Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade han pengar högt, så att Eva måtte sätta sig
upp i sängen och se efter, att han inte var vaken
och låg och talade sig galen. Hon var liksom
litet rädd för gubben, ty han var inte af dem,
som tog hvar sak, som den skulle tas, och hände
det något, som han tog vid sig för, gick det inte
öfver lika lätt nu, som det hade gjort i ungdomen.
Anders Petter led nämligen af den sjukan, att
allting slog sig inåt på honom. Han blef som förbi
för lång tid, när han fick något att grubbla öfver,
och grubbla gjorde han öfver allting, både med
det som hände och inte hände.
Nu hade emellertid tiden gått, så att det led
fram mot jul, och bägge gubbarna började till sist
tröttna på det här nya arbetet, för hvilket de aldrig
fingo frid. Då ökade Johan Agust en bister
decemberkväll sitt bud, så att det gick upp ända
till fjorton tusen kronor. Men när han det gjort,
svor han vid jordens äldsta och så många till,
som han kände, att längre gick han inte. Förr
fick skogen stå där och ruttna ner. Då veknade
också Anders Petter och slog till; och det skrefs
till in på sena kvällen. Bertil blef också efterskickad.
Och när allt var öfverstökadt, blef det kalas och
aftonmåltid, och tusenkronsedlarna hvirflade som
stora läderlappsvingar kring gubbarnas ögon. Rusets
skymning föll välgörande öfver deras upphetsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
