Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg fram en besynnerlig syn. Han såg sig själf
sitta på en liten krog med hvita väggar och utsikt
åt Medelhafvet. Utanför var det alldeles mörkt,
men dörrarna stodo öppna, så att den ljumma luften
spelade in. Sammel tyckte sig ännu kunna se, hur
ljuset från oljelampan i taket föll mot vinrankorna,
som hängde ned öfver dörren. Själf satt han vid
ett stort bord. En liten svart spanjor eller
fransman, eller hvad han var, satt bredvid honom och
stack i hans blottade bröst ett hjärta, ur hvilket
brann eld. Bredvid sutto två mörkögda, skrattande
flickor, och den ena af dem spelade på mandolinen
och sjöng därtill.
Sammel ref upp skjortan och stod länge och
betraktade den blåaktiga teckningen, hvilken bleknat
med åren. En sällsam tanke med något af
vidskepelse öfver sig steg upp inom honom.
— Jag är märkt, sade han högt och log, märkt
för det fria lifvet. Dit skall jag igen, om så alla
djäflar hålla ihop för att hindra mig.
Därmed gick Sammel ut i blåsten och stängde
dörren efter sig. Han tänkte på midsommarnatten,
när dansen gick, hur han låtit sig fångas, och hur
han längtat hem. Han tänkte på Östermans pengar,
som gått, och på dennes barn, som blifvit strödda ut
i världen, ingen skulle snart veta hvart. Han tänkte
på hustrun, som gick hemma och ställde, och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
