Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som nu hände honom. Han var alldeles som en
fisk, hvilken kommit in i en stor ryssja. Ännu var
han i vattnet, och därför brydde han sig inte om
att föra väsen och slå vildt omkring sig. Han
bara vände och vände, sam långsamt hit och dit
och trodde, att till sist skulle han alltid hitta ett
hål, där han kunde slinka igenom. Men hvar han
kom, stötte han bara emot mjukt garn och böjligt
trävirke. Det töjde sig och gaf efter, men det
höll. Och Sammel gick som i sömnen och
väntade på, hur länge det här nya skulle räcka. Ty
det var med honom som med fisken. Blef han
en gång dragen upp på det torra, då blef det bara
sprittningar och sprattlingar, kippande efter andan
och till sist döden. Det var bara det, som skilde,
att en människa, som kommer ur sitt element, är
mera seglifvad än en fisk och dör därför
långsammare.
Sammels element var nu det att få gå, hvart
han ville, när det föll honom in. Hittills hade
han så tämligen fått det i lifvet, och hvad han
annars måste umbära, det fann han sig i. Svälta
kunde han, frysa också, och rästen struntade han
i, bara han fick rå sig själf. Nu satt han emellertid
fast i ryssjan, och ju längre han satt där, desto
trängre tyckte han, att utrymmet blef. När
Östermans hade vant sig vid Sammel, tyckte de för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
