Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösa upp sina paket. Där fanns leksaker åt barnen,
klädningstyg åt pigorna, tröja och vadmal åt
drängen. Åt Elsa funnos tre paket, och ett af
dem var mycket litet. Det innehöll en mycket liten
brosch af guld, och i dess midt fanns ett lock,
som kunde öppnas.
Anders Johan var med om allt detta, och dock
var han icke med. Icke ens när Elsa kom och
tackade honom, var han på jorden. Hela tiden
såg han Elsa, och dock såg han henne icke. Aldrig
tyckte han sig hafva upplefvat en sådan kväll, och
dock längtade han efter, att allt skulle vara öfver.
Ty då visste han, att barnen måste i säng, och
han själf skulle ensam gå öfver med Elsa till de
gamla. Så hade de gjort nu hvarje jul, och så
skulle de äfven göra denna julafton, hvilken nu
snart led mot sitt slut.
Ute lyste stjärnorna klart och kallt, snö hade
fallit, så att det var tungt att gå. Vägen var
därför också smal, så att de tvingades att gå efter
hvarandra. Därför fick Anders Johan ingenting sagdt
på vägen till norra Furumon, och ej heller kunde
han få tala med Elsa inne hos hennes föräldrar.
Ty där var hela släkten samlad med döttrar och
mågar, söner och tjänstefolk om hvarandra. Där
hölls gille till midnatt, men Anders Johan fann
icke tiden lång. Han trodde på sin lycka och kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
