Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
band honom. Ju längre han nu gick med sina
tankar, desto säkrare visste han, att sin gård ville
han sälja, och någonstans fanns väl också för honom
en vrå, där han kunde lefva. När han sade Elsa
sin vilja, märkte han, att hon förstod, och att hon
blef skrämd af, att han ville kämpa så hårdt för
att vinna henne för sig själf. Men hennes skrämsel
gladde honom, och när hon efter många samtal
böjde sig under hans vilja, trodde Anders Johan,
att hon gjorde så, emedan hon hyste samma hopp
som han själf.
Lätt blef det honom icke att få allting ordnadt,
och fort gick det ej heller. Många människor talade
däremot, och hos gamle Magnus var stor sorg öfver,
att Elsa skulle flytta bort. Alla i släkten funno, att
denne man varit henne till olycka. Men Anders
Johan satte sin vilja igenom, ty han bars af något,
som står öfver människors klokskap, och som ingen
kan stå emot. Men när han stängde dörren till
fädernegården, som icke längre var hans, och sista
gången såg de gamla lönnarna och björkarna, hvilkas
blad gulnat och rodnat i höstsolen, då blef honom
alltsammans svårt och tungt, och inom honom
ropade som röster från alla dem, som bott där före
honom, och hvilkas blod brann i hans ådror. Men
han yppade ingenting, af hvad han kände, utan
steg upp till Elsa, som väntade i vagnen, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
