Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom annat ondt, än det som nu en gång skulle
så vara, och som för resten bara var välmening.
Men när vintern började lida till sitt slut, kom
Blomkvist en afton tidigare än vanligt. Och den
gången steg han in genom dörren.
Aldrig i sitt lif hade Kristin blifvit så förlägen.
I sin förvirring kunde hon inte hitta på annat,
än att hon torkade af en stol med förklädet och
bad Blomkvist sitta ner.
Blomkvist fann också situationen besvärlig.
Han satte sig på stolen, men hatten lade han inte
ifrån sig. Han satt där och vred och vred på
den och tog sig i det röda bockskägget. Allt mera
förlägen blef Kristin, och till sist blef hon så rädd,
så det var inte långt ifrån, att hon hade sagt något.
Till sist började Blomkvist med stor
ansträngning:
— Jag har kommit in, för jag tyckte, jag skulle
säga dig adjö. Jag har sagt opp mig hos baron.
Och nu ska jag flytta i nästa vecka.
— När har du gjort det? tyckte Kristin.
— Det var för nå’n tid sedan, menade
Blomkvist. Men jag tyckte inte, det var värdt att säga
något, förrän det kom.
Där satt Kristin och undrade på, hur i fridens
dar sådant var möjligt. Men hon var inte bland
det slagets flickor, som det är svårt och besvärligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
