Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom, lät han gäddraget släpa efter båten för att
ingen skulle kunna misstänka annat, än att
nämndeman roade sig med litet oskyldigt fiske. Men hur
det var, började Anders Petter ändå att undra,
hvarför Johan Agust så tidt rodde förbi åt samma
håll, och en dag, när han sett honom som vanligt
ro fram öfver fjärden och försvinna bakom udden,
begaf sig Anders Petter ut på spaning, och för
säkerhets skull tog han en omväg genom skogen
för att på så sätt komma under fund med, hvart
den andre skulle hän.
Emellertid bar det sig inte bättre, än att Anders
Petter kom till synes öfver ett bärg, just som Johan
Agust höll på att göra fast ökan. Glad öfver sitt
lyckade knep med ginvägen genom skogen, blef
han stående och tittade ned, och just som den
andre började gå in mellan granarna, hojade Anders
Petter till, så att Johan Agust blef tvungen vända
sig om.
Anders Petter var tindrande arg. Hvad skulle
den andre i hans skog att göra? Johan Agust
var skamsen, att den andre kommit på honom,
och han kom sig knappt för med att hälsa.
Därför blef det i början inte mycket sagdt, när de
båda möttes.
— Det är ingen liten skog, du har, sade Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
