Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då tog Elsa hans hand, som hon aldrig gjort
förr, och klappade den sakta. Mannen bredvid
henne darrade i hela sin kropp, men han rörde sig
icke. Stilla satt han, undrande, hvarför han skulle
sitta, som han gjorde, just nu, när ingenting kunde
ändras. Det kom för honom, som hade han suttit
så en gång för mycket länge sedan och sett samma
månstrimma leka på marken framför trappan.
Då började Elsa att tala.
— Jag trodde nog, att det skulle gå så, sade
hon. Du behöfde någon, som kunde ge dig, hvad
inte jag kan, och du tycker nog, att jag är en
underlig flicka, som nu sitter här med dig, när jag
aldrig velat det förr. Men jag vill bara säga dig
det, att dessa åren vill jag få tacka dig för. De
ha varit de bästa jag har lefvat. Nu får jag gå
hem till far och mor igen, och hvad det skall bli
af mig, det vet jag inte. Jag finner nog aldrig
något ställe, där jag kan stanna, när jag inte kunde
få det här. En sak vill jag också gärna, att du
nu skall veta, Anders Johan. Och det är, att jag
vet inte mer om allt, hvad som varit detta sista år,
än du. Detta är sanning inför Gud, och det ska
du tro. För jag har aldrig velat dig och ditt annat
än det, som var rätt. Men aldrig kunde jag ge dig,
hvad du bad om, när jag inte kände det så. Mycket
4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
