Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag har aldrig sålt nån skog och aldrig
bedt nån om att köpa.
Slutet blef, att Anders Petters Eva kom in och
satte på kaffepannan, och Anders Petter hämtade
fram tillbehöret ur skåpet. Sedan vecklade Johan
Agust upp sitt papper, och Anders Petter fick fram
glasögonen. Han såg illa på nära håll.
Men medan Anders Petter läste, fick han klart
för sig, att den andre nog ville köpa skogen, men
att han själf inga pengar skulle få. Han läste om
och om igen, och hans läppar rörde sig, som om
han suttit i kyrkan. Han förstod inte affären. Och
det harmade honom.
— Hvem har satt upp det här? sade han till sist.
— Det har Bertil i byn, svarade Johan Agust.
— Har I blifvit så fina vänner? sade Anders
Petter.
Det var en gammal historia, att nämndeman
Johan Agust en gång för många år tillbaka hade
lurat på Bertil, som var kyrkvärd en häst, och
det egna med den hästen var, att han var blind.
Denna affär uppgjordes på marknaden i Norrtelje,
och Bertil hade väl sett litet illa den gången, han
också. Ty det var sent på kvällen, när han köpte,
och han stod inte stadigt på bena. Men i diket
körde han, när han åkte hem, och som det blef
dager, blef han varse, att hästen stod still, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
