Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan nöd visste hon sig aldrig ha varit förr, och
den hade hon kommit i, utan att någonting hade
händt, bara för att hon, så godt hon kunde och
förstod, hade börjat att tänka.
Janne gick hela tiden ut och in och såg på
allt detta, och han kunde ju inte neka för sig själf,
att Kristin såg ut att vara af annat slag än de
kvinnfolk, han på sista tiden haft i huset. Därför blef
han mild i hjärtat och försökte rent af att visa
sig vänlig. Han skulle ändå ned ett ärende till
Källvik och därför måste han spänna för hästen.
Då kunde ju Kristin få åka med honom, så långt
de hade samma väg; alltid blef vägen på det viset
lindrigare för henne. Och Kristin satt med Janne
i pinnskrindan, och fot för fot gick hästen fram
genom snön samma väg, som hon förut hade gått.
Hela tiden satt hon med hjärtat i halsgropen och
väntade på, att Janne skulle säga något om just
det, som hon ville höra. Men Janne satt där stor
och bred och ryckte i tömmarna. Då och då sade
han ett ord, om korna och vattenbärningen och
veden och hushållet. Men hur de båda skulle ha
det sinsemellan, därom sade han inte ett ord. Bara
en gång frågade han om något, och då föllo hans
ord så:
— Det finns ingen fästman inte?
— Nej, svarade Kristin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
