Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Sammel kom i kronans rock, kände han
sig underlig till mods. I början var det ju rart
med galonerna, de blanka knapparna och
uniformsmössan, som alla tittade på. Men Sammel kunde
aldrig känna sig riktigt ledig i de kläderna, och
ibland märkte äfven omgifningen, att Sammel gick
och grubblade öfver sig själf. Nu var han dragen
upp på land, tyckte Sammel. Där låg han och
sprattlade som en fisk i solskenet. Aldrig skulle
han komma loss, aldrig i hela lifvet. Och lifvet
är en lång historia och tung för många.
Det såg också ut, som om allting på en gång
sammansvurit sig mot Sammel för att riktigt binda
honom. Sjömanspojken satt djupt i hans själ, och
aldrig kunde Sammel helt glömma hafvet. Han teg
med det, förstås. Ty han tyckte, det var dumt.
Men han kunde aldrig begripa, att han som en
gång stått vid rodret i blåskjorta och hvita
hamp-byxor, där tropikernas sol glödde, och passadvinden
gaf god gång, nu måste gå här och bygga på egen
stuga, där han skulle sitta stilla till döddagar med
en kvinna och hennes barn. Allting, som fanns
omkring honom, blef sken och dikt och lögn. Det
kunde aldrig räcka. En gång måste det ta slut,
så att han kom loss.
Sammel stod själf vid styret på storbåten,
hvil-ken förde hans bohag öfver från Norrhofva och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
