Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg han inte längre till. Genom granarna
skimrade midsommarsolens strålar så vänligt och mildt,
och Sammel blef stående midt i skogen och såg
på solskenet, som föll öfver mossan och
skogs-blommorna. Då gol göken. Tio slag gol den,
och den gol i norr.
Länge gick Sammel omkring, och hans tankar
fladdrade som lätta segel i blåst. Han kom på
en omväg ut ur skogen, och åter låg byn med
björklöf för dörrarna och flaggor öfver hustaken
framför hans ögon. Tyst och stilla stodo de gröna
träden omkring de gamla byggnaderna. Inte en
fläkt rörde sig i solnedgången, orörliga stodo de
mörka stränderna med sina granar och klippor upp
och ned i det klara vattnet af fjärden, som låg
spegelblänk mellan stränderna, där vassen ännu icke
skjutit upp.
Där satte sig Sammel ned och såg ut öfver
fjärden. Nu var han viss om, att för honom och
hans hemkomst skulle ingen gödd kalf slaktas. Bäst
var det, om han kunde komma bort igen, medan
leken var god. Klart mindes han nu, hur allting
varit, och nu hade han i sina tankar ingenting att
tacka för längre. Svultit hade han hemma alltid,
och ensam hade han gått. Men kufva honom kunde
ingen. Så fort han blef så stor, att han kunde
sköta en båt i sjö, smög han sig bort, när ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
