Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag? genmälde den andre. Jag har gått
från Liverpool och till Rio, från Rio till
Wellington, från Wellington och till Hamburg. Gud ske
lof, jag kom hem igen.
Sammel hade hört sjömän säga så förr, och
det gladde honom alltid. Han växte då alltid till
en sju helsikes karl i sina egna ögon, därför att
han ännu åtminstone kunde längta ut. »Du är
en käring,» tänkte han, »en äkta Herrans käring.»
Han kunde ha rest sig upp och spottat den andre
i ansiktet. Men att svara något direkt föraktade
han, satt bara och skrattade invärtes af elakt nöje.
— Det är besvärligt på sjön ibland, sade han
och såg ut igen.
— Det var ett helvete, högg Norman i, utan
att förstå, att den andres ton lät försmädlig. Styft
arbete, klen mat och ondt om sömn. Nej, du
ställde det bra för dig. Det gjorde du.
Sammel tänkte, att han hade egentligen inte
ställt för sig alls. Det var nog andra, som hade
åtagit sig den saken. Men han var van att
behålla sina tankar inom sig, därför att de i
allmänhet ej dugde att meddelas åt andra. Därför svarade
han blott med ett slags mummel, hvilket lät som
ett morrande.
— Och jag säger det, tog Norman i igen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
