hade de ett stöd i hvarandra, och de
hjälptes åt med allt, som om de varit syskon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
