Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke klargöra för sig själf. Men Bertil var en slug
karl, och så allra värst ömskinnad var han inte
heller. Hvem som helst kan man icke förtro
sådana planer som dem, hvilka Johan Agust nu gick
och arbetade med. Och det kan nog hända, att
Johan Agust hade som en instinkt på, att Bertil
var den, som skulle förstå honom bäst. För resten
var Bertil den, som i sin tid hjälpt honom med
att skrifva det här papperet, hvilket Johan Agust
nu gick och funderade på, om han inte på något
mänskligt sätt kunde göra oskrifvet, och därigenom
föll det sig väl också liksom naturligast att gå till
Bertil. Medan han gick skogsvägen fram, kom
emellertid Johan Agust att tänka på historien om den
blinda hästen, och hur han en gång lurat Bertil
på köp. Den affären ångrade han nu. Ty hade
den historien inte varit, skulle han ha känt sig
liksom säkrare. Men Johan Agust tröstade sig med,
att den saken nog var gammal och glömd. Och
därmed steg han nu in till Bertil och slog sig ned.
En bra stund dröjde det förstås, innan Johan
Agust kunde komma fram med, hvad han hade
på hjärtat. Bertil hade satt fram konjak till kaffet,
ty han ville alltid vara finare än andra. Men Johan
Agust märkte inte en gång välfägnaden. Han
satt och svalde sina konjakar, som om han gjort
det i sömnen, och talade om kontraktet och skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
