Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vagn kan vi också skaffa oss. Och så ska vi skrifva
till pojken, så kanske han kommer hem igen.
Anders Petter gick på, så att Eva fick inte
ett ord med på en lång stund. Men när han till
sist måste tystna för att byta om snus, då tog Eva
undan flaskan och ställde in henne.
— Hvad får du för skogen? frågade hon. Det
ska vi allt veta först.
Det visste inte Anders Petter så noga. Men
att han såg paradiset öppet, det var han viss på.
Gaf man sig bara till tåls, tyckte han, kunde man
nog komma dit. Nu gällde det bara att inte visa
sig angelägen eller låta Johan Agust ana, att man
var med på den. Han skulle själf få komma fram
med budet, det skulle han, och ju längre man
väntade, desto högre kunde det bli.
Men så var alls icke Johan Agusts tanke om
saken. Han hade för ingen del låtit lura sig af
Anders Petters omedgörlighet, utan när det bar
sig, kom han igen. Men Anders Petter ville inte
säga, hvad han skulle ha, och Johan Agust inte
hvad han ville ge. Tre gånger till träffades
gubbarna, och tre gånger skildes de åt, utan att den
ene kunnat förmå den andre att nämna något
be-stämdt om priset. Fjärde gången måste dock Johan
Agust däran, ty han ville förstås helst börja hugga
och såga i tid, så att körslorna kunde börja under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
