Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta ord förstod han icke längre, visste blott,
att det var något, inför hvilket han skulle böja
sig, något, som borde mana den onde anden inom
honom bort.
— Gud? upprepade han än en gång. Hjälp
mig, Gud!
Den mogne mannens starka förskräckande
lidelse skakade hans kropp. Men när han åter mötte
flickans förtviflade blick, hvilken rådlös som hans
egen stumt bad, då vände han sig tungt om och
gick, tog som ett sjukt djur vägen till den bädd,
där han plägade sofva. Där sjönk han ned och
somnade som efter en lång öfveransträngning.
Sorg låg öfver dem båda efter denna dag, och
aldrig fingo de frid. Elsa fruktade sin husbonde,
och dock kunde hon icke lämna honom och hans
hus. Ty hans hem hade blifvit hennes, och hans
barn gåfvo henne den lycka, som en kvinna känner,
när hon får gifva allt, hvad hennes natur vill. Och
Anders Johan å sin sida både längtade efter Elsa
och fruktade hennes närvaro. Ty hans hjärta
trånade efter en hustru, och hans kött var i uppror.
Nu kunde han icke närma sig Elsa, utan att se
hennes skrämsel. Nu kunde hon ej tala till honom,
utan att märka, hur något tändes i hans blick, som
hon icke ville veta om. Nu blef det tyst emellan
dem, hvilka förr haft så mycket att säga hvarandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
