Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid, den tid hon låg sjuk, och bara var till tunga,
men när hon var död, sörjde han henne. Ty nu
märkte han, att han inte kunde reda sig själf. Och
nu var det tio gånger värre uppe i skogen, än
det någonsin hade varit. Janne försökte med den
ena pigan efter den andra. Men med ingen ville
det lyckas. Antingen ville pigan inte stanna, eller
också kunde Janne inte behålla henne. Snart blef
det beryktadt, att i Jannes hus kunde ingen hålla
ut. Och Janne gick numera dag ut och dag in och
tänkte inte på annat än det, att om han låtit vara
med att gifta sig, hade han aldrig behöft råka så
illa ut. Så att han var nog inte lätt att ha till
husbonde heller.
Janne gick där mellan ladugården och
bygg-ningen, där barnen sprungo omkring trasiga och
utan tillsyn. Han såg tydligt, att på något sätt
måste allt detta få en ända. Ty den han nu fått
i huset, hon gick bara och slog dank och stal
tiden från vår herre. Men aldrig vågade Jan
Karlsson säga något åt henne. Ty gjorde han det, så
gick hon också, och då stod det inte till att få
en ny, långt lidet på hösten, som det redan var.
Då kom en dag en torpare från en af byarna,
som skulle köpa ett får, och när handeln var
af-slutad, och de båda gubbarna sutto samman vid
en kaffekask, då sade Lars Anders:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
