Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon hvilar vid mitt hjärta,
ja, ingen ann’ än den.
Det säger jag försann,
fast det var mången ann’,
som ville mig bedraga,
att jag skull ta en ann’.
Visan har bara en enda vers. Men Sammel
sjunger den så många fler gånger i stället. Det
är en gammal, släpig melodi, vinden är stark, och
sången drunknar i vädret. Så kommer Sammel
hem. Där stannar han i lä för byggningen och
försöker sjunga ånyo. Men sången fastnar honom
i halsen. Han för själf skutan, men den går inte
längre för förlig vind. Tyst står han där och fumlar
med låset.
Då hör han inifrån hustruns röst:
— Är det du, Sammel?
Det kändes, som om någonting vändt inom
honom, och allt hvad som kokat och bubblat bakom
festglädjen, ruset och visorna stigit upp och
kommit i svallning. Sammel vet icke, hvar han tar
orden ifrån, eller hvarför han handlar och säger,
som han gör.
Han står midt på golfvet, som innan han gick
hemifrån. I bädden framför sig ser han hustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
