Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och dyrt. Vid sådana tillfällen lät Ida honom icke
ens själf besvara hennes frågor. Det var hon, som
förestafvade honom, hvad han skulle säga. Ingen
kvinna hade han älskat, innan de båda möttes, icke
sin hustru, icke den andra, icke någon på hela
jorden. På detta skulle han svära sin dyraste ed.
Och Anders Johan svor på allt och föraktade sig
själf. Han svor på allt, hvad denna kvinna,
hvil-kens vildhet han fruktade, bad honom om. Han
gjorde det för att få andrum, och han såg, att
allt som omgaf honom, var galenskap och smuts.
Till sist blef det som en ond dröm alltsammans,
och mannen, som vred sig under denna dröm,
blef i förtid gammal och trött till sinnet. Det kunde
gå dagar, under hvilka han liksom gick och
väntade på, att drömmen skulle försvinna, och han
själf vakna upp till verklighet. Men sörja kunde
han icke, hoppas ännu mindre, blott önska, att
han själf fick dö.
Förr hade Anders Johan varit en dålig
kyrkobesökare. Kristen var han väl i sitt hjärta, och
kärleken till Elsa hade lärt honom att se lifvet i
de eviga tingens ljus. Men prästens ord hade han
aldrig känt sig på allvar behöfva, och i kyrkan kom
han sällan. Ty i Furumon var sådant icke sed.
Numera gick han i stället så mycket oftare dit.
Därinne var tyst och lugnt, och stundom när prästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
